Det var Tim Krul mot Manchester United pÃ¥ Carrow Road ikväll när United tog andra raka bortasegern. Holländaren i mÃ¥let stod emot sÃ¥ gott han kunde med bland annat tvÃ¥ straffräddningar, men fick kapitulera efter att framför allt Marcus Rashford och Anthony Martial varit pÃ¥ lekhumör när United hittade nätet tre gÃ¥nger om.Â
Handbromsen ur
Inte nog med att United tog sin första bortaseger i ligan den här säsongen, man gjorde dessutom mer än ett mål, vilket man inte har mäktat med sedan premiären mot Chelsea i augusti när man gjorde fyra. Idag blev det tre, men kanske borde det ha blivit åtminstone sex, vilket inte är en överdrift. Visst kan man bränna en straff, men inte två, och givetvis ska Martial göra ytterligare ett, med tanke på alla lägen han hade.
Men jag tycker det är värt att stanna till vid Martial, inte för att han missade straff och brände ett par lägen. Nej, snarare för att framhäva hans betydelse för det här laget. Nu är förvisso Norwich ganska bedrövliga defensivt och spelar mer som ett lag hemmahörande i Championship, men det gör inte Martials prestation sämre. Vi ska ha i åtanke att han precis har kommit tillbaka från ett skadeuppehåll och senast mot Partizan Belgrad såg det ganska oslipat ut. Idag var det däremot annat.
Uniteds anfall har sett sterilt och handlingslöst ut när 23-åringen inte varit med, men så fort han är tillbaka blir det skillnad. Rashford behöver inte dra ett lika tungt lass själv och man får dessutom en tydligare referenspunkt längst fram med fransmannen som framför allt kan stå emot försvarare och skydda bollen bättre än någon annan i laget. Firma Rashford & Martial var dessutom på bra humör och det tredje målet man snickrar ihop är fotbollsgodis.
Idag fick vi äntligen se ett energifyllt United som verkade ha släppt på den berömda handbromsen likt man gjorde när Ole Gunnar Solskjaer klev in. Daniel James var pigg som vanligt och assisterade vackert än en gång Rashford. Aaron Wan-Bissaka var kanske bäst på plan och Scott McTominay tog grovjobbet och hittade målet, vilket han börjar göra allt oftare numera.
Återigen, det var Norwich, med allt vad det innebär, men jobbet ska göras. United har mött betydligt sämre motstånd tidigare under säsongen, däribland ett League One-lag och ett skräpgäng från Kazakstan och inte lyckats få särskilt mycket uträttat. Idag åker man och städar av en bortamatch på ett sätt som United ska göra, som United måste göra. Låt oss hoppas att det kan fortsätta så.
 VAR eller domare?
För en vecka sedan när United spelade oavgjort hemma mot Liverpool var ämnet uppe och hur gärna jag än vill komma runt det är det omöjligt även idag. VAR (Video Assisting Referee) har återigen varit i farten och den här gången tilldelat United två straffsparkar, varav den ena helt felaktigt dömd. James rinner igenom och in i straffområdet men verkar inse att han inte kommer hinna upp bollen han har petat fram och fläker sig därmed in framför Ben Godfrey i hemmalaget. Med andra ord, James söker straffen.
Domaren för dagen, Stuart Attwell, friar och vid första anblick kändes det lite förvånande, men reprisbilderna ger rättsskiparen rätt, det är inte straff, och det kan nog även vem som helst som håller på United också tillstå. Attwell har en bra position och ser hela händelsen och gör en snabb bedömning, men givetvis ska VAR in och peta, faktiskt helt utan anledning. På sätt och vis kändes det bra att Rashford brände, nu när vi har facit i hand.
Den andra situationen där VAR går in är i princip densamma som när Diogo Dalot prickade en PSG-försvarares arm när United mirakulöst nog slog ut fransmännen i våras. I detta fall gör sig Todd Cantwell större och täcker avslutet med armen. Det är straff, men varför måtte det ta sådan tid att komma fram till beslutet? Det bör kunna göras på en halv minut, max.
Så, kontentan av hela den här soppan: ska vi ha domare eller VAR? För att ha bägge fungerar uppenbarligen fortfarande inte och med tanke på att teknologin tar över allt mer blir det ju dessvärre domaren på planen som kommer stryka på foten i framtiden.
Res med oss till Manchester!