Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Oemotståndligt vackert (och onödigt)

Embed from Getty Images
Få händelser är så oerhört omtumlande som en rejäl jäkla Unitedvändning på Old Trafford.
Vi har sett det otaliga gånger tidigare och vi fick tack och lov se det också i kväll efter ytterligare en mardrömslik första halvlek. Den här känslan när man bara VET att det kommer att komma ett segermål förr eller senare är oemotståndligt vacker.
Och när det väl kommer efter ett 0-2-underläge i den 70:e minuten spelar det ingen roll om det är Real Madrid eller Macclesfield eller ens Newcastle som står för motståndet.
Pur eufori.
Att det sen ens ska behövas en sådan anstormning är en annan fråga, som jag också berör här.
Bäst:

  • Givetvis den lika imponerande som oväntade vändningen efter paus. FrÃ¥n ytterligare en pinsam insats under första 45 till en offensiv ur den gamla klassiska Unitedskolan med vÃ¥g efter vÃ¥g efter vÃ¥g av anfall. Vid ett tillfälle strax innan Matas ljuvliga reducering hade United tre avslut pÃ¥ mÃ¥l inom ett par minuter, att jämföra med typ ett enda under första halvlekens första 40.

Också vackert i olika grader:

  • Med tanke pÃ¥ hur virrigt det ser ut och hur ofta personalen byts känns det tryggt att ha en vänsterback pÃ¥ plats som nu etablerat sig pÃ¥ allvar. Luke Shaw är sÃ¥ klart pÃ¥ lÃ¥nga väger inte i Irwin- eller Evra-klass, men han är habil defensivt och med ytterligare självförtroende kommer ocksÃ¥ offensiven att bli vassare. I kväll fortsatte han att visa hur det kan gÃ¥ när man fÃ¥r fortsatt förtroende och fortsätter att ta det.
  • När Newcastlefrisparken styrdes via Ashley Youngs arm/hand ut över sidlinjen och en potentiell straff istället förvandlades till en Unitedinspark i Anthony Taylors bok. Inte riktigt frispark-för-Jonny-Evans-efter-att-ha-karatesparkat-ner-Drogba-nivÃ¥, men ändÃ¥ minnesvärt.
  • Alexis Sanchez är kanske den som behövde ett segermÃ¥l i 90:e mest av samtliga spelare. Nu är jag inte särskilt förvÃ¥nad över att det var han som slog till – det var liksom upplagt för det – utan mer överraskad över hur det sÃ¥g ut. Det är ytterst sällan man ser detta United ha spelare som slÃ¥ss om att avsluta i motstÃ¥ndarnas straffomrÃ¥de, men den här gÃ¥ngen var det liksom fajt mellan honom och Martial om vem som skulle ge sin manager (och sig själv) mest arbetsro.
  • Martials kvittering. Se sÃ¥ vackert och ”enkelt” det kan vara när tvÃ¥ spelare av den kalibern verkligen lyser och visar sitt kunnande. Även om Pogbas klack var stilig värre var ändÃ¥ Martials förstatouch och avslut snäppet vassare.
  • Farten och one-touch-spelet vi sÃ¥g prov pÃ¥ i samband med invasionen av Newcastles planhalve i andra akten. Vad är det som krävs för att United – som bevisligen kan hantera det när dom vill – ska ta fram det utan att ligga under med 2-0 hemma mot ett bottenlag?

Illa:

  • Gary Neville la som bekant av när han som veteran i ett bortamöte med WBA upptäckte att han inte alls hängde med längre. FrÃ¥gan är om Ashley Young har den självinsikten. Engelsmannen har sina moments i offensiven, men defensivt är han en säkerhetsrisk i Valenciaklass. Han var såååå off vid bÃ¥da Newcastles mÃ¥l och kunde utan att ha haft anledning att protestera alltför högljutt kunnat bjuda gästerna pÃ¥ en straff och läge att göra 3-0.
  • Nemanja Matic och Chris Smalling mÃ¥ vara mÃ¥lgörare ur den lägre skolan i jämförelse med mÃ¥nga av lagkamraterna pÃ¥ planen, men de missarna …

Förskräckligt:

  • Den här Ã¥rgÃ¥ngen av Manchester United hade egentligen ingenting av det vi förknippar med Manchester United under den första halvleken. Ingen lidelse, ingen passion, ingen fantasi, ingen grinta, ingen magi. I stället för att se spelare som verkligen njuter av förmÃ¥nen att fÃ¥ dra pÃ¥ sig den röda tröjan fÃ¥r vi se spelare som fÃ¥r Ã¥ngest av att göra. Allt lÃ¥ser sig, superstjärnor blir medelmÃ¥ttor och fotbollsunderhÃ¥llningen är i paritet med hur upphetsad man blir av att se vattnet koka upp när man ska laga pasta.
  • Försvarsspelet! Man ska inte utsätta sig för detta mot ett dittills under säsongen i princip ofarligt Newcastle som slitit för bÃ¥de mÃ¥l och poäng i match efter match. Hur illa hade det sett ut mot ett europeiskt topplag efter 45 minuter?
  • Scott McTominay är Mourinhos egen protegé. Att dÃ¥ flytta ner honom som mittback redan efter 19 minuter är pÃ¥ gränsen till misshandel. Ynglingen är inte mittback, har gjort bort sig när han fÃ¥tt chansen där nyligen och vad talade egentligen för att han inte skulle göra det igen? Fullkomligt obegripligt beteende.
  • David De Gea i orange. Fy bubblan. Aldrig mer.

José:

  • FrÃ¥gan är hur nära det egentligen var/är att portugisen fÃ¥r lämna sitt uppdrag, trots den här magnifika vändningen. Ingenting har egentligen förändrats efter bara en enda halvleks manisk offensiv och med tanke pÃ¥ vilket motstÃ¥nd som stÃ¥r för dörren efter landslagsuppehÃ¥llet lär mycket förändras för att United ska kunna rÃ¥ pÃ¥ motstÃ¥nd som city och Juventus. Nu är det knappast sÃ¥ att ett avsked till Mourinho per automatik Ã¥terskapar United till en Mighty force of Europe, men frÃ¥gan är vad det betyder om han stannar?
  • Jag gillar pÃ¥ ett sätt att han agerar tidigt och har länge väntat pÃ¥ att se honom göra nÃ¥gra första halvleks-byten, som han gjorde dÃ¥ och dÃ¥ under sin första succéperiod i Chelsea. SÃ¥ när Bailly kallades ut och Mata skickades in hade jag en förhoppning om en omedelbar offensiv satsning för att kontra mot det tidiga 0-2-underläget. Men istället fortsatte han med en rak fyrbackslinje med en grön mittfältare som mittback i stället. Det slutade med att han istället bytte ut mittfältaren som han flyttade ner som mittback bara en halvtimme senare … Ibland undrar jag om han är självdestruktiv, den gode José. Som sen har mage att säga att ”Scott McTominay is scared on the pitch”.
  • Hans egna inköp Alexis Sanchez och Fred är för dÃ¥liga för att starta (igen). Hans eget inköp Victor Lindelöf ansÃ¥gs vara sämre än en innermittfältare som mittback. Han bytte ut Eric Bailly efter mindre än 20 minuter … Hur kan det komma sig?