Football League Division 2: United har tagit sig upp från andradivisionen vid ett flertal tillfällen. Bara två gånger har klubben emellertid blivit uppflyttade som seriesegrare.
FA Youth Cup: United vann de fem första upplagorna av FA Youth Cup (FA Youth Challenge Cup om vi ska vara formella) och har varit mesta mästare genom hela cupens historia. Den anrika ungdomscupen – som Busbys Babes och Fergies Fledglings har dominerat – är högt aktad och därför väljer vi att inkludera den trots att det inte är en seniorturnering.
Texterna är skrivna av Mikael Österdahl.
Football League Division 2
FA Youth Challenge Cup
- 1953: Manchester United – Wolverhampton Wanderers 9-3
- 1954: Manchester city – Wolverhampton Wanderers 5-4
- 1955: Manchester United – West Bromwich Albion 7-1
- 1956: Manchester United – Chesterfield 4-3
- 1957: Manchester United – West Ham United 8-2
- 1964: Manchester United – Swindon Town 5-2
- 1992: Manchester United – Crystal Palace 6-3
- 1995: Manchester United – Tottenham 2-2, 4-2 straffar
- 2003: Manchester United – Middlesbrough 3-1
- 2011: Manchester United – Sheffield United 6-3
- 2022: Manchester United – Nottingham Forest 3-1
1. Football League Division 2 1935/36
Manchester United spenderade större delen av 1930-talet i andradivisionen. Klubbens räddades från konkurs men var ändå bara en match från nedflyttning till tredjedivisionen säsongen 1933/34.
Därefter reste sig klubben. Anförda av skottarna Jimmy Brown (lagkapten) och George Mutch (ledade målskytt) skulle laget vinna andradivisionen 1936.
Det var ingalunda någon överlägsen serieseger. Från november till mars låg United aldrig på uppflyttningsplats men laget avslutade serien mycket starkt, med 19 raka matcher utan förlust.
Spelarstatistik Football League Division 2 1936
Manager: Scott Duncan
2. Football League Division 2 1974/75
Bara sex år efter vinsten i Europacupen 1968 blev Manchester United degraderade till andradivisionen. Detta till trots fick managern Tommy Docherty fortsatt förtroende. Han såg att till att sejouren i Division 2 bara blev ettårig.
Medan Uniteds supporterskara Red Army satte skräck runtom i England gjorde Dochertys lag jobbet på planen. United inledde serien med fyra raka vinster och nio matcher utan förlust. Den 31 augusti tog United över förstaplatsen i tabellen och behöll den sedan säsongen ut.
Spelarstatistik Football League Division 2 1975
Manager: Tommy Docherty
1. 1953: Manchester United – Wolverhampton Wanderers 9-3
Manchester United vann den allra första upplagan av FA Youth Cup i överlägsen stil. I finalen mot Wolves inledde United med en 7-1-seger på Old Trafford, vilket renderade returen tämligen meningslös.
Eddie Lewis, David Pegg och Duncan Edwards hade redan debuterat i a-laget när Wolves besegrades. Pegg (21) och Lewis (14) gjorde faktiskt så många som 35 a-lagsmatcher tillsammans under säsongen. Bryce Fulton var den enda i laget som inte skulle nå Uniteds a-lag, även om några av spelarna bara gjorde enstaka framträdanden.
Eddie Colman, Edwards, Pegg och Billy Whelan skulle alla dö i München, medan Albert Scanlon överlevde olyckan. Efter de fem hade Ronnie Cope den mest framträdande rollen i laget, med 106 matcher totalt, de flesta efter München.
