Manchester United välkomnade under lördagseftermiddagen ett tämligen uselt Watford men skulle trots det misslyckas med att fÃ¥ hÃ¥l pÃ¥ gästerna. Första halvlek präglades av kontroll och en del chanser frÃ¥n hemmalaget men inga mÃ¥l. I andra… ja, ungefär likadant. Vi kan slÃ¥ fast att den egentligen enda bra aktionen United (och Watford) stod för under dagen var den som skedde innan matchstart.Â
Dagens viktigaste aktion
Dessvärre ska vi komma in på matchen här i snackisarna men idag förpliktigar det att börja med att uppmärksamma vad som är viktigt på riktigt.
Ingen har så klart missat vad som just nu pågår i Europa och närmare bestämt Ukraina.
I samband med att lagen skulle hälsa på varandra innan matchstart ställde Manchester United och Watford upp tillsammans för att manifestera mot kriget som nu pågår i öst.
Ralf Rangnick verkar ha varit initiativtagare till detta och höll upp en skylt med ett enkelt men kraftigt budskap: fred.
Det var fint att se.
Kontroll men vad mer?
Så, över till det förhållandevis oviktiga men också så oerhört tråkiga. United lyckades alltså med konststycket att göra noll mål på hemmaplan mot vad som troligtvis är ligans just nu sämsta fotbollslag (tillsammans med Leeds United).
Problemet var liksom inte att United var jättedåliga. Det här var trots allt en match där hemmalaget höll en tämligen bra nivå genom hela matchen. Men göra mål passade inte idag.
Rangnick pratar ständigt om kontroll och idag var det just det tysken fick. Watford var visserligen bedrövliga men lika bedrövliga var United när det luktade målchans.
Ska vi skylla ifrån oss på att United kanske åtminstone skulle haft en straff med sig? Nej, givetvis inte. Anthony Elanga måste så klart bara sätta sitt läge när målet är i princip öppet men där vänsteravslutet går utanför. Just den aktionen var ungefär det enda negativa med 19-åringens insats idag, så därför har jag sparat en hel rubrik med lovord om honom nedan i stället.
Vidare blir Cristiano Ronaldo bara ett större problem för varje mållös match som går för honom. Frustrationen och uppgivenheten går inte att ta miste på. Det märks ganska tydligt att 37-åringen har tröttnat på United. Jag kan inte se hur parterna inte skulle kunna gå skilda vägar efter säsongen.
Vi måste snacka mer Elanga
Ja, för trots det där missade jätteläget var svensken det största hotet i United för dagen. Med sina löpningar bakom Watfords backlinje och hotande driv med bollen kändes det alltid som att det hände, eller kunde hända, något med Elanga vid bollen.
Hans två främsta aktioner är dels vid uppbyggnaden till läget jag redan avhandlat, dels förarbetet till Ronaldos mål, som vinkas av för offside.
Det märks tydligt vad självförtroende kan göra med en spelare, egentligen oavsett vem det handlar om.
Vår tyske manager har hyllat svensken, med rätta, på sistone och har också sagt att han väldigt gärna ville ha kvar 19-åringen i truppen, trots att spelaren själv sägs ha efterfrågat ett lån nu i januari.
Jag kan villigt erkänna att jag har varit skeptisk till om Elanga faktiskt har vad som krävs för att bli en bärande spelare i United men efter inhoppen förra veckan mot Leeds och Atlético Madrid har det tvivlet svalnat. Framför allt tycker jag matchen mot Leeds gav ett slags slutgiltigt kvitto på att han verkligen är på riktigt, för pressen och den mentala biten kräver nåt alldeles extra. Champions League-inhoppet blev sedan körsbäret på tårtan.
Som ni märker svävade jag iväg en del från dagens match. Men helt ärligt, vad mer finns det att säga? Vi har sett den här matchen förut med skillnaden att United struntade i att göra mål idag.
Res med oss till Manchester!