Listan kan göras lång: Ronaldo, Morata, Perisic, Mbappé, Fabinho, Lindelöf, Keane, Van Dijk, Mendy, Belotti och Matic är bara några exempel i raden av spelare som har kopplats samman med Manchester United inför nästa säsong.
Per dags dato är det bara Victor Nilsson Lindelöf som har besökt Carrington för läkarundersökning. Att Manchester United ska nöja sig där är det nog ingen som tror.
Just tro är kanske nyckelordet här. Många tror, tycker och tänker men det är ytterst få som vet. Och av de få som vet är det många som inte vill berätta om vad som kommer att hända. Andra gånger sprider de som vet falsk information, för att på ett eller annat sätt gynna sin egen agenda.
I den här krönikan är min avsikt att diskutera de publikationer och journalister som bevakar Manchester United. Finns det någon därute som vi borde lyssna extra på? Vem kan vi ignorera? Detta är nu min sanning som presenteras. Oundvikligen påverkas den av mina fördomar och mitt selektiva minne.
Jag skrev en variant på den här krönikan för ett par år sedan. Mycket har hänt sedan dess, framför allt har många av journalisterna som diskuterades då bytt arbetsgivare, så jag känner att det kan vara på sin plats med en uppdatering.
Allmänt om silly season
Få uttryck är så passande som silly season. Under tiden mellan två fotbollssäsonger är det många som kastar ut hjärnan och tror på allt som står i media. Andra förkastar allt som lögn.
Många basunerar högljutt ut att de är trötta på silly season och att de bara vill att den ska ta slut. Andra lovar att inte öppna en endaste tidning. De tillhör emellertid en minoritet (eller så ljuger de). Tidningarna skriver rykten för att folk läser rykten. Så enkelt är det. Nyfikenheten trumfar förnuftet.
Så vi klickar. Trots att vi intellektuellt vet att det som döljer sig bakom rubriken mest troligt bara är nonsens. Dessutom är ju sanningen tråkig. Ni tror mig inte? Den 30 juni 2016 meddelade Zlatan Ibrahimovic att han skulle spela fotboll för Manchester United. Mest klickade artikeln på Muss.se den dagen? United säljer tröjor med Mkhitaryantryck. Notera här att den artikeln publicerades några timmar efter Zlatans besked.
Det händer att direkta lögner publiceras. I vissa mindre nogräknade publikationer kan det vara medvetet. Vanligare är att det blir fel, gärna i översättning från ett språk till ett annat. Cirkelrapporterande är vanligt förekommande. ”Den spanska tidningen skriver,” kan vi läsa i den engelska tidningen. Varpå den italienska tidningen gärna följer upp med ”skriver den engelska tidningen”. Detta noterar förstås den spanska tidningen och gör en ny artikel!
Vissa tycker att det är skoj att luras. Som Soccer Rumours, en webbsida som helt sonika genererar rykten. Förra året genererades en nyhet om att Zlatan skulle till Atlético Madrid. Den snappades upp av spanska AS och av italienska Corriere dello Sport.
Allt är emellertid inte påhitt. Åtminstone inte från journalisternas sida. När det sägs att Cristiano Ronaldo vill lämna Real Madrid så kan vi vara säkra på att det inte är taget ur luften (åtminstone om vi beaktar hur det har rapporterats). Därmed inte sagt att Ronaldo faktiskt vill lämna Real. Kanske är det bara löneförhandling. Eller så var han bara upprörd och uttryckte något som han egentligen inte menar. (De uteblivna dementierna indikerar att så inte är fallet.)
Skulle United nu värva Ronaldo så är ju övergångssumman irrelevant. Klubben tjänar ju ändå in det på ett par veckors tröjförsäljning! Ja, obegripligt nog lever den myten alltjämt. För myt är vad det är. De tröjor med Pogbatryck som United har sålt är inte ens nära att betala för Paul Pogba. Jag gick igenom det där förra året. Uniteds analys är faktiskt att nyförvärv och spelarförluster inte i någon stor utsträckning påverkar tröjförsäljningen, det berättade Ed Woodward tidigare i år.
Det om det.
Det finns många agendor i fotbollsvärlden. Spelare, agenter och klubbar har ofta anledning att sprida mer eller mindre fabricerad information. Sen är det givetvis så att klubbarna för varje nyförvärv som presenteras har haft en uppsjö alternativ. Det kan finnas många anledningar till att en värvning inte blir av. Om Ronaldo inte spelar för United den kommande säsongen så behöver inte det betyda att United inte försökte värva honom.
Engelsk media
En sak vi kan konstatera är att Manchester United nu för tiden är ganska bra på att hålla saker hemliga. Detta blir tydligt då de engelska journalisterna väldigt ofta är sist på bollen.
- När Matteo Darmian värvades sommaren 2015 kunde vi läsa om det i lokalpressen i Turin innan det snappades upp i England.
- Tyskarna placerade Bastian Schweinsteiger i United innan britterna gjorde det.
- Morgan Schneiderlin? Ja, han var på läkarundersökning innan någon noterade att värvningen var på gång.