Manchester United – Wolverhampton Wanderers 9-3
Arenor: Old Trafford och Molineux
Publik: 20 934 och 14 290 åskådare
Match 1: United – Wolves 7-1
Match 2: Wolves – United 2-2
Uniteds mål: Eddie Lewis 3, Noel McFarlane 2, Billy Whelan 2, David Pegg, Albert Scanlon
Manchester United: Gordon Clayton; Bryce Fulton, Paddy Kennedy; Eddie Colman, Ron Cope, Duncan Edwards; Noel McFarlane, Billy Whelan, Eddie Lewis, David Pegg, Albert Scanlon
Manager: Jimmy Murphy
2. 1954: Manchester city – Wolverhampton Wanderers 5-4
Även i den andra upplagan av cupen ställdes United mot Wolves i finalen. Det blev betydligt jämnare nu. Wolves ledde med 3-1 och 4-3 på Old Trafford men United kom tillbaka till 4-4. Returen avgjorde David Pegg på straff.
Det här laget nådde inte riktigt samma framgångar som det första mästarlaget. Varken Ivan Beswick, Thomas Littler eller Alan Rhodes fick chansen i a-laget.
Duncan Edwards var å andra sidan etablerad på riktigt redan nu, med 25 a-lagsmatcher under säsongen. Noel McFarlane debuterade under säsongen.
Annars noterar vi Wilf McGuinness och framför allt Bobby Charlton.
Manchester city – Wolverhampton Wanderers 5-4
Arenor: Old Trafford och Molineux
Publik: 18 246 och 28 651 åskådare
Match 1: United – Wolves 4-4
Match 2: Wolves – United 0-1
Uniteds mål: David Pegg 3, Duncan Edwards 2
Manchester United: Tony Hawksworth; Ivan Beswick, Alan Rhodes; Eddie Colman, Bobby Harrop, Wilf McGuinness; Thomas Littler, Duncan Edwards, Bobby Charlton, David Pegg, Albert Scanlon
Manager: Jimmy Murphy
3. 1955: Manchester United – West Bromwich Albion 7-1
I finalen 1955 var West Brom chanslösa. Eddie Colman spelade en framträdande roll med fyra finalmål. Duncan Edwards var nu i stort sett ordinarie i a-laget.
Terry Beckett, Dennis Fidler och John Queenan misslyckades med att nå a-laget.
Bland nykomlingarna står Shay Brennan ut. Han skulle a-lagsdebutera som tvåmålsskytt i första matchen efter München och tio år senare startade han i Europacupfinalen.
Colman och Edwards vann cupen för tredje gången.
Manchester United – West Bromwich Albion 7-1
Arenor: Old Trafford och The Hawthorns
Publik: 16 696 och 8335 åskådare
Match 1: United – West Brom 4-1
Match 2: West Brom – United 0-3
Uniteds mål: Eddie Colman 4, Bobby Charlton, Duncan Edwards, Terry Beckett
Manchester United: Tony Hawksworth; John Queenan, Alan Rhodes; Eddie Colman, Peter Jones, Wilf McGuinness; Terry Beckett, Shay Brennan, Duncan Edwards, Bobby Charlton, Dennis Fidler
Manager: Jimmy Murphy
4. 1956: Manchester United – Chesterfield 4-3
I finalen 1956 bjöd Chesterfield på riktigt tufft motstånd. United gick förvisso ifrån till 3-0 på Old Trafford men slappnade av och gästerna kunde reducera två gånger. I returen kvitterade Chesterfield efter 66 minuter men Dennis Fidler kunde avgöra på tilläggstid.
Av nykomlingarna var det bara Reg Holland som inte nådde a-laget.
Bobby Charlton, Tony Hawksworth och Wilf McGuinness vann cupen för tredje gången.
Manchester United – Chesterfield 4-3
Arenor: Old Trafford och Recreation Ground
Publik: 24 544 och 15 838 åskådare
Match 1: United – Chesterfield 3-2
Match 2: Chesterfield – United 1-1
Uniteds mål: Joe Carolan, Mark Pearson, Bobby Charlton, Dennis Fidler
Manchester United: Tony Hawksworth; John Queenan, Peter Jones; Joe Carolan, Reg Holland, Wilf McGuinness; Kenny Morgans, Mark Pearson, Alex Dawson, Bobby Charlton, Dennis Fidler
Manager: Jimmy Murphy
5. 1957: Manchester United – West Ham United 8-2
United vann för femte året i rad 1957. West Ham utklassades i finalen.
