Vinst, förlust, vinst, vinst, kryss. Detta är statistiken i möten mellan United och Tottenham sedan 2014. Två lag som väger jämt i mycket. Matcher där det nästintill alltid blir mål. Sedan 2008 har det endast varit tre matcher, av 20, där det inte blivit mål för något av lagen.
Tottenham var under lång tid ett lag i Premier League som kilade stadigt runt tionde plats i tabellen. Aldrig har de vunnit Premier League men på senare år har det varit närmre än någonsin. I min mening har klubben successivt, med långt och enträget byggande från grunden, vuxit till att bli en av de stora.
Tottenham är idag ett lag som satsat på att fostra de unga spelarna till att bli stjärnor. Man finner mycket stolthet i sin akademi, som bland annat fostrat Harry Kane. Men förutom att plockar unga talanger från de egna leden är man också duktig på att spåra upp unga spelare i andra klubbar och knyta de till sig, ett bra exempel är Deli Ali.
Alla vägar bär till…
Länge var det de inköpta spelarna som dominerade i Tottenham, spelare som inte sällan sedan valde att gå till United. När man pratar om Tottenham kommer man förr eller senare att nämna , som för övrigt har en svenskkoppling då han var utlånad till Djurgården under åttiotalet. Teddy är ständigt förknippad med Tottenham men hans verkliga framgångar kom hos oss, i United. Mellan 1997 och 2001 vann han Premier League tre gånger, FA-cupen en gång och Champions League en gång i Manchester Uniteds tröja, ändå förblir han en Tottenhamspelare.
En annan profil, som däremot aldrig kommer att ses som en Tottenhamspelare utan för evigt vara förknippad med oss är Michael Carrick. Ni kan säkert tidslinjen men jag drar den ändå. Började sin fotbollskarriär i Wallsend Boys Club, spelade i West Ham för att sedan köpas av Tottenham 2004. 2006 köptes han av United och resten är historia. Nåväl, hans tid var kort i de norra faggorna av London men han var likväl där, spelade 64 matcher, gjorde två mål. ”It’s Carrick you know, it’s hard to believe it’s not Scholes”
”One look at City and he said fuck off.” Ni vet vem jag pratar om. Just det, Dimitri Berbatov. Även han med känningar i Tottenham. I vilket gränsland mellan klubbarna lever han? Okej, han kommer också att starkt etiketteras för sin tid i Manchester United, av den enkla anledningen att han spelade fyra år i klubben, 108 matcher och gjorde 49 mål. Men innan vi köpte honom spelade han för just Tottenham och bidrog till vad som kom att bli den klubbens verkliga lyft. Klubben hade året innan varit och nosat på fjärdeplatsen men inte lyckats. Året då Berbatov kom säkrade man en femteplats, och vann ligacupen. Vart fanns Dimitri i allt detta? På toppen i målskyttestatistiken. Försäljningen av honom blev ett hårt slag för Tottenhams supportrar som, efter massiv kritik som riktades mot klubbens ledning fick direktören avskedad.
Ett arv som inte går i arv
Synen på de två klubbarna är ofta milsvida. United är ett lag som tagit sig till en helt annan nivå i det europeiska spelet. Man har dyrare spelare, större arena, fler fans, allt. Men relationen klubbarna emellan är ändå mer frekvent än man kanske till en början tänker sig. Bläddrar man i historieböckerna, eller snarare klickar sig fram på internet, så ser man att det finns en ganska frekvent koppling mellan Tottenham och United.
Min koppling till Tottenham är stark. Min mormor var en del av spursarnas supporterskara och min pappa har vandrat samma väg. När vi nu möter varandra, under säsongens 36:e omgång gör vi det på premisser som kanske aldrig varit så jämna. United har haft det tufft, många matcher och många skador medan Tottenham seglar vidare. Med huvudet högt och ryggen rak möter de en gigant, en till synes motsats i mångt och mycket. Men likheterna är mer påtagliga än man vid en första anblick kunnat tror.
Res med oss till Manchester!