Embed from Getty Images
Manchester United gjorde egentligen inte så mycket fel mot Stoke. Förutom två ganska påtagliga faktorer: Dels väntade man i över en timme med att spräcka nollan och dels släppte man in en kvittering.
Hemmamatch mot seriejumbo och bara en ynka poäng. Det är som det är med den saken. Klart är i alla fall att det känns som en förlust – och att det inte finns i min hjärna att det här Unitedlaget är redo för att slåss om någon ligatitel.
Än.
Kan som vanligt glida ut från OT med huvudet högt:
- Eric Bailly. Ivorianen går, som det heter, från klarhet till klarhet. Klarade sig undan gult kort också (?). Och klarade sig även undan bollen när han vid ett dråpligt tillfälle fick skottläge efter hörna och ramlade istället. Bäste Unitedspelare, igen.
Trycker gillaknapp på:
- Avsluten utanför straffområdet. Det har inte haglat skott från Unitedspelare utifrån de senaste säsongerna. De gånger vi har fått se några är egentligen de gånger Ander Herrera spelat. I dag pepprades det mot Lee Grant från 10-15-20-25 meter. Oftast utanför eller mitt på, men ändå. Under en tiominutersperiod i mitten av andra halvlek avlossade Pogba, Mata, Herrera och Zlatan alla utanför straffområdet. Skjuter man inte, som ni vet …
- Ander Herrera, ja. När United under första halvlek stod för en hög press och vann andrabollarna var de som att gästernas rensningar målsökte Herrera som bara plockade in och skickade vidare.
- Det byts inte så mycket på ytterbackshåll i matcherna nuförtiden, och vet ni? Det gör inte speciellt ont.
- När Rooney och Martial plockades in flyttades Rashford över till höger. Jag gillar att se Rashford spela till höger. Och tonåringen, som varit näst intill osynlig efter paus, fick två par nya lungor och United fick mer fart i anfallsspelet igen.
- United gjorde tillräckligt för att vinna den här matchen fyra-fem gånger om. Även efter den snöpliga kvitteringen hade både Zlatan och framförallt Pogba lägen att avgöra. Men skickligheten saknades. Det handlade inte om otur, det gör det sällan. Det handlar om kvalitet. Och vi ska inte glömma att United hade kvalitet på mycket, förutom det som fotboll går ut på.
- Anthony Martial har haft en jobbig start på hösten, inte bara utanför planen. I dag kom han dock in och såg ut att ha tagit på sig sin riktiga Anthony Martial-utrustning. Klass när han drog igång anfallet – klass när han avslutade. Känns vettigare med honom och Rashford på varsin kant än dagens uppställning, även om Lingard faktiskt blixtrade till ett par gånger.
Somnar inte med ett leende:
- David De Gea. Spanjoren har nästan helt raderat ut oväntade misstag från sin repertoar, men inte ens världens bäste är felfri. Visst, bollen kom med en märklig skruv, men han ska givetvis inte släppa en sådan retur.
- Zlatan Ibrahimovic. Svensken hade mängder med avslut matchen igenom, men det var redan i andra minuten som han hade sitt allra bästa läge. Vilket han otroligt nog sumpade.
- Paul Pogba. Hade två superchanser att göra mål, men icke. Han får tänka på sekvensen i början när han dansade fram bollen till Ibra i stället, när han räknat tillräckligt många får i natt.
- Fansen. Hatar förstås sånt här. Även om det hade varit jobbigare med en match med uselt spel och få anfall av kvalitet, så suger det fett mycket att bara få med sig en pinne. Hemma. Mot Stoke.
Avslutningsvis:
- Lee Grant är inte världens bäste målvakt, men i dag var han planens bäste. Räddningarna på Zlatans friläge och Lingards styrning var av högsta klass. Det var lite Brad-Friedel-i-Blackburn-vibbar där ett tag.
- Wayne Rooney var bänkad för tredje matchen i rad, vilket måste vara första gången under hans tolv år i klubben. Men när han kom in gjorde United mål – igen.
- Det verkade som att José Mourinho hade planerat att byta in Marouane Fellaini – antagligen för att kontra potentiella Stokelångbollar – när Allen kvitterade. I stället plockade han in Memphis Depay, vilket ju med facit i hand var fel. United lyfte ju in dussintals bollar i straffområdet och där hade belgaren om inte gjort mål så i alla fall armbågat till sig lite oreda.