Att tiga är guld brukar det heta i olika sammanhang. Det är ett ordspråk som sannerligen inte är kutym i dagens fotbollsvärld. I december 2017 åkte United ur Ligacupen efter en bedrövlig insats borta mot Bristol City. Tre raka ligamatcher med oavgjorda resultat i slutet av månaden gjorde att laget tappade gentemot de övriga toppkonkurrenterna. Twitter-flöden och media var, precis som i betydligt viktigare sammanhang, ofta utan nyanser och således i svart eller vitt.
Spekulationer om Zlatan
Uniteds december 2017 kännetecknades av varierande form. Av nio matcher förlorade laget två, spelade tre oavgjorda och vann fyra. I svensk media riktades intresset naturligt mot Zlatan efter comebacken mot Newcastle United den 18 november 2017. I den matchen tvingade Zlatan målvakten till en kvalificerad räddning genom en cykelspark i slutet. Intentionen och viljan fanns där.
Några matcher senare var spekulationerna i full gång. Therese Strömberg skrev i Expressen den 17 december 2017 (Helt ärligt, Zlatan har inte uträttat nånting): ”Vad skulle han in och göra i den där matchen mot Newcastle? Han är uppenbarligen inte redo att matchas in i spel ordentligt än. Var comebacken stressad? Var det planerat att ta nästa steg i återhämtningen där och då, eller var det egentligen mer ett nödvändigt steg i en PR-strategi som gör allt för att sälja in bilden av en spelare som egentligen inte är en människa?” Zlatan hade vid denna tidpunkt varit utanför matchtruppen vid ett par tillfällen och, naturligt nog, inte varit i någon storform de minuter han figurerat i PL och LC. På något sätt symboliserade/symboliserar Strömberg (notera med många fler) den snabbhet till att döma och spekulera som tyvärr är en baksida av dagens snabba informationsflöde. Det är fritt fram att snabbt publicera något eller skriva ett twitter-flöde, helst skall nyansen vara svart eller vit, bara den inte är analyserande eller rent av med något större substantiellt värde.
Självklart kan det ha legat något i vad Strömberg skrev i mitten av december, men Mourinho betonade efter matchen mot Arsenal att Zlatan genomförde ett speciellt program som inte garanterade regelbundet spel (eller deltagande i matchtrupp) i en första fas. Detta var alltså en högst plausibel förklaring när texten publicerades i Expressen. Då United medicinska team gav Zlatan klartecken till comeback ungefär en månad före publiceringen borde detta accepteras av vanliga lekmän.
Vid årsskiftet bekräftade Mourinho att Zlatan blir borta en månad på grund av komplikationer i samma knä som skadan (eller skadorna) uppstått i. Vad som orsakat detta har vi ännu inga uppgifter, men klart är att Zlatan har en lång väg att vandra till matchform och mer regelbundet spel (efter uppbyggnad av matchträning). Insatsen mot Burnley på Old Trafford på annandagen 2017 vittnade om att svensken behöver tid och tålamod från både supportar och media. Möjligen ger United Zlatan ett antal minuter i U23-laget (eller liknande) när han återkommer på vårkanten. Underlaget för en sådan bedömning besitter varken supportar eller media. Vi önskar istället Sveriges störste fotbollsspelare någonsin lycka till!
Pogba – Ett missbedömt geni?
Matchen mot Southampton den 30 december 2017 minde om håglösheten under van Gaal. Efter tre raka oavgjorda matcher var drevet hårt mot United och i synnerhet Mourinho. Portugisen var knappt vatten värd och fick till stora delar bära skulden trots en oinspirerad och kraftlös insats från HELA laget.
Det är lätt och samtidigt fegt att slå mot den som ligger ner, något som Lukaku tyvärr fick erfara efter en smäll mot huvudet i inledningen av matchen. En snabb sökning på twitter minuterna efter kollisionen vittnade om den infantilitet och ström av hat som flödet i sina sämsta stunder erbjuder. Det finns konton där det framfördes att belgaren kämpade för sitt liv på ett närliggande sjukhus och där det skämtades om huvudskadan. Sanningen är att han var vid fullt medvetande i omklädningsrummet på Old Trafford. Det är skamligt och djupt ovärdigt. Lyckligtvis kan belgaren snart vara åter i spel.
Fotbollsmässigt gjorde United en energilös insats mot Southampton. Förutom Mourinho var det Pogba som (återigen) fick utstå mest kritik. Fransmannen trodde att han avgjort tillställningen när han, cirka tio minuter från fulltid, styrde Matics skott i mål. Tyvärr hade skottet, troligen, gått in trots detta och Pogba var i tydlig offside-position.
Efter matchen gick den gamle storspelaren Paul Scholes hårt åt United och Pogba. Spelet var i matchen endimensionellt (inlägg, inlägg och inlägg) och Scholes ifrågasatte till och med Pogbas fysiska status.
Med några få undantag brukar gamla spelare i England vara extremt grovhuggna i sina försök till analyser och, tyvärr, föll Scholes in i samma fälla. En annan som med all önskvärd (över)tydlighet brukar försöka markera sin opartiskhet mot United är Roy Keane. Irländaren, som skulle kunna starta ett (tredje) världskrig ensam på en flotte i stilla havet, är aldrig sen att kritisera United eller enskilda spelare.
Det är självfallet så att United gjorde en dålig insats i matchen i fråga, men att för den sakens skull avfärda en enskild spelares fysiska status och förmåga eller idiotförklara en tränare är att ha ett alldeles för kort perspektiv eller tålamod. Kanske är förklaringen så enkel som att laget nådde kulmen på en serie av mindre goda prestationer och att det tuffa spelschemat tog ut sin rätt? Att lägga skulden på enskilda individer är emellertid fel, på tok för nyansfattigt.
Något mer än 48 timmar senare hyllades Pogba nästan unisont av engelsk media. Insatsen mot Everton borta (2-0 till United) var stark och fransmannen kunde under den andra halvleken spela ut hela sitt register. Insatsen kröntes med två assist. United spelade en fotboll som minde om den i inledningen av säsongen. Prestationen och anfallsspelet var allt annat än endimensionell, även om hemmalaget inte stod för sin bästa insats på Goodison Park.
Värmekartor över Pogbas aktivitet under matcherna mot Southampton och Everton visar att fransmannen kom till sin rätt i en mer tydlig 4-3-3-formation. Ett fotbollsgeni kunde, på grund av olika omständigheter, blomma ut. Hans spel förlades, till stora delar, till vänster på mittfältet och med tre dynamiska spelare som Lingard, Martial samt den evigt charmante Mata gick det att slå bollen i djupled. I matchen mot Southampton förlades Pogbas spel djupare ner i banan i ivern att delta i spelet. Utan en utpräglad target-spelare såsom Lukaku eller Zlatan hade United bytt skepnad på två dygn. Ibland kan avstängningar, skador, formationsbyten och annat bidra till oönskade eller, som i detta fall, önskade effekter.
Efter matchen fick den samlade presskåren bevittna hur Mourinho hyllade Scholes som spelare, men hyste tvivel mot honom som kritiker. I tillägg riktade portugisen en verbal blinkning mot de avdankade Oasis-bröderna Gallagher. Sista ordet är inte sagt. Det var underhållande att se hur den luttrade portugisen gnistrade till i sina utläggningar, men samtidigt beklämmande att han inte gör det oftare. För att förstå Zlatan, Pogba och Mourinho behövs troligen fler nyanser än svart eller vitt.
Res med oss till Manchester!