Det var många nykomlingar i det här laget. Barry Smith, Ray Maddison och Bob English misslyckades med att nå a-laget.
David Gaskell är det enda nya namnet som verkligen står ut. Målvakten som under hösten hade blivit Uniteds yngsta a-lagsspelare någonsin skulle totalt göra 120 a-lagsmatcher.
Manchester United – West Ham United 8-2
Arenor: Upton Park och Old Trafford
Publik: 15 000 och 15 838 åskådare
Match 1: West Ham – United 2-3
Match 2: United – West Ham 5-0
Uniteds mål: Alex Dawson 3, Mark Pearson 2, Nobby Lawton, Reg Hunter, Kenny Morgans
Manchester United: David Gaskell; Barry Smith, Ray Maddison; Bob English, Reg Holland, Harold Bratt; Kenny Morgans, Nobby Lawton, Alex Dawson, Mark Pearson, Reg Hunter
Manager: Jimmy Murphy
6. 1964: Manchester United – Swindon Town 5-2
Efter vinsten 1957 skulle det dröja sju år tills United vann igen. I laget fanns fyra framtida Europacupvinnare.
Alan Duff, David Farrar och Peter McBride var de tre spelarna som aldrig nådde a-laget.
David Sadler (335 a-lagsmatcher) gjorde hattrick i returen, då United gick ifrån till en säker seger mot Swindon. Då var han redan etablerad a-lagsspelare. John Aston [Jr] (187) gjorde också mål i finalreturen. De båda startade mot Benfica på Wembley.
Målvakten Jimmy Rimmer (46) skulle bli andra spelare att vinna Europacupen med två klubbar. I finalen 1968 var han avbytare medan han skadad blev utbytt efter nio minuter när Aston Villa blev Europamästare 1982.
John Fitzpatrick skulle göra 147 matcher för United, men han etablerade sig på allvar först efter Europacuptiteln 1968.
Ett namn står dock ut mer än alla andra och det är givetvis George Best. (Bilden ovan är från semifinalen mot Manchester city.) Best kvitterade Swindons ledning i den första matchen och såg till att United fick med sig ett oavgjort resultat till Old Trafford.
Manchester United – Swindon Town 5-2
Arenor: County Ground och Old Trafford
Publik: 17 000 och 25 563 åskådare
Match 1: Swindon – United 1-1
Match 2: United – Swindon 4-1
Uniteds mål: David Sadler 3, George Best, John Aston [Jr]
Manchester United: Jimmy Rimmer; Alan Duff, Bobby Noble; Peter McBride, David Farrar, John Fitzpatrick; Willie Anderson, George Best, David Sadler, Albert Kinsey, John Aston [Jr]
Manager: Jimmy Murphy
7. 1992: Manchester United – Crystal Palace 6-3
Jimmy Murphy ledde United till de sex första vinsterna i FA Youth Cup. När han 1971 slutade som tränare i United skulle det innebära en lång titeltorka i ungdomscupen. Först när Alex Ferguson hade tagit över United och gett Eric Harrison de resurser som krävdes skulle United vinna cupen igen.
United hade väntat länge men det som komma skulle var väntan värd. The Class of ’92 gör anspråk på att vara det främsta juniorlaget någonsin. Med Ryan Giggs – redan ordinarie i a-laget (41 starter, 10 inhopp, 7 mål under säsongen) – som härförare gjorde United det som krävdes på vägen till finalen. Ja, härförare är kanske aningen överdrivet. Ferguson var nämligen inte alltid villig att låna sin vänsterytter. Så det blev bara spel i fyra av de sju cupmatcherna för Giggs. Bland annat missade han den andra semifinalen och den första finalen.
Av de 14 spelarna som fick speltid i finalerna var det bara Joe Roberts, Robbie Savage och George Switzer som inte nådde Uniteds a-lag. Savage fick en rätt bra karriär ändå, med 39 landskamper för Wales.
