A Means to an End

En ny säsong står för dörren. Vi fick ett smakprov under helgen men vi som har hjärtat på det rätta stället vet att det är först idag som ligan börjar. Jakten på ligatitel nummer 20 börjar.

I den här krönikan tänkte jag granska vårt eget lag och dessutom utvärdera våra motståndare. Vi börjar förstås med United.

När man talar om Manchester United i augusti 2012 talar man också om Robin van Persie. Uniteds senaste värvning har diskuterats ordentligt, bland annat i Alex krönika på Muss.se i förra veckan. Värvningen har antagligen mötts av fler negativa än positiva ord från Uniteds supportrar. Det är märkligt, tycker jag.

Här värvar vi en av världens bästa anfallare och vi är inte nöjda. När Fergie inte värvar världsklass klagar vi på det, när han värvar världsklass klagar vi på att det är fel världsklass han värvar.

Alla Unitedsupportrar, undertecknad inkluderad, tycks vara överens om att mittfältet är vår svaghet. I det avseendet är kritiken mot värvningen av Van Persie befogad, United har inte oändliga resurser och man kan tycka att det finns bättre sätt att nyttja de resurser som finns.

Jag är övertygad om att Fergie vet att Uniteds centrala mittfält är lagets svagaste position. Att han inte värvar en mittfältare tror jag istället handlar om att de mittfältare som är möjliga att värva helt enkelt inte är innebär någon avsevärd förbättring jämfört med Scholes och Carrick.

Van Persie är en prestigevärvning som skickar ut signaler om att vi kommer att göra allt i vår makt för att ta tillbaka titeln från den stökiga grannen. Här värvar vi dessutom en spelare som city också ville värva, det är en aspekt som inte ska underskattas. När en av världens bästa spelare plötsligt blir tillgänglig måste man slå till.

Frågan är hur vi kommer att spela med Van Persie i laget. En traditionell 4-4-2-uppställning med Van Persie och Rooney på topp fungerar givetvis men vad gör vi då med Shinji Kagawa? Japanen har i mitt tycke varit vår bästa spelare under försäsongen men han har ingen naturlig position i ett 4-4-2. Det vore vansinne att försöka förvandla Kagawa till en ytter. Däremot ser jag stor potential i ett tremannaanfall med Rooney, Kagawa och Van Persie. Den lösningen ger dock ett mycket begränsat utrymme för våra yttrar.

Oavsett hur vi ställer upp har vi många alternativ offensivt. Kagawa tillför en ny dimension med sitt sätt att spela och Van Persie tillför kvalitet och Rooney vet vi var vi har sedan tidigare. Bakom den trion finns fantastiska spelare som Valencia, Nani och Welbeck. Vi har dessutom Chicharito som en joker.

Berbatov och Macheda kan vi räkna bort, liksom Bebe. Jag tror heller inte att någon ifrån våra egna led kommer att utmana om en plats i startelvan den här säsongen. Vi har emellertid tillräckligt med alternativ oavsett.

Någon tror kanske att jag har glömt Young. Det har jag inte. Men jag tror att vi alla har gjort det när den här säsongen är över. Åtminstone tror jag att han reduceras till en reserv som primärt används i cuperna.

Bakom vår offensiv finns så vårt problem: Det centrala mittfältet. Carrick har en given plats i startelvan. Bredvid honom är det mindre givet. Det är ingen självklarhet att Scholes håller hela säsongen och det är ingen självklarhet att Cleverley håller ens en halvlek. Annars är Cleverley precis som för ett år sedan en mycket spännande spelare. Han gjorde en mycket bra OS-turnering och han har visat att han håller i Premier League. För Cleverley handlar det nu om att prestera konsekvent och över tid, det är ingen lätt uppgift.

Sir Ryan Giggs finns förstås med i ekvationen och jag blir förvånad om inte Giggs med sin rutin vinner några poäng åt oss även den här säsongen. Giggs idag är dock ingen spelare för startelvan.

Vi glömmer inte Darren Fletcher men vägen tillbaka är lång. Det är oerhört trist att det har blivit som det blev. För Fletcher personligen givetvis men också för United då Fletcher har egenskaper som i övrigt saknas i truppen.

På mitten finns en möjlighet för någon underifrån att slå sig in. Nyförvärvet Nick Powell är kanske längst fram i kön men det är en svår position att etablera sig på. När vi spelar avgörande matcher i vår tror jag att det är de vanliga spelarna som tar plats på mitten. Anderson är inte en sådan spelare. Då tror jag mer på Jones trots att det mesta tyder på att han är tänkt som försvarare.

Vår defensiv är jag inte alls orolig för. Vi har Vidic tillbaka och han tillför både kraft och ledaregenskaper. När vi summerar säsongen 2012/13 tror jag att De Gea är den som är lyckligast över att Vidic är tillbaka. Många tvivlar fortfarande på De Gea men de flesta kommer snabbt att övertygas. Lindegaard är en bra backup men är inte på samma nivå.

Ferdinand tar förstås platsen bredvid Vidic medan Jones, Evans och Smalling tillför bredd. Det är äntligen dags för Rafael att göra högerbackspositionen till sin egen. Att han får tröja nummer 2 visar att Fergie tycker likadant.

