Jag vet inte ens vad jag ska säga längre. Det. Här. Var. Så. Skit. Vi är förbi depression nu, det här är bara obeskrivligt bedrövligt. Jag finner inga ord.
En kollega till mig frÃ¥gade här om dagen när vi satt i lunchrummet och snackade fotboll (han är frÃ¥n Madrid och hÃ¥ller pÃ¥ Real) hur vi Unitedsupportrar stÃ¥r ut. “Ger ni aldrig upp? Jag hade fan bojkottat dem.” Jag vet aldrig vad jag ska säga när folk frÃ¥gar sÃ¥dant. Även om man önskar det ibland sÃ¥ kan man inte radera United frÃ¥n sitt hjärtas hÃ¥rddisk. Vissa saker sitter i hjärtroten, ryggmärgen, reptilhjärnan eller vad man nu vill kalla det. SÃ¥ därför sitter man här, vecka efter vecka, Ã¥r efter Ã¥r och bevittnar förfallet. Sorgsen. Uppgiven. Maktlös.
Jag avvaktade en dag med det här inlägget för att inte skriva i affekt, men det var helt onödigt nu märker jag. Blir så jävla upprörd när jag tänker på det. Det finns inte speciellt mycket positivt att ta med sig från gårdagen, men å andra sidan vet jag inte heller om det är särskilt konstruktivt att sitta och älta vecka efter vecka vilken arrogant rövnalle Mourinho är, hur i sju brinnande helveten det är rimligt att ha Pogba på bänken hela matchen mot Liverpool/anyone, eller att Lukaku har en värre första touch än Jack the Ripper. Vad ger det liksom?
Förlusten mot Liverpool var rättvis, och framför allt var den väntad. Av alla poängtapp vi stått för den här säsongen var detta inte på något sätt det mest chockerande, men ändå känns det som att vi slutligen träffat botten. Inte bara för att detta var bland det sämsta jag någonsin sett ett Unitedlag prestera mot Liverpool, utan också för att vi vet att det är såhär det är. Det här var ingen tillfällig genomklappning, det är såhär stor skillnaden är mellan oss och Liverpool, och vi kommer fortsätta precis likadant för det finns inget som tyder på att Mourinho vill förändra något.
Det enda jag kan se nu, och då pratar vi kommande säsong och säsongen efter den, är den omstart vi kunde och borde gjort efter Moyes lämnade. Istället för att låta United gå runt i händerna på fossil efter fossil som något billigt vandringspris för bästa antika fotbollskunskap eller största arrogans så behöver man göra en omstart. Och med omstart menar jag OMSTART. Där det inte räcker att sälja Jones och Alexis som dead wood för att sedan spendera miljoners fillidutter på x antal omotiverade överbetalda primadonnor. En förändring måste ske i grunden. Få in en modern manager med öga för de unga talangerna, en tydlig idé och ett tålamod av guld, och omge den managern med ett team av Unitedsjälar och proffs på lagbygge och klubbkultur. Vi blir inte av med Ed och vi blir inte av med Glazyrerna (och helt ärligt, när man ser vad alternativen skulle kunna bli så känns det som skitsamma) men rätt person vid sidlinjen kan vi fortfarande hoppas på, och en bättre grund än vår klubbs DNA finns inte att stå på. Jag skulle kunna ge 20 titellösa år för att detta skulle hända. Lätt. Men när klubben signar en manager som man inte litar på tillräckligt för att förse med de spelare han behöver, då finns det inte mycket hopp.
Men ändå hoppas man.
