Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Pool it was.

När klockan närmade sig minut 30 i denna match, och jag funderade lite kring vad som kunde sägas om första halvlek i kvällens blogg, tänkte jag något i stil med: “Äsch. Jag skiter i första halvlek. Den är inte värd någon analys, jag går rakt på andra” Men nä. Asså. Nä. Hur överjävligt den än är att tappa poäng (särskilt vid förlust) på Anfield så kan väl någon yttepytteliten mikroskopiskt minimal organism i ens sinne ändå acceptera ett poängtapp när man fair and square är det sämre laget. Och det var vi idag. Men att känna att vi liksom inte ens försöker gå framåt gör det otroligt svårt. Vi borde gjort detta bättre. Vi kunde gjort detta bättre.
Nej, jag kommer inte sälla mig till Mourinho out-skaran (än..) men tyvärr är detta exakt vad jag tror vi kommer få se i de “svårare” matcherna. Säg, topp 5-6. Och jag hatar det. Jag hatar det med varenda fiber av min skapelse. Ja, jag vet läget. Skador och så. Men fan. Jag vill åka till Anfield och MÖRDA. Inte hålla igen som vi gjort idag. Jag menar, för Guds skull, vi hade TRE SKOTT varav ETT på mål. Jag får krupp. Jag orkar inte. Utöver alla de uppenbara anledningarna till att man vill lägga sig i en hög och självdö, så retar det ihjäl mig verkligen att vi inte utnyttjar deras halvsvaga backlinje och helsvaga målvakt. Men oavsett, nöjdast på Anfield idag? Utan tvekan: Mourinho. Misstänker att allt gick enligt planen, den förhatliga.
 
Tack och lov för:

  • Som alltid: David de Gea. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Han är så jävla bäst i alla världars världar. Ljuset i ett besvikelsens mörker denna dag, och alla dagar till tidens slut. Amen.
  • Om man ska säga något positivt (och det ska man väl..) om just försvarsspelet idag så tycker jag vi hanterade Coutinho på ett helt okej sätt. På bekostnad av mycket annat givetvis, men att lyckas bromsa upp honom och därmed deras offensiva omställningar var helt nödvändigt för att lyckas ta poäng idag.
  • (Här skulle jag lagt in en bild på José Mourinho i regnet. På grund av datorstrul berövas ni även detta. Denna dag är sannerligen fredagen den trettondes avkomma..)

 
Så sjukt LESS på:

  • Ashley Young står seriöst och svarar: “jaa, vi förlorade ju inte” på frågan om vad som var bra idag. På riktigt. Alla som just hörde Matt Busby vända sig i graven, upp med en hand..
  • Back in the day tweetade jag “attack, attack, attack” var och varannan gång startelvan släpptes. Nu sitter jag med min kaffemugg i ena näven och mobilen i andra, och reflekterar över huruvida Mata är bänkad eller om han kommer starta och bytas ut i 75:e. Jag är TRÖTT på att fega mot topplagen. Jag kan inte se hur det kommer vinna oss någon titel. Inte idag. Inte imorgon. Aldrig någonsin, för det kvittar om vi smäller till Crystal Palace med 4-0 hemma om vi inte kan (vågar?) gå för vinst mot övriga topplag borta. Och då spelar det ingen roll om tränaren är vare sig Chosen eller Special eller någon Dödgrävare däremellan. Slutsats: vi kommer aldrig vinna ligan om vi inte vågar vinna ligan.

 
Begrunda:

  • Veckopengen Darmian förmodligen har för att spela i United, och trots det har så svårt att få till ett korrekt inkast. Detta är dock inget jag på något sätt beklagar, det visar bara att det finns hopp för oss alla.
  • Jag vill men orkar inte kolla upp statistik på hur skit vi av olika anledningar alltid är efter landslagsuppehåll. Tänkte först fråga er, vår kära läsarskara, om ni har koll på detta. Men nej, jag vill helt enkelt inte veta.
  • Om Liverpools avslut på mål åtminstone hade hållit normal division 3-standard, (och De Gea inte varit en ängel sänd till oss av Gud) hur mycket hade vi förlorat med idag? Jag vill inte veta det heller.

 
Skulle jag sammanfatta dagens match och min känsla krig den skulle det bli med ett ord: besvikelse. Ni vet, det är Liverpool. Man laddar hela veckan, tuggar med de scousers man känner och planerar var och hur man ska se matchen och med vilka. Jag personligen hade köpt finöl dagen till ära, vilket jag oftast reserverar till CL-kvällar. Och så blir det såhär. Vi kunde varit bättre, och vi vet det. Jag skulle aldrig tagit 0-0 på förhand, men som matchen utspelade sig känns det nästan “bra” att komma hem med en poäng, och så vill jag aldrig känna om Anfield. Men vi har mycket att se fram emot, så vi tar nya tag. Och som man brukar säga; could be worse, could be sco.. ah skitsamma.