Uppgiften är på gränsen till övermäktig. Hur jag än försöker kan jag inte hitta någon som helst motivation, ingen som helst taggning, inför Aston Villa på lördag. En vinst skulle innebär en ”so what”-känsla, ett kryss och en förlust likaså. Den där likgiltigheten som började infinna sig under säsongen är tillbaka igen och det är en känsla jag är helt obekant inför och har svårt att hantera.
United har ingenting att spela för (vilket man skulle kunna tro större delen av säsongen) medan Villa behöver ett par-tre segrar till för att vara på den säkra sidan.
Vore jag i Moyes kläder – vilket jag trots rådande läge inte skulle ställa mig främmande till att vara – skulle jag slänga in ett gäng ungdomar … nej, just ja, han har lånat ut eller sålt alla med någon som helst erfarenhet. Well, den här elvan kan han väl jobba ihop tillsammans med tombolan:
Inte DDG
Vemsomhelst (VSH) – Evans – VSH – VSH
Fletcher – VSH
Januzaj – Kagawa – VSH
Inte ROO
That’s it: Ingen DDG eller Rooney tack. Förstå vidden av katastrofen om om någon av dem – eller båda! – går sönder inför Bayern.
Frågan är hur publiken, och då tänker jag i första hand på matchgoers från Manchester med omnejd, ställer sig till rådande situation och om det kommer att påverka publiksiffran. Kan det bli en missnöjesmarkering? Kan vi få under 70 000? Det här tramset med ett flygplan som ska paradera ”Moyes out” i luften i samband med match orkar jag inte ägna mer än dessa rader åt: Lägg ner.
Förhoppningsvis tänds matchlågan i morgon. Trots allt. Just nu är oinspirationen på topp.