Jag skäms! Något så innerligt skäms jag. Jag befann mig på resande fot i helgen. Mer specifikt satt jag i en bil på väg hem från Oslo igår runt 17-snåret och försökte följa helgens Match, med stort M, via live-rapportering på nätet. Det var lite dålig täckning ett tag och vips hade jag missat att vi gått från 1-0-ledning till 3-0.
Jag insåg redan i onsdags att jag gjort en blunder och skulle missa helgens match men att det skulle bli en sådan här tabbe förstod jag inte. Inför stormötet vad jag ganska säker på att det skulle bli en tråkig tillställning där båda lagen skulle ta ut varandra. Men ack så fel jag hade. Det blev Chelski som stundtals utmanövrerade United.
Under eftermiddagen i dag har jag sett matchen och bevittnat Man Utds kanske blekaste insats för säsongen. Chelski spelade med den fantasi och geist som hemmalaget saknade. Men som det starka lag United är bet de ihop och började spela bättre och bättre. Både Smalling och Jones, som börjar bli en riktig favorit i mina ögon, spelade lysande. Den säkerheten och samtidigt en respektlöshet gentemot sina motståndare blandat med en härlig fart gjorde att vi bet oss fast trots att Chelski hade många bra perioder efter vårt 1-0 mål.
Jag skall inte ge mig på att skriva en matchrapport, det finns det så många andra som är bättre på. Men det går inte att inte nämna Målet med stort M. Luís Carlos Almeida da Cunhas superskott, en riktig strut rakt upp i krysset, en praktskott förbi han med hatt, ett drömmål helt enkelt.
Och ja, det var kanske offside på Smallings mål. Och ja, Nani kom från en offside-position. Men det struntar jag i. Fullkomligt.
Matchen med stort M och Målet med stort M står ändå i skuggan för Missen med stort M. Transvestiten himself missar det mest öppna mål av alla öppna mål som finns. Det är helt o-b-e-s-k-r-i-v-l-i-g-t. Jag saknar ord, jag har inga ord för att ens förklara. Det målet hade kunnat förändra hela matchen.
På tal om att tappa ord så tappade jubelidioten Ashley ”fylle-sex” Cole sitt huvud. Igen. Jag hatar den mannen. Han förtjänar inte fler rader här än så.
Som neutral supporter måste man ha bevittnat världens roligaste match. Det är sådana här matcher som gör Premier League till världens bästa liga. Och just nu håller våra älskade Red Devils på att inleda en säsong som kan blir precis hur rolig som helst. Jag mår fortfarande lite dåligt för att jag inte såg denna match direkt men jag ser redan fram emot våra matcher mot Liverpool och Shity inom loppet av åtta dagar i oktober.
Sammanfattningsvis så måste man säga att Chelski förlorade med hedern i behåll (givetvis inte Cole som fortfarande letar efter någon heder överhuvudtaget) men fick se sig slaget av en röd maskin som trummade på även om den fick gå ned i varv ett par gånger. Redan i morgon, tisdag, möter vi Leeds i Mickey Mouse-cupen. Stor rotation i startelvan är att vänta och jag hoppas inte det stör harmonin i truppen.
Res med oss till Manchester!