The Boring (?) Second Half – And Alexis

Embed from Getty Images
Ligan är körd trots att city åkte på en (väntad?) mangling på Anfield.
Ligacupen likaså.
Det innebär att det bara finns två chanser kvar att vinna titlar under våren, och i ärlighetens namn känns Champions League skapligt otänkbar i nuläget också. För oavsett hur het Jesse Lingard varit de senaste månaderna känns han fortfarande inte som en spelare som kan leda en Unitedoffensiv till Europas högsta höjder.
Således är det FA-cupen som får ses som vårt allra sista hopp till en buckla och det är minsann inte fy skam. Och med tanke på att varken Louis van Gaal är Dödgrävare längre eller att motståndet i fjärde omgången ser särskilt svårslaget ut är förutsättningarna as we speak hyfsat goda för en fortsatt good run goda.
Men först till det som ändå varit allt annat än boring de senaste dagarna: Alexis Sanchez.
Ja, jo, jomensåatte. En vore ju rätt puckad om en sa nej till chansen att sajna honom (transfer, lön, m.m har jag slutat bry mig om) så det är för mig ett självklart köp. Inte bara som alternativ till Jesse Lingard (den SATSEN alltså!) utan som en spark i rumpan som spelare i United alltid behöver, oavsett om de är Pogba eller Mkhitaryan. Och just nu pekar mycket på att chilenaren är Old Trafford-bound.
Det är inget statement of intent av samma kaliber som när Pogba kom hem, men det är ändå ett som visar att United är med i matchen. Sanchez är knappast en tröjförsäljarfångst i stil med Di María, vilket dessutom är ännu bättre. Alla vet att han är en klasspelare, och dessutom en som har PL-rutin en masse – så jag är bara belåten om affären går i hamn. Det lär knappast försämra truppen att plocka in honom, liksom. Jag ser egentligen inga baksidor med den, mer än att om nu Mkhitaryan går åt andra hållet så kan det bita oss i svansen i framtiden. Eventuellt. Med tanke på det vi såg förra säsongen och det vi sett de senaste månaderna är en försäljning fullt förståelig, men med tanke på vad vi såg i början av säsongen är den lite mer suspekt. Här är det bara att lita på att Mourinho i så fall gett upp hoppet om armeniern som i så fall bara blir Shinji 2.0.
Anyways, över till det numera Mark Hughes-lösa Stokemötet. Med tanke på att det nu är knivigt värre bakom city, och med citys förlust i åtanke, och det långa uppehållet sen senaste matchen så finns det inga ursäkter till att inte köra över och köra över dom igen. Här kan förstås Alexissnacket förhoppningsvis också påverka spelarna positivt. Med ett sånt offensivt namn på väg in borde varenda offensiv spelare känna att de spelar för sin framtid.
Dessutom är Stoke odugligt. De kommer att backa hem med elva spelare från halva egna planhalvan och vänta på fasta situationer framåt. Jag kan gå med på ett insläppt, men då ska bannemej fyra-fem sitta i andra buren.
Over and out.
Hörs i morrn.