Evra är given på vänsterbacken, trots att han stöter på mer och mer kritik. Han går ibland bort sig och kan ibland närmast verka ointresserad i defensiven men det tror jag mer beror på att hans roll primärt är offensiv. Om han inte hade dispens att slarva i defensiven hade Fergie fixat en ny vänsterback. Vi har inga bra alternativ bakom Evra men om han även denna säsong håller sig skadefri är det inget problem.

Motståndet
United är bra och kommer även denna säsong att slåss i den absoluta toppen. Värvningarna av Van Persie och Kagawa gör att vi har råd med skador på offensiva spelare. Vidic blir därför vår nyckelspelare, hade han varit skadefri hade vi vunnit ligan 2012 och med Vidic tillbaka får motståndarna se upp.

Manchester city vaknar som mästare. Det är ord som är jobbiga att skriva. Vi kan trösta oss med att de fortfarande är city. De är favoriter att vinna ligan även 2013 och har ett mycket bra lag. Frågan är hur de hanterar att vara laget som alla jagar.

De har köpt Rodwell, vilket är obegripligt. Han är inte en dålig spelare men han stärker inte startelvan och bredd hade de redan på mittfältet. Annars har city varit tysta på marknaden. De försökte värva Van Persie men han hamnade istället i United. Det är märkligt. Inte att Van Persie hamnade i United men att city gav upp så lätt.

Mancini klagar på att han inte får värva som han vill. Vad betyder det? Vågar man hoppas att citys kassa inte längre är oändligt stor? Kanske har shejken tröttnat på att kasta pengar på ett lag som ingen vill se spela. Eller så har city, till skillnad från alla andra nyrika, anpassat sig till Uefas nya regler.

Nu är de bra även utan förstärkningar. Centrallinjen med Hart, Kompany, Yaya Toure och vem som nu råkar lira på topp är alldeles för bra. Dock är de fortsatt känsliga för skador på nyckelspelare och de kan tänkas att vissa legoknektar är nöjda med en ligatitel och nu enbart fokuserar på Champions League.

Chelsea är förstås främsta utmanare till United och city men jag tror inte att de kommer att räcka hela vägen. Torres kanske börjar göra mål men han är väldigt ensam på topp. Sturridge är en fattig mans Welbeck och bakom finns ingenting.

Med mycket tur kan man vinna Champions League genom att parkera en buss. Den taktiken fungerar inte över 38 matcher i Premier League. Hazard och Oscar tillför förvisso kreativitet men briljanta passningar är meningslösa om där inte finns någon som förvalta.

Defensiven är också bräcklig och om inte FA fullständigt saknar stake kommer man att vara utan Terry i minst åtta matcher. Di Matteo halkade in på ett bananskal och fick stanna bara på grund av tur i Europa. Truppen är obalanserad, både åldersmässigt och positionsmässigt.

Chelseas stora problem är Abramovich. Ironiskt med tanke på att Chelsea inte hade varit ett topplag utan Abramovich men ryssen kan inte fotboll. En lyckträff med Mourinho gav ett par ligasegrar. Hade Mourinho fått bestämma hade United inte stått på 19 ligatitlar idag. Istället praktiserade Abramovich Football Manager, fast i verkligheten. Stabilitet finns inte och när Di Matteo förlorar ett par matcher är sparken nära.

Då tror jag nästan mer på Arsenal. De har värvat klokt och hade mycket väl kunnat vara en titelkandidat om Van Persie hade stannat. Nu tappar man sin lagkapten och sin främsta spelare. Wenger gör ett imponerande jobb sett till materialet han har att jobba med, oklart för mig om han är bångstyrig och minsann vill visa att han kan vinna med ungar eller om han helt enkelt inte har pengar att värva för. Han kommer att få ordning på skutan men när han får det har laget antagligen tappat för många poäng, då det kommer att krävas runt 90 poäng för att vinna ligan även 2013.

Jag tror att Tottenham kommer att utmana om en Champions League-plats. Villas-Boas är en duktig tränare och har ett bra material att jobba med. I Tottenham kommer han också att få tid på sig. Det räcker inte mot United och city men det finns en möjlighet att Tottenham slutar som bästa Londonlag.

Vi måste också nämna Liverpool. Inte för att de utmanar om en topplats utan för att de numer spelar en fotboll vi njuter av. King Kenny har tyvärr fått lämna men Rodgers fick en drömstart och kan förhoppningsvis ta vara på Kennys arv. Newcastle, Everton och Sunderland bör alla sluta före Liverpool och med lite tur lyckas laget som bara har 18 titlar knipa en plats på den undre halvan av tabellen.

Hur går det?
Jag ska inte tippa, det kan jag inte. Jag tror alltid att United ska vinna, vilket betyder att jag normalt sett har rätt. Det går emellertid att diskutera utgången i mer generella drag.

Ligan är viktigast och där kommer United att lägga krutet. Precis som 2012 gissar jag att Manchesterlagen kommer att sluta etta och tvåa med rätt många poäng ner till trean.

I Europa jagar vi revansch efter fadäsen förra säsongen. Fergie säger att han har lärt av misstagen då och vi ska glida igenom gruppspelet utan några större problem. Sedan blir det svårare, åttondelsfinalen bör vi vinna men redan där kan man stöta på riktigt bra motstånd. Real och Barcelona är klassen bättre, på pappret i alla fall. Barcelona har en ny tränare och frågan är hur mycket tålamod som finns ifall det börjar knackigt.

Men det är en senare fråga. Det är vår innan vi riskerar att möta Real eller Barcelona. Nu fokuserar vi på nummer 20.