[Rösten från Sverige är det ständigt återkommande bidraget från MUSS i Skandinaviens Unitedmagasin – United-Supporteren (US). Den här artikeln skrevs i april och publicerades i säsongens sjunde US. Om du är medlem i den officiella skandinaviska supporterklubben MUSCSB – och därmed per automatik också i MUSS – får du automatiskt hem varje nytt nummer av US, som innehåller reportage, exklusiva intervjuar och annat spännande. Är du inte medlem i supporterklubben så kan du bli det genom att anmäla dig här – som medlem blir du automatiskt en lite bättre människa. /MUSS]

One Man Team?

Och har verkligen domarna någon påverkan på vem som tar titeln, eller jämnar de felaktiga domsluten ut sig som så ofta experterna säger.

Jag skriver det här dagen efter Uniteds förlust mot Chelsea. Det må vara barnsligt och löjligt att skylla på domaren men jag kan inte låta bli att göra just det. Detaljstuderar man våra matcher mot Chelsea den här säsongen så konstaterar man snabbt att Chelsea har haft en ofantlig ”tur” i de avgörande domsluten. Inkluderat låtsasmatchen Community Shield har tre av fem Chelseamål mot United den här säsongen föregåtts av direkt horribla domslut. Samtidigt har United av domarna rånats på straffar och frilägen. Det är svårt att smälta och det är också något som när vi summerar säsongen kan vara avgörande för var titeln hamnar.

Just domarna har totalt sett varit usla den här säsongen. De har – inte bara i Uniteds matcher – stått för fler avgörande misstag än någonsin tidigare och domare som har känsla för spelet tycks inte längre existera. Matcherna är få där jag har summerat matchen utan att ha tyckt att domaren har varit dålig. Olika regler tycks tillämpas i olika matcher, ibland även under en och samma match. Gula och röda kort är närmast ett lotteri.

Det är trist att inleda en krönika med att klaga på domare men jag tycker inte att domarna har skött sitt jobb på ett godkänt vis den här säsongen. Varför kan jag inte svara på och jag har ingen omedelbar lösning på problemet men att domarna av idag är ett problem tror jag att majoriteten av fotbollssupportrar skriver under på. Detta trots att det – enligt propagandan – bara är dåliga människor som klagar på domare. Respekt?

Domarförsvararens huvudargument tenderar att vara att spelarna också gör fel. Skitsnack. När spelare gör fel missgynnas laget helt ärligt. Laget straffas för att laget gör något dåligt. När domaren däremot gör fel gynnas eller missgynnas laget på ett orättvist sätt. Ofta jämnar det ut sig och det är troligt att alla domslut – korrekta som felaktiga – i grunden är fattade utan baktanke. Men själva idén med domare är att matchen ska vinnas eller förloras enligt regelboken. Därför är det mycket värre när domaren gör ett avgörande fel än när en spelare missar ett öppet mål. Det bästa laget ska vinna, inte det lag som har mest tur med domsluten.

Nåväl, nog om domare. Uniteds säsong har varit varierande. Fantastiska matcher har blandats med direkt usla insatser. Ena dagen känner man att laget är överlägset alla andra lag bara för att nästa dag se laget göra ytterligare en plattmatch som får en att undra om laget ens är bra nog för en plats på den övre halvan i tabellen.

För några dagar sedan stod jag på Münchens nybyggda men inte vindtäta arena och såg Wayne Rooney bli skadad samtidigt som Bayern gjorde 2-1 mot United. Där och då var min spontana känsla att Uniteds säsong var över. Med lite distans till det hela är jag inte lika säker. För lika varierande fotboll som United har presterat har också presterats av övriga topplag. Det känns som att ett märkligt slut hör den här säsongen till. I år är det inte det bästa laget som vinner, i år är det laget som har varit minst dåliga sett över hela säsongen som kommer att få lyfta pokaler i maj.

Känslan av att inte veta vilket United som ska komma till spel en given dag är frustrerande. Som Unitedsupporter har man under åren vant sig med att laget uppträder stabilt – inte alltid fantastiska men över en hel säsong alltid stabila. Och det stabila är bra för hjärtat. Speciellt när man följer ett lag som har för vana att alltid, även när man över hela säsongen uppträder stabilt, göra saker svårt för sig. Normalt är det dramatiskt men stabilt att följa United. Nu har det dock varit dramatiskt och instabilt, således dubbelt så jobbigt för supporterhjärtat.

Måhända kan instabiliteten någonstans förklaras. Min teori är att bredden i laget inte är tillräckligt bra. De få stabila perioder vi har haft under säsongen har infunnit sig när vi har kunnat matcha i stort sett samma lag flera matcher i rad.

