Inom fotboll finns en position som är av största vikt för alla lag. I vissa fall är den av så pass stor vikt att man väljer att låta flera spelare dela på ansvaret, även om det i slutändan oftast är en person som bär det yttersta ansvaret. Denna position har benämnts på många olika sätt genom åren; vattenbärare, spindeln i nätet, ankare etc. Spelaren som är klistret, som tar ansvaret för att laget hålls ihop. Ni förstår säkert att det är den defensiva mittfältaren som åsyftas.
I Manchester United heter denne man Michael Carrick.
De senaste åren har United brottats med problem på lagets mittfält. Silly Season har bidragit med sitt, det har spekulerats friskt i allt från Luka Modric och Wesley Sneijder till Lass Diarra(!). Man har även satt sina förhoppningar i egna talangfulla spelare så som Ravel Morrison, Paul Pogba och Tom Cleverly, där endast den sistnämnda är kvar och den enda som sånär löst problemet, det är tyvärr en bit kvar även om jag gillar TC. Våra legendarer hänger inte riktigt med längre och tillhör tyvärr inte världseliten som Ryan Giggs och Paul Scholes en gång i tiden gjorde. Sen har vi givetvis Anderson och Fletcher som är på tok för skadedrabbade för att axla rollen. Ska man spåra bakåt i tiden och se vart problemen med innermittfältet började så finns det många teorier och ett förmodat större antal åsikter. Min teori går i linje med Roy Keanes avsked och flytt från klubben 2005. Under denna tid var klubben på temporär nedgång och röster höjdes faktiskt kring Sir Alex vara eller icke vara i klubben. Man hade även brottats med andra problem än mittfältet under en längre period. Tomrummet efter Peter Schmeichel hade helt enkelt blivit omöjligt att fylla, och det trodde många skulle vara ett bestående problem.
2005 var dock året som en viss gänglig holländare gjorde entré på Old Trafford och skämde bort oss några år framåt. Roy Keane hade avslutat ett kapitel som given kapten och härförare i Manchester United, vem minns exempelvis inte hans och Vieras underbara duster som tog oss tillbaka till 80- och 90-talets tipslördag?
Keane lämnade inte bara kaptensbindeln, utan även ett tomrum på mittfältet. Vem skulle axla denna roll? Precis när SAF lyckats ta hand om ett existentiellt problem för United medlemskap i The Big Four så kom nästa.Vem skulle ersätta Keane? Svaret på den frågan visade sig bli Michael Carrick, en kille från Wallsend med ett förflutet West Ham och Tottenham. Många höjde på ögonbrynen och ifrågasatte priset på 180 miljoner kronor. Vissa antydde till och med desperation från Fergie med tanke på att han testat en hel del misslyckanden i rollen, eller vad sägs om John O´Shea, Alan Smith och Darron Gibson? Faktum är att de 180 miljonerna visade sig vara mycket väl investerade pengar. Efter tre titellösa år blev United mästare tre år i rad.
Även om Carrick kanske inte var den mest framstående spelaren under dessa år så var han likväl en utav de viktigaste. Carrick är en klassisk spelare som jobbar i det tysta, en spelare som inte får den credit han förtjänar, en spelare som får göra grovjobbet. MEN! Man får absolut inte glömma att Michael Carrick inte bara är en bra mittfältare, utan även en läcker fotbollsspelare.
Likt belgaren Phillipe Albert i VM-94 för er som minns Bosse Hansson innan han blev gubbtjurig. Carrick är den ultimata defensiva mittfältaren, vad mÃ¥nga glömmer bort är att han har ett spelsinne fÃ¥ förunnat! Offensivt bidrar han otroligt mycket med öppnande passningar och ett positionsspel efter bollsläpp där han hela tiden letar ett nytt “säkert” alternativ att fÃ¥ tillbaka bollen när hans medspelare blir pressade. PÃ¥ sÃ¥ sätt finns alltid en utväg att sällan bli av med bollen offensivt. Däremot sÃ¥ är det väl det defensiva som är Carricks adelsmärke. I mÃ¥ngt och mycket är han en destruktiv spelare som ofta förstör för motspelare. Den stora skillnaden mot andra klassiska defensiva ankare är att han i flertalet av fallen alltid ser till att han verkligen vinner bollen. Han gör inte bara sÃ¥ att motstÃ¥ndarnas spel stannar av och störs, utan ofta sÃ¥ tar han alltid över bollen och ser till att hans eget lag tar över kontrollen av spelet. PÃ¥ sÃ¥ sätt är han givetvis en nyckel i United. Han avbryter motstÃ¥ndarna pÃ¥ ett effektivt sätt och ger United en möjlighet att kontra pÃ¥ sina motstÃ¥ndare när de stormar fram med hela laget. I och med att han i majoriteten av fallen bryter i mitten av planen när motstÃ¥ndarna fyllt pÃ¥ längs kanterna erbjuder han United att sätta igÃ¥ng kontringarna utÃ¥t mot kanterna.