- Sergio Romero var det väl egentligen ingen som brydde sig om när han värvades.
- Att det blev ramaskri kring Anthony Martial berodde till stor del på att ingen ens hade hört talas om honom innan han stod på Carrington.
- För ett drygt år sedan dök Eric Bailly upp utan förvarning.
- När Henrikh Mkhitaryan flyttade till United var tyskarna återigen först på bollen. Innan britterna anade att något var på väg att ske så hade Dortmunds VD uttalat sig i frågan.
- Paul Pogba var en komplicerad övergång och föregicks av extremt många rykten. Klart är dock att media i Frankrike och Italien hade bättre källor än de engelska tidningarna.
- Victor Nilsson Lindelöf presenterades av United utan att det hade lockat till överdrivet stora rubriker i England (ja, i januari surrades det en hel del men inte veckorna före värvningen). Möjligen noterades att United hade siktet inställt på en mittback och att Lindelöf, Michael Keane och Virgil van Dijk var alternativen. Med Duncan Castles och Miguel Delaney som undantag var det ingen i England som anade att övergången var nära förestående. I Portugal skrevs det en hel del, liksom i Sverige.
- Ett möjligt undantag är Zlatan Ibrahimovic. Där var det länge uppenbart att United var det enda alternativet, så det räknas inte riktigt.
De engelska tidningarna (som även får inkludera tevekanalerna) måste skärpa sig!
Men vilka publikationer går att lita på? Frågan är egentligen felställd. Det är inte så mycket de enskilda publikationerna som är trovärdiga eller inte, snarare är det enskilda journalister som har bättre eller sämre koll. De lite finare tidningarna (som Guardian, Telegraph och Times) har förvisso högre publiceringströskel än tabloiderna (som Mail, Mirror och Sun) (tabloid är egentligen ett pappersformat och används numer av de flesta tidningarna men tabloidjournalism är numer ett etablerat begrepp). Det ska dock inte likställas med att de finare tidningarna har bättre källor.
Den engelska tidningsbranschen ser lite annorlunda ut än i Sverige. De engelska dagstidningarna ges som regel ut sex dagar i veckan medan söndagstidningarna äger söndagen. Det kan vara lite förvirrat som svensk, men Times och Sunday Times är olika tidningar. De har förvisso samma ägare och de delar hemsida, men de har olika redaktioner. Surfar en in på Guardians hemsida kan en bli förvirrad då man serveras artiklar från Observer. Generellt gäller att söndagstidningarna är lite finare och deras journalister förutsätter att de kommer att särbehandlas och få bättre tillgång till information. Men det håller på att suddas ut.
De större engelska tidningarna har en journalist vars jobb är att bevaka Manchester United och Manchester city. Vi kan kalla honom – det är tyvärr alltid en han – för Manchesterkorrespondent. På samma sätt har de journalister som bevakar andra klubbar. Generellt är dessa journalister de som har bäst koll.
Ofta händer att många engelska tidningar samtidigt publicerar samma nyhet, gärna 23.30 på kvällen svensk tid. När alla skriver samma sak är det värt att vara uppmärksam, då det brukar betyda att det som står har hög sanningshalt.
Dementier tenderar också att vara korrekta. När det snackades som mest om Lindelöf i januari kom plötsligt en dementi som sa att det inte skulle bli någon värvning i januari. Mycket riktigt bommades januarifönstret igen utan att Lindelöf hade flyttat till Manchester. Så när det rapporteras att United inte kommer att värva Fabinho kan vi lita på det.
Manchester Evening News
Manchester Evening News (MEN) är föga överraskande lokaltidningen i Manchester. Lokaltidningen borde vara nyhetsledande. Tyvärr är det inte så i Manchester. Jag vill påstå att Stuart Mathieson är den enda på MEN som är värd att läsa. Precis som för två år sedan vill jag avråda från att läsa något som Samuel Luckhurst skriver, då han mestadels skriver strunt.
Guardian
Jag sörjer fortfarande att Daniel Taylor har lämnat jobbet som Unitedskribent på Guardian. Han var i en klass för sig. Numer är Taylor chefsfotbollsskribent på Guardian och han skriver alldeles för ofta om sånt som är irrelevant (det vill säga sånt som inte handlar om Manchester United). De gånger Taylor ändå skriver om United är det bara att äta upp det!
Annars är min känsla att Guardian har halkat efter. Kanske blir det bättre om tidningen flyttar tillbaka till Manchester, vilket det har ryktats om.
Independent
Independent finns numer enbart på webben. Min spontana känsla är att de har ganska dålig bevakning av United.
Miguel Delaney är chefsfotbollsskribent på Independent och var som noteras ovan en av få i England som anade att Lindelöf var nära United. Jag får ändå en känsla av att Delaney ofta svingar vilt med relativt låg träffprocent.
Telegraph
James Ducker jobbade tidigare på Times men har nu flyttat in på Telegraph. Han tillhör fortfarande de bättre.
