United har alltså inte vunnit en enda bortamatch sedan mars.
Det är häpnadsväckande.
Men vi lär få vänja oss vid den här typen av prestationer – igen – som vi fick se på St Marys. Unga spelare som imponerar och frustrerar om vartannat, medan de flesta rutinerade inte står upp som de bör.
Oavsett om vi bör ha tålamod eller inte så är det jobbigt att se United husera i mitten av tabellen redan. Men det är antagligen bara att vänja sig.
Imponerade:
- Daniel James. Den spelare som tillsammans med Wan-Bissaka imponerat mest under säsongsinledningen. Hade ett gäng avslut i dag och var väl egentligen den ende som hotade offensivt i United. Målet var fenomenalt vackert.
- Även om Unitedmittfältet än en gång var lättpasserat ser McTominay ut att ha både större självförtroende och mer pondus för varje match. Mot Southampton drog han igång en del anfall och stack även i djupled.
- Anfallet som ledde till 1-0-målet var en sekvens som kännetecknar detta United. Plötsligt kan man blixtra till och bollen går snabbt och framåt och Mata av alla spelare drar med sig en försvarare och vips så sitter den i krysset.
Tvivlen fortsätter:
- Paul Pogbas sista minuter i första halvlek illustrerade på ett fenomenalt sätt hur låg lägstanivå en sån spelare obegripligt nog kan ha. Om han nu ska fortsätta spela i klubben vore det nog idé att sätta honom högre upp i banan där han kan tillåtas drälla med bollarna, alternativt stå för genialiska framstötar. Med tanke på att varken Lingard eller Mata (även om spanjoren är ett steg i klass över engelsmannen) imponerar som #10 kanske det är där Pogba kan göra mest nytta, framförallt mot lag som backar hem.
- Har vi sett Andreas Pereira göra en insats över 6/10 någon gång? Egentligen är han i min mening knappt en bänkspelare, men i dagens United startar han då och då, vilket säger en del om truppens spets och bredd.
- Andra halvlek. Vad är det för spelidé som presenteras där egentligen? För nu blev det nästan exakt som mot Wolves, där hemmalaget kommer till ett farligt avslut med en DDG-räddning, och minuten senare sitter kvitteringen. Och United i motgång är numera ingen jätte som bara mosar på vägen mot segermål. Snarare tvärtom. Det finns ingen general som kan diktera spelet på ett sätt som en Scholes eller Carrick kunde. Precis som de senaste åren handlar det om individuella prestationer som eventuellt kan vara avgörande – och så ska det inte behöva vara i United. Men så är det.
- Allas vårt svenska bidrag till United har haft en tuff start på säsongen. Frågan är om Solskjaer funderar på att ge Tuanzebe möjligheten bredvid Maguire, eller om han har tålamod med Vigge ett tag till. Mot Southampton hade Lindelöf ovanligt många misstag, även i passningsspelet. I luftduellerna väger han ibland också lite för lätt och samarbetet med Maguire har väl inte direkt fått någon kontinuitet än.
Hemskt:
- 2 poäng av 9 möjliga mot Wolverhampton, Palace och Southampton skvallrar inte direkt om att någon slumrande jätte är på väg att vakna.
- Med Dansos röda med 20 minuter kvar var jag helt övertygad om att detta United inte skulle ha en aning om hur man på bästa sätt skulle utnyttja överläget. Det hade man inte heller. Bortsett från ett par avslut utifrån var det inte ens nära.
Sist:
- Sedan skrällen mot PSG har United 6 förluster och 2 kryss på de åtta följande bortamatcherna. Det är fascinerande illa.
- Marcus Rashfords senaste matcher bådar inte gott för hans formkurva. Det svänger dock snabbt, så jag skulle fortsätta med honom ett tag till innan Greenwood får en välförtjänt chans från start.