Jag går in i den här krönikan utan plan, utan någon riktning och utan någon form av idé. Exakt i likhet med dagens Manchester United, planlöst – håglöst, och utan någon form av riktning.
Det ska sägas också, att jag, jag har varit personen som skrivit krönikor om och om igen om att man ska stå bakom sin tränare. Det är en “process” är väl orden som ekat likt ett gällt skrik i en grotta. Och hur mycket man än intalar sig om att det kommer bli bra så får man en rejäl käftsmäll av verkligheten. För det verkar som att det inte finns någon plan överhuvudtaget. Jag trodde i ärlighetens namn att andra halvleken mot Aston Villa skulle bli någon form av vändning. Men det blev en vändning till raka motsatsen – det blev återigen skit. Jag har svårt att förstå hur det kan ha blivit såhär.
Med det sagt, och för att återigen upprepa mig så trodde jag aldrig att jag skulle vara den som ställde sig i ledet med orden “ten hag out”. Men nu är jag verkligen där. Mitt tålamod har tyvärr tagit slut och något måste hända.
“för det är såhär Manchester United fungerar”
Spelarna kanske känner samma sak, kanske är det därför det står helt still därute på planen. För i ärlighetens namn så blir det bara värre och värre för varje match som går. Man blir utspelade av Bournemouth och Nottingham Forrest, vad i hela fridens namn är det som försegår? Man kan skylla på skador, man kan skylla på domare, väder och fan och hans morsa. Men det ska inte behöva spela någon roll. För det ska inte se ut som det gör just nu. Det känns verkligen som att alla bara har gett upp och ten Hag önskar nog att han hade något hår att slita i när han ser vad som händer på fotbollsplanen.
Och det är ju så klart alltid lättast att sparka tränaren och lägga skulden där. Vi har vant oss att det är så det blir och sen kommer någon ny som får lite fart på laget men sen står vi här igen. Då står vi och skriker att nästa tränare också ska bytas ut men vad har vi egentligen lärt oss?
Troligtvis ingenting, för det är såhär Manchester United fungerar och har fungerat de senaste tio åren. Det blir fan i mig aldrig bättre.
“Det gör mig innerligt trött”
Jag vet inte heller vad Ineos ingång i klubben kommer att ge. Sir Jim Ratcliffe säger sig vilja ha att göra med vad man köper och säljer för spelare. Och på riktigt så kan det ju absolut inte bli sämre än vad det är. Kanske kommer det att generera lite mer finansiellt och sportsligt agerande på transfermarknaden. För är det så att ten Hag har varit den som har haft sista ordet kring värvningarna så har han misslyckats totalt. Inte en enda av spelarna som man har spenderat miljarder på har varit något att hänga i granen. Man får nästan känslan av att det är någon form av välgörenhet som Manchester United och ten Hag bedriver. Vi kastar pengar på spelare som inte har något i Premier League att göra. Det gör mig innerligt trött.
Och jag famlar i att felet är hos ten Hag, han kan inte stå i TV-rutan och säga att han inte kan spela “Ajax-fotbollen” för att han har fel spelarmaterial. Han har spenderat mer än vad hela Luleå Kommun är värt, gånger tio och skyller fortsatt ifrån sig på att han inte har rätt spelarmaterial. Den ursäkten duger inte. Inte för fem öre.
Så nu står jag här och skriver en krönika som jag inte trodde att jag skulle skriva. Men ten Hag behöver gå och vem man ska ta in vet jag inte. Vi får väl ringa Wayne Rooney eller Michael Carrick – något behöver hända.