Krönika » Fysiologiska ting | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Lika oförståeligt som att Truls Möregårdh är på väg att eventuellt vinna ett OS-guld är det att Manchester United må ha förändrats rent strukturellt. Men här är vi – säsongen har inte ens börjat och sjukstugan svämmar över.

Det finns en problematik, det gör det. Till och med jag som varken kan särskilt mycket om fysiologiska ting eller fotboll i stora drag förstår att det här är inte normalt. Det är inte normalt att spelare i en elitidrottsvärld är skörare än Lars Hammar. Men här är vi. Det kan inte heller vara en tillfällighet att alla andra lag verkar klara sig från dessa skador, kan det vara så enkelt att vi bara värvar skadebenägna spelare? Nä. Självfallet inte. Yoro hade missat sex dagar av fotboll på grund av skador tidigare läste jag i en artikel. Nu var inte hans skada muskulär, ett benbrott i foten kan ingen förebygga. Men all annan skit som är muskulära ting. Vad i hela fridens. Det går inte att gömma sig bakom att “vi har otur alla andra har tur” – det fungerar som ursäkt… En stund. På något vis är känslan att man behöver gå till botten av det här problemet. Pushar tränarna spelarna för hårt? Är det fysiologiska teamet inkompetent?

Något behöver hända. Det går inte att ha ett halvt trasigt lag hela tiden och inte ha någon kontinuitet i startelvan om man på riktigt vill komma någonstans och utmana de andra lagen i ligan.

Nu vänder det

Nu är det inte så länge kvar tills ligan startar, cirka två veckor. Vi vet att Yoro inte kommer att spela på cirka tre månader, Höjlund kommer också att missa ett gäng matcher, Rashford och Antony gick också sönder senast och det är oklart hur länge de kommer vara borta. Malacia är återigen borta i cirka två månader till. Vi kommer med andra ord få börja säsongenen decimerat återigen. Det känns bara som en tidsfråga innan Shaw, Mount med flera går sönder. Det är svårt att inte vara pessimistisk när det egentligen ska vara det motsatta inför en ligastart. Jag brukar ändå allt som oftast kliva in i en ny säsong positiv, full av hopp och tänka “nu vänder det”. Men jag är inte där ännu. Jag var där ett tag – sen kom skadorna.

Kanske kan någon värvning göra att gnistan tänds. Kanske. de Ligt och Mazraoui verkar bli svårt. Även om spelarna är överens med oss så är Bayern Munchen inte det. Det är något positivt ändock. Vi behöver tvätta av stämpeln om att vi alltid ska betala en “United-taxa” på alla spelare vi köper. Det är inte vi som ska ge efter vi hittar alternativ då istället och jag ber till högre makter att vi inte famlar tillbaka i fällan att kasta pengar på någon spelare med några dagar kvar av transferfönstret (se: Antony). Jag tror inte att vi hamnar där – Barrada, Ashwort och ledningen som numer styr förstår fotbollsmarknaden och nu handlar det om att visa lite styrka och välja att gå ifrån en potentiell affär istället för att få panik.

Det krävs ett mirakel av något slag

Så vad kan vi förvänta oss av kommande säsong? Det känns oerhört svårt att sia i. Men ten Hag behöver vända trenden vi såg från förra säsongen. Med tafatt spel och stundtals utspelade av egentligen alla lag i ligan. Kan han ens göra det är väl frågan man bör ställa sig. Jag är skeptisk till det, han visade inget förra säsongen som skulle tala för det alls. Det blev nästan bara värre och värre ju längre säsongen gick. Det är som att försöka få ett sjunkande skepp att flyta, det ska krävas ett mirakel av något slag. Community Shield kan komma att bli någon form av värdemätare på var vi ligger till sportsligt. Även om titeln och matchen i sig är vad den är. Det är ju ett sätt att rivstarta en säsong på.

Men samtidigt är det mycket arbete som ska göras och vi kan inte bara belasta ten Hag för det som händer på fotbollsplanen, trots att han har det yttersta ansvaret. Det får vi inte glömma.

Res med oss till Manchester!