Silly Season är i högform. Spelare kritar på kontrakt, byter klubbar, omskrivs och nedskrivs. För Uniteds del har det hittills varit ett lugnt transferfönster. Mourinho sa på förhand att det skulle komma att handla om ett fönster där spelare snarare lämnar än ansluter till klubben och hittills har så också varit fallet. Den senaste i raden av spelare att lämna klubben var fransmannen Schneiderlin som kom till oss så sent som 2015 men som nu alltså lämnar för Everton. Varför blev det som det blev? Varför gick det som det gick och vad kan vi lära oss av detta?
En man med bra facit
För gemene Manchester Unitedsupporter framstår det som att Schneiderlin under sin tid i klubben inte lyckats göra några bestående intryck. MUSS-redaktionen fick i veckan frågan angående hans betydelse för klubben, om han skulle bli en spelare att minnas. Det unisona svaret var nej. Det fanns så klart en besvikelse i detta, inte minst på grund av att de flesta ändå haft ett visst mått av förväntningar när han anlände. Han kom trotts allt till klubben med ett bra facit från ett Southampton som hunnit med att båda trilla ner en och två divisioner under hans tid i klubben. Schneiderlin hävdades då ha varit en betydande kugge för att få klubben tillbaka på fötter igen och hans track record från sin ungdomstid levde kvar. Med sina lysande framtidsutsikter kom han sedan till Manchester United och blev efter det en spelare som det pratades tyst om.
Han kom till en klubb där krisen redan var ett faktum och där man bestämt sig för att problemet fanns på mittfältet. När väl problemet lokaliserat bestämde man då också att det gamla skulle ut, i detta fall Carrick, och att det mindre gamla skulle in, i detta fall Bastian Schweinsteiger och Morgan Schneiderlin. Idag när vi tittar på resultatet kan vi se att den gamle stod pall. Carrick är ett mer självklart val idag än vad Schweinsteiger och Schneiderlin någonsin varit. Men det gapas fortfarande efter en potentiell efterträdare och nu är den potentiella efterträdaren borta.
En verkningslös medicin
Varför Schneiderlins karriär inte fortsatte i den kurva som tidigare varit är så klart svårt att sätta fingret på. En bidragande orsak är att en klubb i kris också sätter höga förväntningar på dem åtgärder som vidtas, och det med all rätt. Drabbas du av en sjukdom så förväntar du dig att den medicin som du får utskriven ska råda bot på det hela. Louise van Gaals medicin för £25m var verkningslös. Huvudpersonen själv hävdar, om än kanske inte med samma förklaringsmodell, att det var just tidpunkten som felade. Jag har dock svårt att tänka mig att Schneiderlin, som verkar vara en man med mycket gott självförtroende, skulle se det som att han inte levde upp till förväntningarna. Snarare ser han det förmodligen som att det var klubbens hantering av situationen som felade och som kostade honom platsen på mittfältet. Men eftersom det är jag som är krönikör så har jag också rätten att bestämma, åtminstone här och nu, vem som har rätt och vem som har fel. I detta fall hävdar jag att fransmannen har fel. Jag tror inte att minnet av Schneiderlin hade blivit mer bestående om han kommit till en blomstrande och välmående klubb. Det hjälper såklart alltid att tillhöra ett lag som är älskat och hyllat, som har fler medgångar än motgångar och som vinner matcher. Men det är också en betydande skillnad mellan att ta en klubb upp från Championship till Premier League och att lyfta tillbaka en storklubb till dess rättmätiga position i toppen av ligan.
Wrong man for the job
Det är lätt att vara efterklok men redan innan jag hade facit i hand hade jag på känn att Schneiderlin inte var mannen för jobbet. Förvisso bar han med sig flera av de kompetenser som en potentiell efterträdare på mittfältet skulle behöva; skicklig man mot man, stark tacklingsspelare och en trygg defensiv. Inget av detta fick vi emellertid se av honom under hans tid i klubben och för att lyckas i United måste man ta dem få chanser man ges.
Så för att knyta ihop denna transfersäck och för att svara på min egen fråga om vad vi faktiskt kan lära oss av denne anonyme Schneiderlin så är svaret; ingenting som vi inte reda viste. Det börjar bli tröttsamt att hävda att det krävs något extra för att spela i en klubb som United men det är trotts allt en sanning. Därtill krävs det, om möjligt, något ännu mer exklusivt för att fylla det tomrum som en pensionerad Carrick skulle lämna efter sig. Idag, i skrivandet stund, finns ingen värdig ersättare inom klubben och knappt ens någon inom synhåll om vi tittar utanför.