På Telegraph är även chefsfotbolsskribent Sam Wallace värd att följa, även om han som Taylor på Guardian inte skriver om United till vardags. Vidare finns chefsfotbollskorrespondent Jason Burt. (Högst oklart för mig vad skillnaden på chefsfotbolsskribent och chefsfotbollskorrespondent är.)
De senaste åren har Telegraph blivit allt mer tabloida. Detta resulterar i många osignerade artiklar. Dessa gör sig endast som fish and chips.
Times
Times har alla sina artiklar bakom betalvägg (med enstaka undantag). De som registrerar sig får dock tillgång till två artiklar i veckan gratis. Generellt satsar Times på kvalitet framför kvantitet och de har i stort sett gett upp breaking news-rapportering. Istället publicerar de några utgåvor varje dag med större fokus på fördjupande artiklar.
Paul Hirst är de som skriver mest om United för Times. Generellt gör han det rätt bra.
Times har Henry Winter i sitt stall. Winter har ett mycket gott rykte och en position sådan att han inte behöver bemöda sig med att skriva rykten. Skulle han någon gång skriva något rykte finns det därmed all anledning att lyssna!
BBC
BBC är försiktiga. Därmed är BBC sällan först på bollen. Å andra sidan är det sällsynt att BBC skriver något som inte stämmer.
Simon Stone är den som gör mest United för BBC.
ESPN
ESPN har en uppsjö olika kolumnister. Mark Ogden har hygglig koll på United men har ibland otur när han tänker. Rob Dawson var tidigare på MEN och verkar ha hygglig koll.
Sky Sports
När det är deadline day är Sky Sports bäst. När det inte är deadline day är Sky Sports sämst.
Sky är bra på att presentera saker som breaking news. Gärna med en hänvisning till ”Sky sources”. Det är bara det att när något som stämmer dyker upp på Sky Sports så finns det redan över hela internet. Ett inte orimligt antagande är att Skys källor vanligen är de engelska tidningarna.
Ett undantag på Sky är James Cooper. Han verkar ha rätt bra koll.
Lokaltidningarna
Lokaltidningarna runt om i England är generellt sett överlägsna när det kommer till de mindre klubbarna. Där hamnar ju inte Manchester United men när det kommer till potentiella lån och försäljningar av mindre etablerade spelare kan lokaltidningarna vara bra.
Duncan Castles
Duncan Castles är ordförande för José Mourinhos fanklubb en frilansjournalist. Om det finns minsta möjlighet att vinkla något som positivt för Mourinho så kommer Castles att hitta den vinkeln.
Det råder inga tvivel om att Castles har bra koll på agenten Jorge Mendes och dennes klienter, Mourinho inkluderad. Därmed har han just nu bra koll på vad som sker runt United. Sen om Castles är så värst objektiv… ja, det är en annan femma.
Andy Mitten
Andy Mitten är redaktör för fanzinet United We Stand och frilansjournalist. Han är en av de som har allra bäst koll på Manchester United. Mitten skriver lite här och var, ofta med den viktigaste informationen mellan raderna.
Sedan många år är Mitten bosatt i Barcelona, även om han fortfarande spenderar mycket tid i Manchester. Därmed har han också bra koll på vad som sker i den spanska fotbollen.
Simon Peach
Simon Peach är chefsfotbollsskribent för Press Association (den brittiska motsvarigheten till TT). Till vardags går hans jobb ut på att bevaka United, så det är ett bra namn att lägga på minnet.
Övriga
Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen hur länge som helst, jag har inte ens berört tabloiderna den här gången. Namn som David McDonnell och Ian Ladyman kan vara bra att lägga på minnet.
Utländsk media
Jag kan inte med någon stor auktoritet skriva om utländsk media. Åtminstone inte om specifika publikationer. Men vissa allmänna kommentarer har jag.
Att tyskarna har bäst koll på Bayern München och att italienarna är bäst på Juventus är givet. Språk och tid begränsar dock möjligheten att följa med på överdrivet många ställen. Att reda ut vem som går att lita på och vem som inte går att lita på tar helt enkelt rätt lång tid.
En generell sanning är dock att om det inte finns någon naturlig koppling så kan det nog betraktas som skitsnack. Det är helt enkelt inte rimligt att en italiensk journalist ska sitta på den bästa informationen när Lindelöf går till United. Så om det i Italien rapporteras att en Real Madrid-spelare är aktuell för United kan det ignoreras (om det nu inte råkar vara en italiensk spelare).
Madridtidningarna AS och Marca har väldigt bra koll på Real Madrid. Dock skriver de även med stor regelbundenhet artiklar som är ren propaganda för Real. Således kan de båda tidningarna vara intressanta att följa men en får skruva upp den kritiska granskningen ett par snäpp. Annars har jag fått uppfattningen att radiokanalerna i Spanien ska vara bra.
Nu prickade portugiserna in Lindelöf till United. Det tänker jag förutsätta var ett fall av en blind höna som hittade ett korn. Med Ezequiel Garay och Nicolás Gaitán som grund vill jag påstå att de portugisiska tidningarna är världens minst pålitliga.