Same old fucking story | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Det var minsann inget nytt att rapportera här när det kommer till slutresultat. United har dominerat ytterligare en match, bara för att misslyckas med att lämna den med tre poäng.
Än en gång har vi fått se positiva tendenser i spelet – än en gång har de misslyckats att ge faktiska resultat. Här kan man välja att gräva ner sig, agera likgiltigt eller vara belåten med spelet och se framtiden an med tillförsikt. Jag väljer det tredje alternativet även om det är lite utmattande att försöka förvandla stora besvikelser till ”det här kan nog bli okej i längden”.
Detta United är, har vi sett, i alla fall tillräckligt bra för att slå topplagen, men gör det inte – än.
Fantastiskt:

Insatsen i sig var i stora delar otroligt bra. Från presspelet till fantasin i anfallsspelet. Med både Rooney och Ibra utanför elvan blev spelet mer rörligt och hotande.
1-0-målet. Ända från Valencias väntande på att kasta in bollen, till Pogbas mottagning, Herreras löpning och inspel till Matas superba teknik. Oerhört vackert.
Mittfältet. Herrera-Carrick-Pogba dominerade i perioder totalt.

Också wow:

Paul Pogbas passningsspel – inklusive de gång på gång klockrena klackarna. Vilken blick för spelet han har när han är på det här humöret! (Ska jag hitta något minus är det att han borde få ut liiiite mer under längre perioder. Han försvann ur matchen på slutet i dag, men jämför hans insats med exempelvis Mesut Özils …)
Antonio Valencia. Mycket kan man säga om den mannens form sedan 2011, men det krävs mycket av en spelare att fem år senare se ut som en spelare igen. Inte lika imponerande som då, förstås, men ändå. Han har fortfarande problem med sina crossar och i vissa defensiva positioner han tar, men fördelarna överväger nackdelarna så det sjunger om det just nu.
Juan Mata. Den lille älskvärde spanjoren är en av ligans allra bäst #10 när han hittar ytorna som han gjorde idag. Arsenalspelarna hade ingen aning om var han var ibland, och definitivt inte när han fyllde på vid 1-0. Strålande löpning in i mitten i slutet av första också när Pogba – vem annars – serverade och Mata testade Cech för första gången.

Liksom helt okej:

Försvarsspelet (här utesluts så klart det som föregick kvitteringen). Trots att backlinjen ser helt annorlunda ut än när säsongen startade så lyckades Arsenal inte komma till ett enda avslut förrän några minuter återstod. Detta var så klart inte bara backarnas förtjänst utan deras lagkamrater längre fram i banan satte agendan och pressade och slet som djur för att inte släppa fram gästerna.

Nej, nej:

Precis som LvG väljer Mourinho att göra defensiva byten när en ledning ska försvaras. Går det hem glömmer man det, misslyckas det blir det så här. Och var var Schneiderlin när inlägget kom? Jo, utanför straffområdet. Jag gillar inte dessa byten, som känns helt onödiga, när United hade ganska bra koll på händelserna. Dels sänder det signaler till det egna laget, dels sänder det signaler till motståndarna.
Apropå kvitteringen, som egentligen var det enda rejäla felet United gjorde (det räckte, dock), kan man undra varför Rashford – som sålde sig – inte fick understöd av någon vänsterback? Jo, för att Daley Blind såg det som nödvändigt att backa in i straffområdet i stället…
Domaren ingår ju i matchen och precis som vissa Unitedspelare ska ha kritik för sitt agerande i dag ska Andre Marriner ha det för sitt. Straff på Valencia? 60-40, ja. Men United får inte de här tajta domsluten med sig under hösten. Det är lögn i helvete. Och det börjar bli lika tröttsamt som att hitta positiva delar att plocka med sig från besvikelserna i övrigt.
Anthony Martial har som vi alla sett inte alls varit lika pigg och framträdande som förra säsongen. Fransosen lär knappast kunna skylla på att tröjnummerbytet förklarar allt, men han har mer att ge. Det vet du, jag och han också.

… och avslutningsvis:

Luke Shaw och Henrikh Mkhitaryan hade GARANTERAT inte tänkt sig att spendera lördagarna på vare sig bänken eller läktaren under hösten. Ibland är det svårt att förstå varför, men här får vi lita blint till vår managers beslut. Och kanske kan det vara den kick i rumpan de behöver. Att starta matcher för Manchester United ska vara en ynnest, ingenting man ska räkna med, oavsett vad man kostar eller heter.
Juan Mata får alltså ett gult kort för att han firar med fansen. Det är den moderna fotbollen, vänner. Han som ju älskar sina hugs. Helt bisarrt.