Först Kråli, sen Marseille och sen det som kan bli avgörande för säsongen. Tre matcher i rad i ligan.
Wigan (b)
Chelsea (b)
Liverpool (b)
Alla borta, precis som (b) antyder (klokt va?).
Nio poäng där och ligan är förstås i hamn. Noll poäng och det är vidöppet. Vad ska vi vara nöjda med då? 5 poäng? 6? 7?
Wigan är ju givet att vi inte nöjer oss med mindre än tre poäng, det behöver jag inte ens motivera.
Sen blir det lurigare. Chelsea är ungefär pÃ¥ Tottenhams nivÃ¥ nuförtiden och innan Spurs borta var jag nöjd med en poäng, precis som vi fick. Nu har Abramovich sabbat sitt lag med Torres och kryddat det med David Luiz – kanon mot Fulham! – sÃ¥ det gÃ¥r jämnt upp. Jag är nöjd med kryss.
Liverpool har sett United hemma som sin cupfinal i över 20 år nu och har fått en nytändning modell mindre. Där får jag återkomma, men utgångsbudet är att vi ska ha tre poäng där.
Så svaret är i dag sju.
* Park kom tillbaka frÃ¥n sina sista landslagsuppdrag, tränade inför derbyt, sköt sista skottet och drog sönder baksidan av lÃ¥ret. Inget vidare med tanke pÃ¥ att Champions League – där han oftast lirar – väntar runt hörnet. Nu bommar han Marseille bÃ¥de hemma och borta, men det ska vi lösa utan honom. Annars förtjänar vi inget mer.
Samtidigt har en annan ytter trappat upp träningen och Tony Montana Valencia kör nu med reserverna. Han borde kunna vara tillbaka till Marseille hemma i mitten av mars.
* Här är ännu en i raden av Cityfans som nu börjar lÃ¥ta som rika kopior av Liverpoolfansen som varje Ã¥r upprepar ”nästa Ã¥r, dÃ¥…”.
Det spelar liksom ingen roll. United är alltid med däruppe. Vi var med – och slog tillbaks – när ryssen kom in med sina kulor i Chelsea. Och vi är med när araberna gör likadant pÃ¥ andra sidan stan.
Och det vore väl själva fanken om ett lag som spenderar 3000 miljarder pund inte är med i toppen av sin liga.
