David Moyes.
Ryan Giggs.
En ny, möjligen kort, era började i dag då Ryan Giggs mötte världspressen för första gången som Manchester United-manager. Nu släpper vi fokus nästan helt på David Moyes och väljer att kasta ögon och meningar mot den gamle svägerskeförföraren. Som gick ut stenhårt, passionerat och som den Manchester United-fan han är. På tio minuter installerade han mer framtidstro, mer optimism och högre krav än Moyes gjort det senaste halvåret.
”I want players to play with passion, speed, tempo and be brave with imagination, all the things that are expected of a Manchester United player.
”To work hard but, most of all, enjoy it. As a player I know if I’m enjoying the game I can express myself a lot more and that’s what I’ll be doing with the team tomorrow.
”It’s been a frustrating season for everyone. We win together and lose together and in these remaining four games, I want to bring the positivity back.
”Three home games at Old Trafford, where the home form hasn’t been great, and I want to see goals, tackles, players taking players on and getting the crowd up. I want the passion that should come with being a Manchester United player.”
Om hans företrädare på posten föll på utebliven respekt och uteblivna resultat så kan inte bilan falla över Giggs nacke för det förstnämnda. Han är den mest dekorerade fotbollsspelaren i Storbritanniens historia och skulle kunna i princip fylla omklädningsrummet med utmärkelser från 1991 och framåt. Här finns det inte utrymme att visa sitt missnöja, stånka och tala bakom ryggen. Han må visa en mjuk och fredlig fasad utåt, men vi som följt honom i snart 25 år vet dels vilken vinnarskalle det sitter mellan de walesiska axlarna och dels att humöret inte bara består i practical jokes tillsammans med Nicky Butt. 40-åringen har själv drabbats och sett otaliga lagkamrater utsättas för fotbollsvärldens mest berömda hårtork under två årtionden. Det är klart att det smittat av sig.
Gamle försvarsspelaren David Moyes förespråkade en stark defensiv fotboll, vilket vi fick se allra bästa prov på under mötena med Bayern där United från början parkerade spårvagnar framför Big Dave. Gamle wingern Ryan Giggs kan inte göra annat än att förespråka en stark offensiv. Med tanke på att United gör sin målsvagaste säsong på Old Trafford på 25 år ges inte den blivande Sir någon annan möjlighet än att satsa hela sitt artilleri mot Norwich. Han vet heller ingenting annat än att gå mot motståndarstruparna gång på gång, om det inte är tiki-taka-motstånd, vilket kanariefåglarna inte hinner förvandlas till på några dagar. Hans inställning visade sig också vid hans första framträdande som Unitedmanager:
”My message to the players has been that I trust them. I told them to go and score goals and entertain. That’s my philosophy”
Mellan raderna kunde även en blind person utläsa vad han tyckt om Moyes sätt att jobba med klubben. Frågan är hur mycket annorlunda han tänker arbeta, dels spelarmässigt och dels taktikmässigt, jämfört med företrädaren. Giggs kan knappast själv, som gammal vänsterytter, var särskilt förtjust i Ashley Young till exempel medan en spelare som Nani mycket väl kan få ny fart under sina orange dojjor. Fellaini? Inte riktigt en Giggsspelare, va?
Det gamla gardet kan inte skylla på någonting om de inte presterar under sin interim manager. Inga ursäkter, inga bortförklaringar. Det räcker att majoriteten av miljonärerna obegripligt nog underpresterat i princip varje vecka de senaste nio månaderna. Nu återstår fyra matcher för dem att försöka återfå någon som helst av sin heder – eller så anser både klubben och de själva att det är för sent att rädda karriärerna. Med tanke på att alla fotbollsspelare på den här nivån är egoistiska ut i fingerspetsarna är det sjukt underligt att de betett sig som de har. Exempelvis förlorar flera 25 procent av sin lön på grund av missad Champions League.
Med Moyes ute ur bilden finns dock möjligheter för spelare som Rio, Nani, Evra och Hernandez att få en ny chans, en nytändning och chans till fortsatta framgångar i den rödaste av röda tröjor. Visserligen tror jag att Rios ben, oavsett vad han säger, är för långsamma för att han ska kunna ges ett år till. Men de övriga tre är inte längre givna vid the exit door och det ryktas att Evra tänkt om. Det kan jag förstå, för han var allt annat än önskvärd under Moyes som med näbbar och små klor gjorde sitt bästa för att få in Baines och Coentrao.
Av de fyra 90-minutare som återstår spelas tre på hemmaplan. Tre i följd till och med. Uppdrag 1 blir att mosa Norwich, uppdrag 2 att skicka ner Sunderland i Championship och uppdrag 3 att slakta Hull. Sjätteplatsen är inte numera en reell möjlighet – den är i mina ögon oundviklig. För trots den beklagansvärda soppa som utspelat sig senaste veckan är känslan att det finns optimism i klubben igen. Moyes närvaro blev som ett öppet sår vars blodflöde till sist inte gick att sätta stopp för.
Knäckefrågan i laguttagningen till på lördag är om Giggs fått ärva samma tombola som Moyes fick efter Fergie. Fick han det är det inte osannolikt att det är osannolikt att gissa startspelare. Däremot lär det vara givet att åtminstone sex-sju spelare är just givna. Moyes sista markering som Unitedtränare blev att helt dissa Rio, Vidic, Cleverley och Evra mot Everton. Jag tror att åtminstone fransosen är tillbaka i laget och möjligen även Rio och Cleverley. The Brand har stått oerhört lågt i kurs den senaste tiden men jag får feeling för att Giggs kan tänkas ge den unge mannen en sista chans att åtminstone göra sig aktuell för Hodgsons trupp.
DDG, Jones, Mata och Rooney är de enda opetbara spelarna. Lägger vi till Evans, Evra och Carrick (som varit horribel jämfört med de senaste åren) så har han en stomme utan tombolans hjälp. Det här gissar jag att vi får se i morgon kväll:
DDG
Jones – Smalling – Evans – Evra
Nani – Carrick – Fletcher – Januzaj
Mata
Rooney
Men oavsett hur skicklig Giggs är på att talk the talk är det viktigaste att han kan walk the walk. Jag är helt säker på att han fixar det, i alla fall i morgon. Norwich är så bedrövligt på bortaplan (1 av senaste 24 möjliga poäng) att det skulle var omöjligt att förlora ens med Jimmy Lumsden som ensam ansvarig.
Men nu ska vi inte raljera över Moyes, Round och Jimpa anymore. Nu ska vi framförallt avsluta jävligt snyggt med en legend vid spakarna.