Embed from Getty Images
Efter snart ett halvår som Englands sjätte bästa lag klämtar klockan så för nya tider i Manchester Uniteds alla följare. Varför? FÖR ATT DET KAN VARA LÄGE ATT HOPPA TILL FEMMAN SÅ KLART!
Ingenting vi så klart behöver celebrera med att för första gången rulla en spliff eller köpa hembränt av Ko-Bertil, inte alls. Snarare bara en morot för att det ska HÄNDA något i tabellen. En tabell jag i princip inte tittat på sen oktober, eftersom jag hela tiden hållits á jour om den bestående sjätteplatsen.
Bournemouth på Old Trafford är nu allt som står i vägen.
För ett Ã¥r sen hade jag sagt ”är det nÃ¥got lag som i det här läget kan förlora hemma mot Bournemouth sÃ¥ är det United”.
I dag skulle jag inte ens vilja tänka att jag har tänkt den tanken, men Dödgrävarens förskräckliga ande hovrar fortfarande över mig i tid och otid, även om han börjar blekna även i mitt sinne. Jag har i alla fall kommit så långt i min återhämtning att jag kan garantera er: United förlorar inte mot Bournemouth.
För trots att säsongen varit sisÃ¥där, rent spel- och resultatmässigt, är Mourinhos manskap ett bra mycket tryggare än upplagorna under Den Utvalde och Dödgrävaren. Vinnarmentaliteten är inte helt Ã¥terställd, men den börjar ta gammal hederlig form. Nu gäller det bara att applicera den pÃ¥ Luke Shaw ocksÃ¥, med start i morgon. Om han kan hämta sig efter chocken över att hans bästa underpresterande polare faktiskt numera bor i Frankrike. Men om man ska döma av bilden är det svÃ¥rt att tro att han har potential att, som Gary Neville skrev i dag, bli ”a United great”. Eller, jag dömer ingen förrän han är dömd av den som bestämmer, vilket han Ã¥ andra sidan verkar vara. Bara svÃ¥rt att se honom bli en ny Irwin eller Evra med tanke pÃ¥ denna säsong.
Åter till matchen: 5-0. Jag lovar. Det kan inte bli något annat när vi når V.
V for Victoire.
À tout à l’heure.
(Jag lär mig franska by the way, trots att jag är motarbetad. Ingen i min omgivning vill lyssna pÃ¥ mig, inte ens min bloggkollega… Il est tel qu’il est.)
