Visst är form underbart? Särskilt när den är god. Allt som nyss kändes så tungt, känns nästan som bortblåst. Oinspirerat spel hemma mot ett B-betonat Wolves, en usel insats borta mot Fulham, underskattning mot Leeds och tappad ledning borta mot Shitty i Carling Cup.
De senaste matcherna har spelet varit av ganska hög kvalitet och United, Rooney specifikt, har skjutit vartenda frågetecken till stora utropstecken. Frågan är om ett ramstarkt hemmaförsvar på Villa Park ska sätta stopp för den femte raka segern?
En nära person till mig frågade en gång hur det var med mig.
– Allt är bra, svarade jag.
– Vad synd, fick jag till svar.
Jag fattade inget av svaret och frågade självklart vad hon menade med det.
– Ja, dÃ¥ kan det ju bara bli sämre.
Skulle nÃ¥gon nu frÃ¥ga mig samma sak kring United, kanske jag skulle vara lite mer restriktiv i mitt svar. Allt är bra, men…
Kanske skulle vi gjort sex mål på Portsmouth, Hargreaves skulle kunna vara helt frisk eller något annat skulle kunna göra det ännu bättre. Skit samma.
Det är riktigt svårt att inte vara nöjd United-supporter för tillfället. Riktigt svårt. Rooney förtjänar många av rubrikerna i och med sitt målstim, sju mål på de fyra senaste matcherna. Men det är fler saker som bidragit till det självförtroende som United just sprudlar av. På de fem senaste hemmamatcherna har de 20-0 i målskillnad! Typiskt att det nu är bortamatch.
Trots alla aber och men inför och under denna säsong, skuggar United Chelsea i ligatoppen. Och ändå känns det som om det finns så mycket mer att plocka fram av laget, som ännu inte fungerat.
Van Der Sar är tillbaka mellan stolparna och ingjuter säkert ett extra lugn till den icke ordinarie backlinje han har framför sig. Så länge United gör tre, fyra eller fem mål framåt behöver jag inte sakna vare sig Ferdinand, Vidic eller O´Shea. I ärlighetens namn har inte motståndet på papperet varit direkt skräckinjagande på slutet, med vissa undantag.
Nani har återuppstått från Hades och visar upp ett spel som jag tidigare bara trott har funnits någonstans. Jag är först i ledet av dem som lyfter på hatten och biter mig själv i tungan. Med boxningstermer reste han sig på nio. Knappt det räcker. Spelet i de senaste matcherna har stundtals varit bländande, där han också väl har anpassat sig till övriga lagkamrater och nu spelar upp någon form av melodisk symfoni. Det bara flyter på.
Längst fram springer Rooney och bokstavligen vräker in mål, utan att för den delen vara hundraprocentig. Löpningen innan målet mot Arsenal, skulle jag kunna se hur många gånger som helst.
Man Utd:
Snacket i media den senaste tiden har väl till stora delar varit positivt. Mycket beroende på det fina spel som laget visat upp på sistone. Hux flux känns alla skador genast som extra bonusar som också skulle kunna infalla. Samma skador som för ett tag sedan kändes som stora måsten, för att få fart på samma spel som då mycket gått i stå.
Hur Ferguson kommer att formera startelvan återstår att se. Det rapporteras inte om några nya skador. Jag hoppas innerligt på en traditionell uppställning av modell 4-4-2, men inser snabbt att det mycket väl kan bli 4-5-1 där Rooney huserar mer isolerat på topp. Troligtvis blir det 4-5-1 borta mot Milan till veckan.
Backlinjen kommer nog att vara intakt från matchen mot Portsmouth, med undantag av Neville. Rutin i all ära men jag tror ändå att Ferguson kommer att välja en mer orutinerad da Silva-broder som i stället har mer fart. Det lär nog behövas mot Villas offensiva yttermittfältare. Skulle Vidic vara tillbaka för spel, ser jag helst och mest troligt att Brown spelar till höger. Ferdinand är fortfarande avstängd.
Platsen till vänster på mittfältet tror jag står mellan Park och Nani. Vem vill inte se Nani i den form han nu befinner sig i, men samtidigt kan jag se Ferguson välja Park för att få extra hjälp mot gästernas yttrar. Valencia är nog given till höger. Senast spelade Fletcher och Carrick centralt och de gjorde det mycket bra.
Giggs har inte startat på sex ligamatcher, men det tror jag han gör nu. Tillsammans med Scholes och Fletcher kommer han att bilda det centrala mittfältet, vilket gör att Rooney åter igen lämnas ensam som forward.
