Bortamatch i Donetsk följt av bortamatch i Sunderland.
Det är vad som väntar för en sårslickande David Moyes den kommande veckan. Har han tyckt det varit tufft som manager hittills, så lär han få veta exakt hur tufft det kan vara om han, Gud förbjude, skulle förlora båda matcherna.
I dag vaknade han upp till de här rubrikerna:
Han kan dessutom kan få Peter Wennmans och Daniel Kristofferssons enastående analyser kastade i fejset på sig denna höstmorgon om han nu skulle vilja det.
Men vad ska han göra åt saken? Hur ska han styra upp detta Manchester United och är vi i en så stor kris som vi och eller andra tror? Det är svåra frågor och jag tror att några av de som är mest nervösa just nu är Glazyrerna. Efter att ha lyckats blöda ur klubben på flera miljarder och ändå lyckas nå massiva framgångar under Sir Alex finns nu rädslan att det kan vara slut, i alla fall inom en överskådlig framtid. Då kan de ju till och med få problem att skaffa fler däcktillverkare i framtiden, vilket skulle vara förödande.
Moyes ger överraskande nog en indirekt jättekänga i arslet till Glazyrerna när han uttalar sig så här om sin trupp:
”To win the Champions League, you need five or six world-class players. Look at Bayern Munich, they have it. Look at Barcelona, who had it in the past and Real Madrid, who have maybe got it now. That’s the level you have to be at to win it. We’ve not got that yet but what we have got is experience.”
Det är så sant som det är sagt, för vilka superstjärnor har vi egentligen? RvP, Rooney och Vidic? Bakom dem Kagawa, Rafael, Carrick med flera. Så visst har han en poäng, men är det rätt att gå ut och säga det? Vad tänker spelarna när de får läsa att de inte är bra nog att vinna CL? Han gör det inte lätt för sig, men kanske är det sådana här uttalanden som behövs för att Glazyrerna ska sätta en Vesuvius-stor blåslampa i arslet på Ed inför januarifönstret.
Det sägs, och jag håller till ganska stor del med, att ingen annan coach än Fergie hade vunnit ligan med det här United förra säsongen. Men Moyes är inte någon förlåtande typ heller om hans spelare sviker honom. Så efter att nu ha sett samtliga lirare i minst två-tre matcher bör han ha en hyfsat bra bild vilka som är up for it även under hans ledning. Är de inte med på noterna är risken stor att de inte får så många andra chanser. Som Lee Carsley sa en gång: “The moment your relationship broke down there was no way back”.
Spelarna har själva sagt att intensiteten på träningarna gått upp ett hack sedan Fergie och hans team lämnade. Det kan säkert vara en förklaring till varför det känns så pass stillastående och fantasilöst som det gör; pojkarna är ju inte vana vid den typen av träningar, det är mer inställda på Renes Coerver-metoder, och kan helt enkelt vara nedtränade. Men snart borde rimligen det vända och Moyes försök att få sitt lag att pressa sönder och mala ner motståndet bära frukt.
Att det skulle höjas röster om att Moyes snart kan få gå var självklart. Det hade snackats så även om Mourinho – som verkligen lever livets glada dagar på Stamford Bridge igen – startat säsongen på samma sätt. Och vissa hade givetvis lika säkert krävts Fergies huvud på ett fat i en liknande situation.
Fergie lämnade dock inte bara över ett mästarlag utan även en trupp mitt i ett generationsskifte. Stommen i laget är inga tonåringar:
Rio (35) – Vida (32) – Evra (32)
Carrick (32)
Rooney (28) – RvP (31)
Om ett par säsonger är två-tre av dessa herrar inte del av någon stomme i Manchester United och då ska spelare av samma klass ha ersatt för att nivån ska vara densamma. Det är inte det allra enklaste.
En annan fråga för Moyes är hur stort tålamod Glazyrerna verkligen innerst inne har med honom. I Tampa, som de också äger, är de trigger-happy och risken finns att uteblivna troféer (läs: cash) gör att de söker en snabb fix och byter ut Moyes. Det som talar emot det är, förutom idiotin, att SAF fortfarande är inblandad i klubben och ett avsked av Moyes samtidigt är att såga Fergies val av ersättare.
Jag har inga tvivel om att vi faktiskt har rätt man på rätt plats. Kanske inte som han agerar just nu, men återkom i vår eller nästa höst. Då tror jag att det här är hans lag på ett helt annat sätt. Det viktiga nu är att inte gå på för många city- och WBA-minor. Lyckas han hålla dem till ett minimum tror jag också att vi får lyfta en buckla den här säsongen. För om vi ska använda Moyes måttstock och titta på världsklasspelare så har nuvarande PL-ettan knappast en drös av sådana.
Det går att vinna ändå.
Men det skulle inte skada om Ed Woodward också tog några kliv i sin utveckling. Däri finns en stor nyckel till framgång och hade han skött sitt jobb och givit Moyes en eller ett par världsspelare i augusti för att underlätta övergången hade mycket varit vunnit redan.