Resereportage: Lika är bättre med bra sällskap

Inför resan var undertecknad laddad, detta kunde bara inte gå fel. Senaste match på plats mot West Brom förlorade United med 1-0, efter att en viss svensk med namnet Jonas Olsson fått en boll på sig och råkade styra in bollen i mål. Det skulle inte kunna hända denna afton, då Olsson skeppats iväg till Sverige och Djurgården. Ingen svensk spelare skulle få bli Resedödaren den här gången.

Redan på Arlanda, en tidig morgon kl 08, mötte jag upp Tobias för att få ner den rituella flygplatsölen. Tobias kände att fredagsmorgonen är till för äventyr, så han hade bokat en resa runt halva Europa för att komma till Manchester. Själv lyckades jag sno åt mig en svindyr biljett, som dock var direktflyg.

Väl framme i Manchester, pÃ¥ fredagsförmiddagen, strulade taxin totalt. Efter mÃ¥nga om och men satt jag nu i bilen pÃ¥ väg frÃ¥n flygplatsen till Holiday Inn Express, Muss standardhotell. När jag var framme vid hotellet sÃ¥ träffade jag pÃ¥ de första fyra svenska resenärerna i Manchester. Denna gÃ¥ngen hade syskonen Malin, Susanna och Joakim frÃ¥n Oskarshamn bjudit med pappa Sven-Olof pÃ¥ sin första Unitedmatch, vilket även var deras första match. Detta i 70-Ã¥rs present, och jag sÃ¥g direkt förväntningarna. Min förhoppning var att kunna uppfylla dessa. ”PÃ¥ Ã¥terseende”, sa jag efter en stund, och syftade pÃ¥ samlingen som skulle ske kl 19.30 senare den kvällen. Nu var min mage inställd pÃ¥ lunch.

Jag knatade själv vidare till This & That, en liten pittoresk indisk lunchrestaurang som ligger i en gränd bredvid ett par överfyllda sopcontainrar, bara ett stenkast från hotellet. Skräp överallt på marken. Efter att ha valt mina tre röror med ris, som är så himmelsk goda, tog jag fram mina resedokument och kollade om jag hade koll på allt vi skulle göra.

Efter att ha ätit tog jag en snabb runda på Primark, då hotellrummet inte skulle vara klart ännu. Som vanligt kom man ut med en väl fylld kasse, trots att man inte hade några förväntningar på köp överhuvudtaget när man väl gick in i affären. Efter en snabb runda för att hämta biljetterna till morgondagens match gick jag tillbaka till hotellet för att gå igenom biljetterna och vänta in Tobias.

När min rumskamrat sedan kom fram så hade vi ett par timmar att slösa innan vi skulle mötas upp på kvällen. Vi bestämde oss därför att köra en sedvanlig pubrunda runtom hotellet. Efter att först ha stannat på Bar Fringe gick vi vidare till Burton Arms, där man kunde sitta utomhus. Sedan vidare till Coop & Yard, innan vi gick tillbaka till hotellet för att möta upp de andra.

I hotellobbyn träffade vi pÃ¥, förutom smÃ¥länningarna, ”Örebrogänget” med Jonas, Harald, Mattias och Clas, den norrländske smÃ¥länningen Jens, Umekillarna Simon och Joakim samt umegänget Hans-Erik, Jonas, Ludvig och Joel. Efter att ha dragit lite kort information om vad som gällde i helgen sÃ¥ skulle en del av samlingen följa med till Miller & Carter, ett steakhouse som blivit en personlig favorit. Väl pÃ¥ restaurangen fick vi en härlig middag, och alla sÃ¥g nöjda och belÃ¥tna ut. Servicen var som vanligt pÃ¥ topp! Jens mötte upp oss efter att ha ätit mat pÃ¥ egen hand. Med halvtrötta ögon bestämde vi oss för att bege oss närmare hotellet.

