Snackisar efter Aston Villa - Manchester United 2-2

Vi är inte bättre än såhär

Sett till matchen senast i FA-cupen och till de senaste insatserna överlag var det väldigt ovisst på förhand. I efterhand kan vi konstatera att dagen blev ungefär som vanligt. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan. Efter en någorlunda kontrollerad första halvlek och vad vi trodde var ett avgörande 2-0 från Fernandes tog sig ängsligheten och mörket in i laget igen. 

Förlorad kontroll

Det mest frekventa ordet på senare tid har jämte balans varit kontroll. De första trettio minuterna idag kan vi skönja vad Rangnick talar om. Fred stötte högt och spelarna bakom lyckades finna en god balans. Det blir dock riskabelt när Fred går för högt och blir bortgjord, och inte blir det bättre när Matic bakom stöter fel. Tyvärr förlorade vi också kontrollen både i slutet av första halvlek och direkt i andra. Matic börjar slarva och förstärker behovet av en mer stabil defensiv mittfältare in.

Det såg nu ut att kunna bli en vinst ändå när Fernandes på ren vilja tryckte in 2-0 men ack så fel vi hade. Därefter slarvades det kraftigt i passningsspelet och i det defensiva jobbet. Hux flux var det 2-2. På något sätt känns det som att ängslan tar över, självförtroendet finns inte där ens vid en tvåmålsledning. Att det kan se så olika ut mellan första och andra halvlek är såklart ett stort dilemma. Träningen mot kontroll lär fortsätta, fysiskt såväl som mentalt.

Fernandes och Elanga ger visst hopp

Vi har i våra utvärderingar sågat de flesta offensiva spelare hittills under säsongen. Fernandes är en av dem som fått hård kritik, på grund av sina uppgivna gester och slarviga passningar som ger motståndarna farliga omställningslägen. Idag var den gamle Fernandes åtminstone till delar tillbaka. De två målen, tillbakajobbet och mer energi överlag tar oss ett steg framåt offensivt.

Vi vet att det är helt centralt att våra offensiva stjärnor börjar leverera och allra mest centralt är att få igång Fernandes. Det bör ge övriga och hela laget en skjuts inför de viktiga matcher som väntar kommande period. Även Mason Greenwood fortsätter vara stabil men från honom måste vi se fler mål.  I några lägen ser han fortfarande väl självisk ut och jag gissar att han verkligen vill fån in det där målet efter en tids torka.

Apropå offensiva stjärnor ur form så visar idag Anthony Elanga att han definitivt knackar på för en ordinarie plats i laget. Han gör en pigg match och skapar flera farliga situationer med sin speed och rörelse. Med lite mer precis skoinställning så kommer målet också. Därutöver jobbar han bra i defensiven och sätter som jag ser det press på andra spelare, såsom Rashford, att prestera bättre. Om inte så kommer Elanga ta över en ordinarie position. Det känns bra och viktigt.

Vi är inte bättre än såhär

Det vill sig inte. Inte ens när vi ser ut att ha någorlunda kontroll och leder med 2-0 i 75:e minuten går det vägen. Det påminner om en smärtsam säsong som vi uppenbarligen inte kommer att vända på, om nu inte mirakel inträffar. När offensiven tar små steg framåt så ser det stundom bättre ut men vi kan inte hålla i. Åter igen får vi erkänna att det är rättvist. När motståndarlagen börjar spela med rörelse framåt så hänger vi uppenbarligen inte med. Nedtryckta åter igen av ett rörligt Aston Villa.

Slarv i uppspelsfasen ger oss stora problem och när vi ständigt tvingas rädda upp egna misstag så orkar vi inte upprätthålla kontroll, det är på något sätt naturligt. När vi ständigt får erkänna oss glada för en poäng så är det uppenbart, vi är inte bättre än såhär. Det kommer bli tufft att rädda den här säsongen, om inte Elanga gör det på egen hand. Finns det någon mer från U23 att slänga in?