Preliminär trupp: Van der Sar, Kuszczak, Neville, Brown, Rafael, Vidic, Evans, Evra, Fabio, Park, Nani, Valencia, Carrick, Scholes, Fletcher, Gibson, Anderson, Giggs, Rooney, Owen, Berbatov, Diouf.
Trolig startelva:
Van Der Sar
Brown – Evans – Vidic – Evra
Valencia – Fletcher – Scholes – Giggs – Park
Rooney
Aston Villa:
Sir Alex hyser stor respekt för tränaren O´Neill och det arbete han gjort med klubben under de år han har stått vid rodret. Många ser honom också som en framtida, potentiell ersättare till Ferguson den dag han lägger av.
Åter igen är laget med och krigar om platserna närmast bakom topplagen. Man har inte riktigt spetskompetensen för att vara med en hel säsong, men man har definitivt etablerat sig som ett svårspelat och skickligt lag med en stark defensiv. Tabellen haltar en aning men i år har man definitivt häng på fjärde platsen, som i dagsläget garanterar en kvalplats till nästa års Champions League.
Just försvarsspelet har varit imponerande den här säsongen. För tillfället är man ensam om att ha släppt in minst mål i ligan, 18 stycken. Det kan mitt tippade slutresultat ändra på. Av de tio senaste ligamatcherna har man hållit nollan i åtta. I mitten kom två raka förluster mot Arsenal och Liverpool. På samma tio matcher har man inte spelat 90 minuter där båda lagen gjort mål.
Senast mötte man ett taggat Tottenham på bortaplan. Flera gånger har jag funderar över hur soccernet.net räknar målchanser. Enligt sidan ska Tottenham ha skapat 34 målchanser, vilket ändå är rätt anmärkningsvärt. Att sedan bara fem av dem var på mål är en annan femma. Den defensiva insatsen hade varit näst intill felfri och Friedel ska ha varit på topp.
Just Friedel är en målvakt jag hyser allra högsta respekt över. Det känns som han gjort nästan alla sina bästa matcher mot United. Han kan vara sjukt bra.
Nu saknar O´Neill fortfarande Warnock i defensiven och hans plats tas nog åter igen av L. Young. Tillsammans med långtidsskadade Reo-Coker ska det var de enda skador han har att ta hänsyn till.
Heskey hade linkat av efter 20 minuters spel och Carew blev inbytt. Villas egen skribent skriker efter att Heskey ska komma tillbaka och det säger lite om att de offensiva krafterna inte är tillfredsställande.
Med samma statistik som ovan går det också att utläsa att Villa gått mållösa av planen i fem av de sex senaste matcherna i ligan. Utdelningen, offensivt sett, lämnar nog en del att önska. Kanske är ett nytt komplement till Agbonlahor något på O´Neills önskelista?
Följande trupp var uttagen till matchen mot Tottenham: Friedel, Cuellar, Collins, Dunne, L. Young, A. Young, Milner, Petrov, Downing, Heskey, Agbonlahor, Carew, Sidwell, Beye, Davies, Delph, Delfouneso, Guzan.
Trolig startelva:
Friedel
Cuellar – Collins – Dunne – L. Young
A. Young – Milner – Petrov – Downing
Heskey – Agbonlahor
Inbördes möten:
Det är drygt tio år sedan United förlorade borta mot Aston Villa. Då blev det respass i Ligacupens tredje omgång. Å andra sidan var Uniteds laguppställning inte direkt ordinarie. Vad sägs om bland andra Bosnich, Clegg, Higginbotham, Wallwork, Curtis, Twiss, Cruyff, Greening och Chadwick. Tillsammans med O´Shea och Solskjaer utgjorde de startelvan.
Sammanlagt har lagen mötts 172 gånger, var av de flesta varit möten i den högsta inhemska ligan. United har 87 segrar mot Villas 49. I Premier League har statistiken varit mer förkrossande. Av 35 tidigare möten har United vunnit 24 mot Villas tre. United gör tre mål för varje mål Villa petar in.
Bortser man från den tråkiga förlusten hemma senast, har United åtta segrar på de tidigare nio mötena. Trots det var det alltså Aston Villa som stod som segrare i mötet på Old Trafford i mitten på december efter mål av Agbonlahor. Det var då.
Aston Villa-Man Utd
Villa Park
Domare: Peter Walton
Tid: 20.45 (svensk tid)
Tips: 0-2 (Rooney, Valencia)
Matchen sänds på Canal+ Sport2 med start 20.45 (sändningsstart 20.40).
C´MON UNITED!
/ Daniel Eriksson
Res med oss till Manchester!