Efter Giggs var mittfältaren Nicky Butt förmodligen den mest framstående spelaren medan David Beckham var stjärnan från London. Gary Neville var förhållandevis talanglös men hade något ändå och vikarierade som lagkapten när Giggs saknades. Ben Thornley borde kanske ha nått samma höjder men en idiot sparkade sönder honom i en reservlagsmatch.
Salfordsonen Paul Scholes tillhör samma generation men han platsade inte i juniorlaget 1992.
Manchester United – Crystal Palace 6-3
Arenor: Selhurst Park och Old Trafford
Publik: 7825 och 14 681 åskådare
Match 1: Palace – United 1-3
Match 2: United – Palace 3-2
Uniteds mål: Nicky Butt 2, David Beckham, Ben Thornley, Simon Davies, Colin McKee
Manchester United: Kevin Pilkington; John O’Kane, Chris Casper, Gary Neville, George Switzer; David Beckham, Nicky Butt, Simon Davies, Ben Thornley; Colin McKee, Robbie Savage (1)/Ryan Giggs (2)
Inhoppare: Joe Roberts (1), Robbie Savage (2), Keith Gillespie (2)
Manager: Eric Harrison
8. 1995: Manchester United – Tottenham 2-2, 4-2 straffar
Tre år senare vann United cupen igen. Nu var Phil Neville, yngre bror till Gary men ansedd som den större talangen, lagkapten.
Förutom Neville var det bara fem spelare i laget – Michael Clegg, Terry Cooke, John Curtis, Philip Mulryne och Ronnie Wallwork – som skulle nå a-laget och ingen av dem fick någon framstående Unitedkarriär att tala om. David Johnson blev sånär Uniteds första jamaicanska spelare men han fick som bäst nöja sig med en plats på avbytarbänken.
Cooke var spelaren som tog det till straffläggning, med sena mål i de båda matcherna. I London reducerade han i matchminut 85 och i Manchester ordnade han förlängning i den 89:e minuten.
Manchester United – Tottenham 2-2, 4-2 straffar
Arenor: White Hart Lane och Old Trafford
Publik: 8213 och 20 190 åskådare
Match 1: Tottenham – United 2-1
Match 2: United – Tottenham 1-0, 4-3 straffar
Uniteds mål: Terry Cooke 2
Straffar: Mustoe, Wallwork, Baker, Cooke (mål), Neville (miss)
Manchester United: Paul Gibson; Phil Neville, Ashley Westwood, Michael Clegg, Ronnie Wallwork; Terry Cooke, Neil Mustoe, Daniel Hall, Phil Mulryne; David Johnson, Desmond Baker
Inhoppare: John Curtis (1), David Gardner (1, 2), David Hilton
Manager: Eric Harrison
9. 2003: Manchester United – Middlesbrough 3-1
Segerlaget 2003 skulle skörda ännu mindre framgångar i Uniteds a-lag. Ingen spelare kom upp i ett tresiffrigt antal matcher. Kieran Richardson, som gjorde det första finalmålet, stod för den bästa noteringen med 81 Unitedmatcher.
Phil Bardsley, Chris Eagles, Sylvan Ebanks-Blake, David Jones och Mads Timm skulle tillsammans göra 42 matcher. Luke Steele och Paul McShane fick som bäst sitta på avbytarbänken i a-laget.
