Det börjar bli något tröttsamt att ständigt skriva i negativa ordalag.
För några år sedan skapades en internetmeme i och med ett nyhetsinslag från en amerikansk demonstration.
Texten på en av skyltarna i folkhavet löd:
”Our expectations for you were low, but HOLY F*CK.”
Ungefär så kan man sammanfatta känslorna gentemot de som bestämmer på Old Trafford i detta nu.
Jag har gjort mitt bästa för att hålla svordomar borta från denna krönika.
Det har varit allt annat än enkelt.
Vad är det som sker?
Jag hänvisar alltså inte till insatsen – eller avsaknaden därav – mot Brighton i ligapremiären.
Vi vet alla att Manchester Uniteds problem från föregående säsonger är alldeles för stora för att en ensam man ska kunna råda bot på dem under blott en försäsong.
Att de ryggradslösa tendenserna som vi såg när det senaste begav sig skulle komma upp till ytan också efter sommaren stod utom alla tvivel.
Erik ten Hag behöver – liksom sir Alex Ferguson, Pep Guardiola, och han i Liverpool – tid.
Rom byggdes inte på en dag, och allt det där.
Således var det långt ifrån oväntat att det gick som det gick mot Brighton. Och tyvärr kommer det att se likadant ut igen och igen under säsongen.
Det får vi bara acceptera.
Vad jag däremot vägrar acceptera är den idioti som råder på transferkontoret.
Det borde inte vara möjligt att bli förvånad efter allt som varit. Likväl sitter jag här och häpnar över rapporterna som kommer från fotbollskännarna.
Marko Arnautovic?
Adrien Rabiot?
Vad är det som sker?
Man sa att panikvärvningen av Odion Ighalo var ett undantag. Den typen av rekryteringar föredrogs framför risken att satsa på fel häst för det långa loppet.
Samma sak sades om en 33-Ã¥rig Edinson Cavani. Och om en 36-Ã¥rig Cristiano Ronaldo.
Näste man till rakning skulle tydligen bli en avdankad Marko Arnautovic.
Samme Marko Arnautovic som bråkade sig från West Ham, alltså.
Samtidigt har det gapande hålet på den defensiva mittfältspositionen lämnats utan att åtgärdas under samtliga transferfönster i mannaminne.
Men förtrösta icke: nu ryktas Adrien Rabiot till klubben.
Och precis som Arnautovic fick han efter sitt uppbrott med PSG ett rykte om sig som en bråkstake.
Underbart.
Har man inte lärt sig någonting?
Är målet att hitta nya mediokra truppspelare att erbjuda livstidskontrakt med otaliga miljoner i veckopeng? Nu när vi precis lyckats bli av med några?
Är detta den genomgående renovering av truppen som utlovats? I så fall borde någon ringa Konsumentverket och anmäla fuskbygget direkt.
Nu ser det ut som om man – gudeskelov – givit upp den vanföreställning som var värvningen av Arnautovic. Emellertid först efter att supportrar världen över skrikit i frustration från hustaken.
Men om Arnautovic verkligen var på tapeten, vad talar i så fall för att nästa tilltänkta affär inte blir precis lika huvudlös?
Ska vi kanske sikta på Danny Drinkwater härnäst? Eller Mario Balotelli? Eller varför inte köpa tillbaka Paul Pogba – igen?
Jag förstår inte hur det kan vara så svårt.
De som tror på utomjordiskt liv brukar hänvisa till att om universum är oändligt stort så borde det rimligen finnas fler planeter med samma förutsättningar som jorden.
På samma vis måste det finnas spelare i några av de tusentals fotbollslagen världen över som passar in på Uniteds profil.
Talangfulla, unga, hungriga och inte alltför dyra.
Likväl är vi tydligen på jakt efter spelare som är lika eftertraktade som hälseneoperationer utan bedövning.
Jag orkar inte.
Res med oss till Manchester!