Jag säger det igen: Det är (nästan) bara fansen som är lojala en fotbollsklubb. Manchester United har tur på det sättet att våra spelare stannar i snitt längst av alla spelare i Europas toppklubbar (drygt 5 år läste jag någonstans). Och vi har haft tur att ha egna fans som blivit spelare i klubben.
Men dom som inte är uppväxta med och eller i klubben har svårare att hitta samma känsla som dom som har det i blodet. Som Wayne Rooney eller Tevez i City och nu Torres i Liverpool.
“It’s one of the best, if not the best, club in Europe.” sa Torres när han skrev pÃ¥ 2007.
Där misstog han sig rejält. Det har inte blivit en enda titel för Fernando och på det sättet förstår jag varför han lämnat in en transfer request (Rooney kunde knappast skylla på uteblivna titlar när han ville bort). Men Torres har hela tiden sagt att han är en Liverpoolspelare, kysst klubbmärket och bedyrat sin kärlek till klubben.
Det är viss skillnad på Rooney och Tevez, som är i två klubbar som slåss om titlar, och Torres som faktiskt inte ser någon ljusning på Anfield. Så på det sättet är Torres förlåten till skillnad från dom andra tomtarna. Men det allra enklaste vore om spelarna slutade kyssa sina klubbmärken helt och hållet.
Och en annan skillnad, en västenlig sådan, är att den här historien inte slutar med att Torres ändå blir kvar. Frågan är två:
- När hamnar han i Chelsea?
- Varför väntade han till slutet av transferfönstret med att berätta vad han vill?