Ju längre fram i planen jag kommer desto svårare blir det förstås att plocka fram favoriter.
Efter målvakter och backar är det dags att lista mina tio favvomittfältare genom min Unitedkarriär.
10) Jesper Olsen.
Har inga större minnen av Jespers genomgående insatser i Unitedtröjan. Har bara ett svagt minne av att han är en av de stora – kanske den största – anledningarna till att det är just jag som bloggar för er. Det här var runt 1985-86 och Jesper gjorde en hel del mål (snabbkoll på Wiki visar att just 85-86 var det bara Mark Hughes som var målfarligare).
9) Andrei Kanchelskis.
Antonio Valencia v 1.0. En fantastisk högerytter som var “unplayable” när han var i slag. Enorm fart, enormt stor tröja som fladdrade i vinden när han kubbade förbi vänsterbackar på löpande band. Synd att det var så mycket skumt med allting runt honom, svarta stålar och sånt där trams.
Kolla hur bra han var 1994/1995.
8) Paul Ince.
Säga vad man vill om honom; det var en fantastisk mittfältare. Hårdför, spelsinne och öga för målet. Han tyckte själv att han var jävligt bra också vilket gjorde att han inte längre var önskvärd i omklädningsrummet 1995. Jag ser liksom inte Darron Gibson eller Anderson framför mig göra sånt här.
7) David Beckham.
Världens genom min tid bästa högerdojja. Helt sjuka inlägg och crossbollar och hörnor. Trippelsäsongen var han dessutom en av världens absolut bästa mittfältare och vi får inte glömma att han var fantastisk på innerfältet när han fick chansen där också.
Tänk dig att vara anfallare och få såna här bollar. Ren och skär magi.
6) Lee Sharpe.
Min första riktigt stora idol i Unitedtröjan. Oj, så glad jag var när jag hörde på sportradion att han sänkt Arsenal med ett hattrick (minns att jag var i köket hemma och knöt näven). En av de första så kallade “poster boy”-spelarna i brittisk fotboll också och han levde livets glada dagar när Giggs och Kanchelskis konkurrerade ut honom och han tvingades spela i Bradford och Pompey.
Han kunde göra sånt här:
5) Bryan Robson.
Captain Marvel. That’s it liksom. Med ett jävla tryck i skottet.
4) Cristiano Ronaldo.
Har ju förvandlats mer och mer till anfallare de senaste åren, men som högerytter har han ingen överman i Unitedtröjan. Jag minns att jag såg hans debut mot Bolton på en sunkbar på Kreta – och tappade hakan. Sen dess struntade han mer och mer i överstegen, utvecklade en överkropp Hulk Hogan hade varit stolt över och blev världens bäste fotbollsspelare. Jag kan fortfarande i vissa lägen tycka att han är en mer komplett spelare än Messi. Sen går det inte att komma ifrån att Messi har spetsegenskaper Crille saknar.
3) Paul Scholes.
Spelade en hel del i anfallet, släpade där och var redan tidigt i karriären en fantastisk (mål)skytt. Jag minns att jag ringde till dåvarande Tipslördag när Billy Lansdowne var expert och sa att jag ville ha in Scholes i landslaget (häftigt det var när man hörde sin egen röst i tv på 90-talet!). Lansdowne påminde om att Scholes fortfarande inte hade blivit ordinarie i United än. Och det är lätt att glömma att Nicky Butt faktiskt var före och ordinarie tidigare. Sjukt när man tänker efter. Scholes har alltid varit underskattad i Sverige och jag HATAR att den där Mild-tacklingen fortfarande är det första folk tänker på.
Tänk på sånt här i stället (jag får rysningar):
2) Roy Keane.
Den störste pådrivaren vår klubb sett sedan framgångsvågen började. Hade ALLTING en mittfältare skulle ha – och då fick vi ta att han var hjärndöd ibland. Det går liksom inte att få en komplett spelare utan lite negativa störningar (se bara på Zidane). Synd att Becks stoppar honom i det här läget.
1) Ryan Giggs.
Häradsbetäckaren är den störste vi haft i vår klubb. Ever. Ingen kommer någonsin att ha lika många medaljer, spela lika många matcher och vara lika bra när han är 37 år gammal.
Ingen har sammanfattat Giggs bättre än hans tränare.
Hans ende A-lagstränare i klubbsammanhang, that is.
“I remember the first time I saw him. He was 13 and just floated over the ground like a cocker spaniel chasing a piece of silver paper in the wind”
Och här njuter vi dels av debuten, dels av “what a player, the boy’s a genius!”. Eller introduktionen: “Manchester United believe we may be seeing the start of a very special career here this afternoon”. No shit.