2003: Manchester United – Middlesbrough 3-1
Arenor: Riverside Stadium och Old Trafford
Publik: 8310 och 14 849 åskådare
Match 1: Middlesbrough – United 0-2
Match 2: United – Middlesbrough 1-1
Uniteds mål: Kieran Richardson, Ben Collett, Eddie Johnson
Manchester United: Luke Steele; Lee Sims, Phil Bardsley, Paul McShane, Lee Lawrence; Chris Eagles, David Jones, Ben Collett, Kieran Richardson; Mads Timm (1)/Sylvan Ebanks-Blake (2), Eddie Johnson
Inhoppare: Sylvan Ebanks-Blake (1), Mark Howard (2), Ramon Calliste (2), David Poole (2)
Manager: Brian McClair
10. 2011: Manchester United – Sheffield United 6-3
United blev 2011 första klubb till tio titlar. Will Keane gjorde tre finalmål då United besegrade Sheffield United med totalt 6-3. Hans hattrick i semifinalreturen mot Chelsea står också ut. Keane spåddes en lysande framtid men skador stod i vägen. Hans tvilling Michael ansågs inte vara lika talangfull men fick faktiskt fler a-lagsmatcher i United (5 mot 3).
En ännu större talang ansågs Ravel Morrison (två finalmål) vara. Problem utanför planen skulle emellertid leda till att han aldrig uppfyllde talangen.
Paul Pogba blev lämnade för Juventus i jakt på speltid och värvades sedan tillbaka till United som den då dyraste spelaren någonsin. Han gjorde segermålet i Europa League-finalen 2017.
Jesse Lingard, som gjorde ett finalmål, skulle komma att avgöra FA-cupfinalen 2016 för United.
Tyler Blackett, Larnell Cole, Tom Thorpe och Ryan Tunnicliffe skulle också göra något framträdande i a-laget medan Sam Johnstone fick ett stort antal matcher på avbytarbänken.
Tränare för United nu var Paul McGuinness, son till Wilf McGuinness.
Att notera är också att Harry Maguire, framtida lagkapten för United, spelade för Sheffield United.
Manchester United – Sheffield United 6-3
Arenor: Bramall Lane och Old Trafford
Publik: 29 977 och 24 916 åskådare
Match 1: Sheffield – United U 2-2
Match 2: United – Sheffield U 4-1
Uniteds mål: Will Keane 3, Ravel Morrison 2, Jesse Lingard
Manchester United: Sam Johnstone; Michael Keane, Tom Thorpe, Michele Fornasier, Sean McGinty; Jesse Lingard, Ryan Tunnicliffe, Paul Pogba, Gyliano van Velzen; Ravel Morrison, Will Keane
Inhoppare: John Cofie (1, 2), Larnell Cole (2), Tyler Blackett (2)
Manager: Paul McGuinness
11. 2022: Manchester United – Nottingham Forest 3-1
Finalen avgjordes nu i enkelmöte och United besegrade Nottingham Forest med 3-1 inför rekordpubliken 67.942 åskådare på Old Trafford. Lagkapten Rhys Bennett gav United en tidig ledning men Nottingham kvitterade före paus.
I matchens slutskede klev Alejandro Garnacho fram som matchvinnare. Först satte han 2-1 på en straff han fixade själv och sedan gjorde han 3-1 efter en soloräd.
Nämnde Garnacho prisades som säsongens unga spelare i United och hade några veckor före finalen fått debutera i a-laget. Ett par år senare var han etablerad i a-lagets startelva och då öppnade han målskyttet när United besegrade Manchester City i FA-cupfinalen. Segermålet i den matchen gjordes av Kobbie Mainoo, som var en av de ledande spelarna på vägen fram till FA Youth Cup-titeln 2024.
Per maj 2024 har även Dan Gore och Charlie McNeill debuterat i a-laget, medan Rhys Bennett, Joe Hugill, Louis Jackson och Radek Vítek suttit på bänken.
Manchester United – Nottingham Forest 3-1
Arenor: Trafford
Publik: 67 492 åskådare
Uniteds mål: Alejandro Garnacho 2, Rhys Bennett
Manchester United: Radek Vítek; Marc Jurado, Rhys Bennett, Louis Jackson, Sam Murray; Kobbie Mainoo, Daniel Gore; Sam Mather, Isak Hansen-Aarøen, Alejandro Garnacho; Charlie McNeill
Inhoppare: Maxi Oyedele, Joe Hugill, Sonny Aljofree
Manager: Travis Binnion