Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Blackburn it is

Embed from Getty Images
Säsongen 1994-95 är en av de jobbigaste i mitt minne. En sån där tid där man som tonåring försöker förstå vad man utsatt sig själv för bara genom att finnas till (även om man så klart är oskyldig, det är alltid ens föräldrars fel) samtidigt som man utan internet försöker förstå vad ens favoritlag sysslar med.
Jag är en sån som kan få beröm 99 gånger av 100 men det är den negativa kritiken som består. Gissningsvis är jag inte ensam om detta. Tankesätt som dessa går också att applicera på vinnarskallar och där har vi sett och hört extremt många exempel genom åren.
Även i supporthänseende är/var det på den här tiden lättare att minnas besvikelserna. United hade ju sedan 1990 hittat tillbaka i buckelvinnande form och var på väg mot tredje raka titeln när Blackburn hände. Eller snarare United slutade hända. Avslutningshelgen våren 1995 är ett av mina värsta Unitedminnen, även om konkurrensen inte är mördande. West Ham, Andy Cole … usch, det gör lite ont fortfarande att tänka på den 17-årige Mats då. Hur han led och var otröstlig medan omgivningen försökte trösta med “lugn, dom vinner säkert cupen”. Det gjorde dom inte. Två vidriga helger i rad var ett faktum och då spelar det ingen roll att Blackburn, fram tills i år, var Premier Leagues sämsta mästare. Tvärtom.
Åren sedan titeln har inte varit snälla mot Jack Walkers köpemästare. Dom har åkt upp och ner ibland och nu harvat under den högsta nivån under 2010-talet och den sämsta match jag sett i England var när Blackburn gästade Millwall på The Den för några säsonger sen. Herre. Gud. Vilken. Fotboll. Det var en “målchans” i matchen, när någon av alla dessa trollkarlar på “gräset” sköt två meter över från 30 meters håll.
I morgon ska det sparkas Championship vs Premiership på Ewood Park och jag har en känsla av att United kan tråkas till döds. Frågan Mourinho då får ställa sig är vilka av hans pojkar som ska drabbas av tråkdöden?
Ashley Young?
TFM?
Even Bastian?
Mourinho körde sin starkaste tillgängliga elva i torsdags, bortsett från DDG, och lär garanterat låta några first team pojkar – som Mata och Martial – vila. Zlatan bestämmer själv om han orkar mer, men frågan är hur Mourinho resonerar efter 3-0 mot grodätarna? Ser han 16-delen (så ovärdigt ord) som avgjord och vilar spelare i Frankrike i stället? Nej, det tror jag inte. Zlatan vilas i morgon. Basta.

DDG

Valencia – Bailly – Smalling – Rojo

Carrick – Schweinsteiger

Mkhitaryan – Lingard – Young

Rashford

Den här elvan kan vinna. Den bör vinna. Den kan också misslyckas kapitalt. Just nu känns det som att det kvittra, för bakfull är jag, som traditionen bjuder så här på lördagsmorgonen.
Alla bakfyllors moder får snart ta semester.
Men så länge vi vinner på helgerna får hon väl gott stanna.