Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

It’s that time of the year again

Embed from Getty Images
Men visst är det ändå, på något sjukt sätt, lite roligare när det går bra för Liverpool ett tag för att sedan gå ännu sämre? Eller hur? Jämndåligt är bara trist, skitbra är uteslutet och dyngdåligt skulle innebära att det aldrig var någon match att prata om – eller ens någon match överhuvudtaget om det gick så illa.
Jürgen Klopp – vars favoritlag i England så klart är hans motståndare på lördag – är en favorit hos många fans, ABU-tjommar och även i media. Mycket på grund, eller tack vare om en så vill, hans uppträdande före, under och efter Liverpool sparkar boll. Och visst, han är karismatisk, entusiasmerande och livlig, lite som en viss Ferguson i hans favoritlag, men då han ännu inte vunnit något (i England) som kan backa upp hans beteende faller det tämligen platt. Det håller liksom inte.
United åker till Anfield utan Pogba och Fellaini, där kanske båda (!) skulle setts som givna starters, men gör det ändå med ett visst tryck på sig att leverera ett resultat som innebär allt annat än 0 pinnar. Det skulle vara en enorm besvikelse att inte åka från scouse territory med minst en poäng i hamn.
Hur José Mourinho resonerar är dock det allra mest intressanta här. Gissningsvis tänker han inte gå Championship Manager-gung-ho från avspark utan snarare använda sig av den defensiva omställningspragmatism han är så bekant med.
Jag kan utan att blanda in tombolan se denna elva framför mig:

DDG

Valencia – Jones – Bailly – Blind

Matic – Herrera

Mata – Mkhitaryan – Lingard

Lukaku

Målvakt: Ja.
Försvar: Valencia och Bailly givna, liksom Jones om han är fit. Vänsterbacken är som så ofta up for grabs, med Ashley Youngs inläggs-revival i åtanke.
Mittfält: Här är det lite knapert plötsligt med tanke på Afrotankens, Pogbas och Kaptenens (?) frånvaro. Det lämnar egentligen inte så många alternativ centralt, defensivt, för José att fundera på. Offensivt har han lite större urval och jag tänker mig att han väljer Matas rutin, Lingards löpande och Mkhitaryans finurlighet som förstaval, för att senare introducera antingen Rashford eller Martial (kanske båda beroende på matchbild). Just Lingard är jag dock ändå tveksam till då det skulle sända ut defensivsignalen till motstånd och fans, så jag reserverar mig för ett bättre offensivt alternativ.
Anfall: Med tanke på att United i nuläget har bara EN spelare fit som anses som utpräglad anfallare, bra nog att leda ett anfall, är konkurrensen mördande liten. Så ja, Romelu spelar.
 
Om vi vinner?
Jag tror faktiskt det.