Ja, jag förstÃ¥r, rubriken är nästan likvärdig en Aftonbladet rubrik riktad till Zlatan ”Zuper Zlatan” osv. Men samtidigt är det kanske känslan man har eller känslan mÃ¥nga stöter bort likt fett mot teflon.
Jag skrev i den ständigt Ã¥terkommande frÃ¥geasken, som naturligtvis dyker upp vid större förändringar i vÃ¥r klubb, att Amorim kanske hade varit nÃ¥got? Ungefär. Det var ju snacket pÃ¥ stan som gjorde att jag snappade upp det, snabbare än en fluga till exkrement. Det var ju ocksÃ¥ sÃ¥ att jag inte visste mer än vad Sporting har presterat som gjorde mig.. I alla fall intresserad. Och det finns tvÃ¥ läger, lägret som välkomnar Amorim som en frälsare (nästan), och lägret som ser honom som en ny ten Hag för han har Ã¥tminstone inte presterad pÃ¥ högre nivÃ¥ än Portugisiska ligan. Jag förstÃ¥r bÃ¥da sidorna. Jag förstÃ¥r att man är naturligt rädd för man har blivit lurad sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger förr. Det handlar om att se glaset som halvfullt eller halvtomt och med den här klubben är det alltid motvilligt halvtomt. I alla fall för oss som har varit med länge – och med länge menar jag sen Alex Ferguson. Det är längesen, nästan dinosaurietid i fotbollsögon. Men nu är glaset över halvtomt – men jag sa det med ten Hag ocksÃ¥ och det bet mig i röven rejält.
frälsaren av Manchester United
Jag har säkert sagt samma sak om Moyes, van Gaal och Mourinho sÃ¥ mitt ord är väl det sista en ska lita pÃ¥. Jag har minsann alltid haft fel, alltid blivit besviken och alltid blivit förlöjligad av vänner som ”hÃ¥ller” pÃ¥ andra lag i Premier League. Men nÃ¥gon gÃ¥ng mÃ¥ste väl jag med kunna fÃ¥ rätt? Kanske fÃ¥r jag rätt nu, kanske fÃ¥r jag min egen personliga upprättelse genom Amorim – men det är väl det som är, det är just ett kanske. Jag förstÃ¥r att man gÃ¥r efter Amorim han har gjort fantastiska saker med Sporting, och vad annars ska vi chansa pÃ¥? ten hag var bevisligen inte rätt man för jobbet, och det känns pÃ¥ nÃ¥got underligt vis rätt med Amorim, rätt i tid och rum. Som sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger tidigare. Han hade i princip kunnat välja vilken klubb som helst, men valde Manchester United, även om vi betalade klausulen sÃ¥ hade han kunnat säga nej. Han hade kunnat vänta pÃ¥ City, eller gÃ¥tt till Liverpool i somras eller nÃ¥got annat. Men han sÃ¥g väl nÃ¥got i vÃ¥r klubb som lockade honom och jag tror nödvändigtvis inte att det är pengarna. Kanske ser han sig som frälsaren av Manchester United, vilket troligtvis alla föregÃ¥ngare ocksÃ¥ har sett sig som men misslyckats. Men nu känns det ungt, fräscht och sexigt. Som det ofta gör med medelhavsmänniskor frÃ¥n Ibericohalvön.
oräddhet och hänsynslöshet
Vad kan vi förvänta oss? Helt uppriktigt så är jag fel person att fråga, utan att ens ha fått frågan. Vi vet att han spelar anfalls rik fotboll och trycker på framåt. Men Premier League är inte Portugisiska ligan och Manchester United är inte Sporting. Vi kan hoppas att han kan tillämpa det på den truppen vi har och försöka få hans spelsätt att sätta sig i ryggmärgen hos samtliga spelare. Men det är samtidigt inte så bara. Jag hoppas också att han kommer in med någon form av oräddhet och hänsynslöshet och inte tillåter spelare att halvdant anstränga sig under en match, eller på träning, eller överhuvudtaget. Att han visar att om man ska spela för den klubben så gör man det till hundra tusen procent. Att den skitiga mentaliteten som förpestat den här klubben försvinner helt, oavsett om det sitter i en spelare, tränare eller anställd.
Men vem vet, som Gattuso en gång i tiden sa, sometimes maybe good, sometimes maybe shit. Det är kanske det vi får landa i innan vi landar i något och utvärderar honom efter säsongen. Och visst är det något passionerat och frodigt med en man från Medelhavsområdet?
Res med oss till Manchester!