Uniteds kantspel, som vi som följt United under de senaste decennierna, är deras signum och har så varit under större delen av Fergies tid i klubben. Därav börjar ju tankarna att vandra iväg en del till hur mycket SAF själv har med detta att göra. Förmodligen en hel del, men det är en helt annan diskussion.
Denna video exemplifierar detta på ett bra sätt. Även om det mest visar hans förmåga att vinna boll och det efterföljande inte är med så framgår säkerligen poängen.
Detta är ihopklippt från 2010-2011 borta mot Schalke 04 i CL samt de båda mötena mot Chelsea. Vad denna video dock inte visar och som slutligen måste sägas gällande Michael Carrick är hans förmåga att paralysera motståndarnas anfallsspel med sitt positionsspel defensivt. Man kan nästan se frustrationen hos motspelarna när Carrick skär av flera passningsalternativ med sitt positionsspel. Detta är nästan något som i mångt och mycket är mer imponerad av än det ovanstående. Många menar på att Carrick är alldeles för passiv i sitt defensiva arbete, men hans smarta positionering gör att Uniteds övriga spelare får en mycket enklare uppgift defensivt tack vare detta dödande av ytor och passningsalternativ.
För ett par Ã¥r sedan sÃ¥ visade nÃ¥gon av gubbarna i PL-studion ett klipp där de visade pÃ¥ Lampards förmÃ¥ga att ständigt “scanna” av sin omgivning innan han fick boll och pÃ¥ sÃ¥ sätt hela tiden lÃ¥g ett steg före sina motspelare i det offensiva spelet. Mycket bra analys och helt korrekt gällande Lampard(detta var som sagt ett par Ã¥r sedan). Personligen tycker jag att det är precis pÃ¥ samma sätt Carrick agerar, men oftare märkbart defensivt. Han förekommer sina motstÃ¥ndare och ger dem fÃ¥ eller inga alternativ till att driva pÃ¥ deras anfallsspel. Nu kommer denna krönika i en ganska passande tid med tanke pÃ¥ att Carrick avslutade Ã¥ret med en eller kanske till och med tvÃ¥ fjädrar i hatten, men det fÃ¥r inte förringa hans säsong.
För även om det ofta spekuleras i vem som är viktigast i United; Rooney, van Persie, Vidic etc, eller om det spekuleras i vem som haft den bästa säsongen och lyft upp laget när vi inte kommer upp i vår rätta standard; Rafael i år, Valencia förra året, så är det likväl Carrick som är vår trygga punkt. Mannen som bär upp mittfältet, drar det tunga lasset, axlar ansvaret. Många år har gått sedan Roy Keane lämnade United, vem som har fyllt hans tomrum ter sig ganska uppenbart.
Även om Carrick och Keane har två vitt skilda personligheter, åtminstone av vad som återspeglas på fotbollsplanen, så uppfyller man en liknande funktion. Idag är det snarare den offensiva delen som vi ställer oss frågande till, och hur vi ska få ihop allt med Rooney. RvP, Welbeck, Hernandez och våra offensiva krafter på mitten i form av Kagawa, TC, Nani, Young och Valencia. Dessa problem kan te sig tämligen angenäma för att låna ett utav Fergies favorituttryck.
Den stora frågan som ständigt återkommer när jag sitter och plitar ner dessa ord är frågan som följer: Vad i hela friden hade vi gjort utan Michael Carrick?
Gästbloggare: Fredrik Wolffelt