Jag och Tobias tog en egen liten runda när de andra bestämt sig för att kasta in handduken för dagen. Vi hann med att gå till Cane and Grain, The Northern, vilket är en liten pub med trubadur, samt klassikern The Castle. Efter att båda fått öl som smakade sådär, för min del var det en plommonporter, valde vi att att unna oss lite skönhetssömn.

Lördag morgon samlades vi efter frukosten, nu med det gäng på 10 personer från Hultfred som inte varit med dagen innan. Nu tippade vi matchresultatet och delade ut matchbiljetterna. Vi bestämde oss för att besöka Sammy Platts denna lördag, så vi gick tillsammans till spårvagnen. Där hittade vi de gamla Muss-rävarna Åke och Berra med sällskap, som även de skulle till supporterpuben. Väl på plats köptes en platta Fosters, som några delade på. Sedan väntade vi på att stället skulle fyllas innan vi kunde förflytta oss utåt för lite sång.

Efter en rejäl uppsjungning gick vi vidare mot Old Trafford. Denna dag hade vi fått rätt hyfsade platser, generellt sett. Många kom nära planen, och andra hade en bra överblick av spelet. Själva matchen kommer dock inte att pratas mycket mer om här.

Efter matchen samlades vi utanför Hotel Football för att samla in biljetterna. 23 personer knallade sedan till Chiquito, vår standard-mexikan. Vi käkade bra mat och delade ut vinsten i tippningen till Weine, som hade satsat 1-1 i matchen och vann på oavgjort resultat.

Nu var det dags att åka tillbaka mot hotellet. Vissa bestämde sig för att mötas lite senare för att gå till Common för att ta en öl. Sedan blev det en lång kväll med bra sällskap. Vi gick till Cane and Grain, men efter att det varit för proppfullt skulle vi gå vidare till The Northern. Där satt vi under en lång tid och lyssnade på musiken och snackade. Undertecknad hittade en man som jobbade som bartender på Altrincham Beer Festival 2015 som jag kände igen, av ett rent sammanträffande. Tobias valde att hänga efter en kompis, så han satte sig en taxi och for i väg till de tidiga timmarna på morgonen. En efter en försvann personer från resegänget från The Northern tills jag och Susanna till sist valde att kasta in handduken även vi.

Under natten hände något väldigt märkligt. Vi lämnar det med att en reseledare på resan av någon anledning råkade stänga sig själv ute från hotellrummet i bara kalsonger. Frågan är: vad var det som lät?

På söndagen var det lite egentid. Vissa åkte och shoppade på Primark, medan andra åkte till Stadium Touren på Old Trafford. Andra åkte till Old Trafford för att handla i Mega Store.

En del åkte sedan och åt på Armenian Taverna. Första gången för oss alla var det. Det var väldigt bra mat, och schysst service. Vi träffade även Darmian och Rafaels barn där, som jobbade som servitör. Mycket av den mat som fanns på Armenian Taverna var grillspett, och det satt väldigt fint i magen.

Efter måltiden skulle vi alla ta en sista drink tillsammans på Common. Vi satt där ett tag och bara pratade med varandra. Det är här resan oftast är som finast, när alla märker att det är dags att ta farväl av varandra och man redan nu ångrar att man ska åka iväg.

Det är den här gemenskapen som gör att det är värt att åka tillbaka flera gånger om året. Oavsett om det bara är rutinerade Manchester-farare eller nykomlingar så vet man att varje resa är unik och gör att man kommer att skapa kontakter för livet. Jag hoppas att personer som Sven-Olof, fyllda 70, eller Joel, inte ännu 16, kommer att uppskatta det vi gör. Sen gäller det självklart alla däremellan också.

Efter många adjö hamnar man i sängen, och till sist på ett flygplan på väg hem till Sverige. Förutom Tobias då, han valde istället att besöka andra halvan av Europa klockan 6 på måndag morgon, som man sig bör som rutinerad äventyrare.

På återseende!