Skador har bidragit till Uniteds varierande form. En titt på Uniteds skadelista under säsongen är skrämmande läsning. Men så brukar det vara. Jag har sagt det förr – jag tror inte att det är en slump. Något är fel. Vad? Det har jag inte tillräcklig information för att svara på. Kanske är Uniteds läkare inkompetent. Kanske tränas laget på fel sätt. Kanske äter laget fel. Kanske… Någonting måste det vara.

Tittar vi på Uniteds trupp spelare för spelare tycker jag att det är för många spelare som är oumbärliga. Längst bak har Edwin van der Sar som vanligt uppträtt mycket stabilt. Totalt har han, trots att han har missat ovanligt många matcher, antagligen gjort sin bästa säsong i Unitedtröjan. Tomasz Kuszczak har gjort det hyggligt som backup men han är ingen långsiktig lösning medan Ben Foster har gjort för många avgörande misstag.

I backlinjen har Patrice Evra sprungit slut på sig själv av den enkla anledningen att vi inte har någon som kan ersätta honom. Samtidigt saknar vi ett riktigt bra alternativ på högerbacken. Gary Neville har gjort flera bra matcher på slutet men han har också stått för flera usla insatser. John O’Shea är stabil men ett lag som United behöver en högerback som är mer än stabil. Kanske kan Rafael da Silva vara den långsiktiga lösningen men bossen verkar inte vilja satsa på brassen fullt ut. Inför säsongen trodde jag att Wesley Brown skulle göra högerbacksplatsen till sin egen men bossen verkar inte hålla med, Brown mest har använts som mittback.

I mittförsvaret har United det ganska gott ställt. I alla fall jämfört med hur det ser ut på andra positioner. På mittfältet däremot ser det tunt ut. Darren Fletcher är magnifik och Michael Carrick gör ett gott arbete. Men Ryan Giggs och Park Ji-Sung är nödlösningar som centrala mittfältare. Paul Scholes har gjort flera fantastiska insatser men han har också gjort några av sina sämsta matcher i karriären den här säsongen. Scholes matchar Uniteds instabilitet. Owen Hargreaves då? Det tror jag på när jag ser det medan jag inte alls tror på varken Anderson eller Darron Gibson.

Yttermittfältet ser däremot riktigt bra ut efter Nanis totala förvandling. Jag har kritiserat Nani otaliga gånger men han ser ut att äntligen ha hittat ett sätt att få fram den otvivelaktiga talang han besitter. Ibland är det kul att konstatera att man har haft fel. Och Antonio Valencias första säsong i United har varit strålande. Bakom finns löparen Park och legenden Giggs vilket ger en bra bredd och en hög topp. Precis som det ska vara.

Uniteds stora problem är anfallet. Och där är det nära nog omöjligt att hitta en vettig lösning så länge vi väljer att spela 4-5-1. Alldeles för mycket har redan sagts om Dimitar Berbatov men att han inte är rätt man att användas som ensam forward tror jag att alla är överens om. Michael Owen är ingen Unitedspelare medan Diouf, Macheda och Welbeck har en lång väg att vandra för att nå långsiktig Unitedklass. Enstaka inhopp kan det fungera men knappast över en hel säsong. Än i alla fall.

Nej, Uniteds anfall står och faller med Wayne Rooney. Vi hoppades att Rooney skulle kunna fylla hålet efter Ronaldo men jag tror inte att någon kunde förutse den säsong som Rooney har gjort. Den Vita Pelen har överträffat även de högst ställda förväntningarna och han har i många matcher burit United till seger.

Begreppet One Man Team används ofta som något negativt. Det menar jag är fel. När det begreppet används om ett lag som United är det snarare en hyllning till den spelare som är bra nog att ensam leda laget till framgång. Med enstaka undantag blir ett lag automatiskt ett One Man Team när en spelare når en tillräckligt hög klass. Ty spelare på den absoluta toppen är inte många och samlas sällan i ett och samma lag. Och ofta är det faktiskt så att spelare behöver vara ensamma på toppen för att verkligen få ut sin maximala kapacitet.

Därför är det inte konstigt att Rooney har höjt sitt spel med flera nivåer sedan Ronaldos skugga försvann. På den absoluta toppen regerar en ensam kung och när Ronaldo försvann fanns det utrymme för Rooney att bli den kungen. Problemet för United är att vi idag inte har någon spelare bakom Rooney som kan kliva fram ur skuggan så som Rooney klev fram när Ronaldo saknades eller underpresterade förra säsongen.

Och det är svårt att hitta en reserv till Rooney. För ingen som är bra nog att vara Rooneys backup nöjer sig med att vara backup. Det enda rimliga sättet att hitta en sådan backup är att utveckla honom från klubbens egna led. Men där finns inga garantier. Rooney är oumbärlig för United och det är någonstans själva definitionen av ett One Man Team. Något som bara är dåligt för United de gånger Rooney inte kan spela.