Femte raka, olé olé.. Ännu en seger i Oles regi. Kan knappt förstå det, känns lite som i en dröm. Matchen var i sig kanske inte speciellt drömmig, men å andra sidan blev den väl ungefär vad man kunde vänta sig med så många förändringar från senast. Lite rörigt, ganska osammanhängande, men trots allt klasser bättre än Reading och en fullt rättvis seger.
Bra:
- Först och främst, igenkänningsfaktorn på den här typen av vinster är underbar. Det var sådana här matcher vi alltid spelade mot typ Tottenham förr; inte speciellt roligt, spännande eller inspirerande men tryggt, ganska stabilt försvarsmässigt och trots allt säkra segrar. En av de styrkor som finns i Uniteds DNA, att vinna fastän man inte spelar särskilt bra eller kanske ens med sina bättre spelare mot motståndare som är bra, men inte jättebra. Dagens United har väl inte direkt gjort sig kända för att kassera vinster i den här typen av matcher, men nu känns det som om vi är tillbaka på riktigt, men samtidigt börjat något nytt. Underbar känsla.
- Otroligt gött att Lukaku fick göra mål igen, men matchen igår handlade nog snarare om hans fysiska prestation. Han var inte planens gigant, långt ifrån, men att få spela 90 helt okej minuter var en bra början på vägen tillbaka för honom, och som Ole sa innan matchen så vill han ha Lukaku med och i form att konkurrera om en startplats. Sen var målet som sagt en härlig bonus och viktigt för hans självförtroende.
- Och så kom den äntligen, dagen då Tahith Chong fick göra sin debut i Uniteds a-lag. Efterlängtat! Han blev för övrigt den 229:e spelaren att göra just detta. Det blev såklart ingen Rashford-liknande debut men klart godkänd och ett inhopp som gav mersmak. Mer Chong åt alla!
- Carrick skrattar och ler! Har någon på riktigt sett Carrick se lite glad ut på bänken en enda gång under Mourinhos ledning? Tycker bara man har sett honom sammanbiten och allmänt brooding, men så har ju visserligen varken han eller vi haft så mycket att glädjas åt på ett tag.. Well, Happy Carrick är tillbaka. Ole får oss alla att le <3
- Viktigt att få hålla nollan igen. De Gea stod för ett fint clean sheet senast och nu Romero mot Reading. Och alla som själva spelat fotboll vet hur viktigt det är för självförtroendet även för försvararna att lyckas hindra motståndarna från att göra mål. I synnerhet igår när vi inte hade en särskilt ordinarie backlinje känns det skönt att få hålla nollan. Ett extra shoutout till Darmian som gjorde ett utmärkt jobb som mittback också.
Buu:
- Finns egentligen inte mycket att klaga på i en sådan här match som trots att den inte var så underhållande faktiskt innehöll många glädjeämnen. Blev aningen besviken över att Mason Greenwood inte togs med i matchtruppen, men vad jag hört var han lite småskadad? Hade såklart också gärna sett att Garner fick ett inhopp, men eftersom Alexis linkade av halvskadad han också så blev det inte av oavsett.
- Och på tal om Alexis. Den stackarn har verkligen inte sina bästa månader i karriären just nu. Först ett låångt uppehåll med en envis skada och andra privata angelägenheter att tampas med, och nu höll han inte matchen igenom. Likt Lukaku gjorde han inget större avtryck den tiden han var på planen bortsett från assist till Lukakus mål, men det var trots allt desto viktigare att få 90 minuter från start. Tyvärr blev det inte så, och det är jäkligt synd för jag längtar ihjäl mig efter att få se den riktiga Alexis i hela sin prakt. Förhoppningsvis kommer det.
- Jag ser fortfarande inte det som alla andra verkar se i Fred. Jag har ett förslag; ni som ser massa skills i Freddan och tycker han är så hyvens, hör av er till mig och Mats så kör vi en Fredbingo nästa match! Priset blir äran i att ha fått mig att se vad som egenltigen är grejen med honom, för just nu gör jag det verkligen inte.
Allt för denna gång mina vänner. Nu tycker jag att ni ska ladda upp inför damlaget som möter London Bees vid 15.00. Visas på MUTV. Gör det!