Matchrapport: West Ham – Man Utd 0-1

WEST HAM-MANCHESTER UNITED 0-1 (0-0)
0-1 [62] Ryan Giggs

WEST HAM UNITED: Green – Neill, Collins, Upson, Ilunga – Behrami, Noble (Savio 77), Parker, Collison – Cole, Di Michele
Avbytare: Lastuvka, Spector, Kovac, Boa Morte, Tristan, Sears
Varningar: Lucas Neill

MANCHESTER UNITED: Van der Sar – Rafael, Ferdinand, Vidic, O’Shea – Ronaldo, Carrick, Scholes, Giggs – Berbatov, Tevez (Park 87)
Avbytare: Foster, Eckersley, Fabio, Nani, Fletcher, Welbeck
Varningar: Nemanja Vidic

Det blev eminensen, magikern och kvinnokarlen Giggs som avgjorde för Manchester United på Boleyn Ground i gårdagens match mot West Ham United. En soloräd från vänsterkanten slutade med att walesaren slog in bollen med högerfoten bakom en chanslös Green.

 

Sir Alex valde en ganska väntad startelva. Överraskningen i uppställningen var högerbacken Rafael (åter efter skada). Därmed spelade inte Brown, som av någon anledning inte heller stod att finna på bänken. På vänsterkanten återfanns också Giggs. På bänken fanns varken Evra eller Rooney med. Dessa uppges inte ha fullgjort tillräckigt med full träning för att vara redo ännu.

 

West Ham United satte omedelbart en hög press på United. Anfallarna Cole och di Michele låg högt i banan för att störa uppspel och tacklingsspelet var aggressivt. United hade emellertid tillräckligt med kyla för att hantera situationen, främst genom den ständigt pålitlige Carrick och Englands bästa passningsspelare, Scholes.

 

United kunde ha haft den första riktigt heta chansen efter att Berbatov, med höger yttersida, smekt iväg ett underbart pass genom hemmalagets backlinje till Giggs, men denna tog för lång tid på sig vid kortlinjen och Upson kunde lätt bryta. Istället fick hemmalaget den första riktiga chansen i matchen. Efter en hörna föll bollen till lagkaptenen Neill som sköt ett skott som van der Sar emellertid räddade säkert i målets vänstra sida.

 

Den fysiskt starke Cole blev litet senare framspelad av Collison och efter att knappt ha vunnit löpduellen med Ferdinand försökte den forne Chelsea-spelaren chippa in bollen i van der Sars högra hörn, men holländaren räddade det tama avslutet enkelt. United hade efter detta en god chans då Giggs, på frispark, spelade fram Scholes. Dennes missriktade skott styrdes mot mål av Ronaldo. Den överraskande styrningen räddades dock fint av Green. Halvleken slutade 0-0 och detta resultat såg ut som ett troligt slutresultat.

 

Andra halvleks början innehåll inte många chanser, men Neill lyckades få till ett avslut då han sköt ett skott med vänsterfoten, strax utanför straffområdet. Bollen räddades enkelt av van der Sar. Istället är det bortalaget som gör matchens enda mål i den 62 minuten. Efter en hörna spelar Scholes ut bollen till Giggs på vänsterkanten. Walesaren snurrar först bort Cole till Stamford Bridge för att sedan finta bort nästa motspelare. Mycket smart skjuter den kvicktänkte magikern ett lågt skott med sin högerfot. Skottet letar sig in bakom en (skymd)? Green. Målet var Giggs första för säsongen och en riktig delikatess. Gammal är äldst.

 

United visar sig efter detta alldeles för starka för hemmalaget och vinner ännu en gång med 1-0. Nämnas skall att Neill skulle ha haft, minst, ett gult kort efter att ha tacklat Berbatov mycket fult (med dobbarna före). Att han kommer undan bestraffning är ofattbart. Tévez byttes fyra minuter från slutet ut till förmån för Park. Vidare är det värt att nämna att Ronaldo möjligen skulle ha haft straff då han fälls av Neill i straffområdet, men domare Dowd friar. I slutet fick portugisen ett läge att göra 2-0 på frispark, men skottet går rakt in i muren av West Ham-spelare, vilka rusat alldeles för tidigt.

 

Sammanfattningsvis var det en blytung seger som United tog (i likhet med den mot Manchester City i november 2008). Segrar som denna gör mästare. Att den störste fick avgöra var därför av stort symboliskt värde. Bäst i United var Scholes tillsammans med Tévez. Den förra skall ha beröm för sitt otroliga passningsspel och förmåga att lugna ner spelet och styra tempot. Det är mycket imponerande att se. Ingen är lik Scholes. Tévez gör kanske ingen av sina bästa matcher, men hans disciplin och slit gör att han finner en plats i varje supporters hjärta. Han är alltid ett orosmoment för vilket försvar som helst. Giggs skall givetvis rosas för sitt tjusiga mål. Giggs will tear you apart!