Embed from Getty Images
God fortsättning!
Julen har aldrig varit mindre julig än den varit hittills, men på annandagen blir den lika julig som den alltid är, så klart. Och United brukar aldrig göra oss besvikna i detta skedet av året.
Det SKA alltid vinnas på Boxing Day. Ingenting annat är aktuellt. Och då finns det egentligen inga bättre förutsättningar än just Sunderland och just Sunderland på Old Trafford.
Sunderland är som vanligt sedan den famösa avslutningsdagen ett lag jag njuter av att besegra vid varje tillfälle. Ett vedervärdigt, oälskbart och allmänt avskyvärt fotbollslag. Vet man inte varför det är så får man inte heller fråga varför.
Mannen som manövrerar Sunderland nuförtiden är inte helt okänd för oss. Hans uttalanden som svävat omkring i pressen den senaste tiden är inte heller okända. Han är inte heller obekant med att lämna över ett lag i spillror som några veckor senare fick stå med skammen över att förlora hemma mot just Sunderland för första gången på typ 40 år.
Men jag hyser inget agg mot David Moyes för att han uttalar sig som han gör i dagarna. Han tror mycket om sig själv, vilket man ska göra som manager på den här nivån. Att han svamlar om att Ronaldo, Bale, Fabregas OCH Kroos skulle joina honom är ju ändå gulligt på något sätt.
Nog om det och mer om den kravbild vi kan ha på ett utvilat och nästan skadefritt United inför matchen. Allt annat än tre, helst fyra, poäng är oacceptabelt. Inte bara för att vi är United och dom är Sunderland eller att det är annandagen, utan för att INGENTING vi sett av något av lagen den senaste månaden skulle få en sansad homo sapiens att tro någonting annat.
Men det är trots allt fotboll vi snackar om, så allt och ingenting kan hända. Däremot kan vi vara säkra på att vi kan få mer av det förstnämnda om Henrikh är tillbaka i startelvan igen. Med fem dagar till nästa match är det inte dags att börja tänka på att vila några lirare hit och dit (även om José säkert har snurrandet klart för sig redan nu). All in, bara:
DDG
Valencia – Jones – Rojo – Blind
Henrikh – Herrera – Pogba – Carrick – Martial
Zlatan
Egentligen bara några tveksamheter här: Mittbacksparet och vänsterbacksplatsen. Rojo-Jones har varit superstabila, men förstavalet Bailly-Smalling har fått vänta på skador på dessa herrar förgäves. Till vänster verkar portugisen av någon outgrundlig anledning föredra Darmian, men jag tänker att julledigheten har fått honom på bättre tankar.
Bakom Ibrahimovic finns ju Mata, Rooney och Rashford att tillgå, men det är väl egentligen bara spanjoren som skulle kunna tänkas rucka på någon ur den kvintetten ovan. Om nu inte Rooney föredras till vänster? Nej, nej. Bort med tanken. Han kan få gå in och ta ett rött i 65:e i stället.
––––––––––––––––––––––––––––––
Moyes tror förresten pÃ¥ Adnan Januzaj fortfarande, vilket han är en av fÃ¥ som gör. Belgaren är en av de allra största besvikelserna för mig de senaste Ã¥ren. Inte ens Ravel Morrisons rutschkana utför känns som ett lika stort svek, trots att Ravel var en större talang. Pojken, som ju slog igenom mot just Sunderland, har gjort ETT Premier League-mÃ¥l sen 5 april 2014 och egentligen inte gjort nÃ¥got väsen av sig överhuvudtaget mer än genom röda kort och skador. Och det här var alltsÃ¥ en kille jag (inte ensam här, rimligen) trodde pÃ¥ allvar skulle bli nÃ¥gonting riktigt stort. Nästa Ã¥r blir han 22 sÃ¥ det är knappast för sent, men det börjar minsann brinna i knutarna. Och har man inte skallen med sig, eller fÃ¥r en för stor sÃ¥dan, är risken överhängande att han snart fÃ¥r “trappa ned” i typ Anderlecht mycket tidigare än han trodde.
Förresten: Gissningsvis NOLL spelare som spelade i Sunderland den där majdagen 2013 kommer att starta den där decemberdagen i morgon. Här snackar vi omsättning deluxe.