Från liten talang till stort frågetecken. Darren Fletcher har växt upp och på vägen tystat sina belackare. Nu är han störst och kung i mittens rike.
14 år gammal reste Darren Fletcher till Manchester för provspel. Utan att delta.10 år senare, med över 200 officiella matcher nedpackade i bagaget, reste Manchester United och Darren Fletcher till Rom. Problemet? Fletcher fick inte spela.
Däremellan har Fletcher sprungit ifrån sina skadeproblem och återvunnit Unitedfansens hjärtan. Han har gått från att vara en talang till att bli en stjärna. Från utfyllnadsspelare till förstahandsval. Han har gått från att vara de stora matchernas man till att vara kung i mittens rike, match efter match. Han nämns allt oftare som en av ligans bästa mittfältare och i dagsläget finns det få, om ens någon, som är bättre än Fletcher i det defensiva spelet.
Given på mitten
Han blev Skottlands yngsta lagkapten på 118 år när han som 20-åring drog på sig kaptensbindeln. Möjligheten att han utses till ny lagkapten den dagen Gary Neville går i pension är befintlig, även om Rooney och Rio är andra lösningar. Troligtvis har Fletcher aldrig varit mer ordinarie än idag – både på gott och ont. Positivt för att Fletcher verkligen är en av ligans absolut bästa mittfältare. Negativt för att ingen av Uniteds övriga mittfältare har levererat som förväntat. Giggs har troligen varit bäst av våra övriga centrala alternativ.
Rom då? Jo, avsaknaden av Darren Fletcher var tillräckligt stor för att United närmast förnedrades av Barcelonas konstnärliga passningsspel. Iniesta och Xavi dominerade kraftigt och utan Fletchers energi och vilja kändes United knappast som den festmakare man på förhand hoppats på. Istället var man en trött och dåsig resenär som hellre verkade vilja ta en dag på stranden. Det var inte pinsamt att man förlorade, utan hur man förlorade. Dessutom är det inte första gången resultatet går emot oss när Fletcher inte medverkar.
Vägrar förlora
Med Fletcher på planen förlorar nämligen inte United, även om det var ruskigt nära i tisdags. Syndromet är tydligt. Senaste gången Fletcher förlorade en fotbollsmatch var mot Fulham i mars, då United tvingades spela med tio man. Innan dess var det Supercupfinalen mot Zenit St. Petersburg i augusti 2008. Senaste stormatchen var mot just Chelsea i april samma år och den senaste hemmaförlusten var nästan ett helt år innan det.
Han var sålunda inte med i de senaste förlusterna mot Arsenal och nämnda Barcelona eller de tre förlusterna i rad mot Liverpool. Om det är en slump eller inte är upp till var och en att avgöra. Det sägs ofta att en spelare inte gör ett helt lag. Så är fallet förstås också, men vissa spelare har ett värde som är betydligt större än andras. Om jag tillåts plita ned en spelare i söndagens startelva väljer jag Fletcher, i konkurrens med Rooney och van der Sar, som nummer ett.
Fletcher har ofta kritiserats för att aldrig ta det stora klivet, även bland Unitedsupportrarna, men som vanligt hade Sir Alex rätt. På söndag kliver han in på Stamford Bridge med ett tungt ansvar vilandes på sina axlar. Offensiven kan han fortfarande förbättra men om utvecklingen inte låter sig stagneras kommer vi i framtiden inte leta efter en ny Roy Keane.
Snarare en ny Darren Fletcher.