Long time no blogg, men nu är jag tillbaka (ÄNTLIGEN) med en aningen mer läkt överarmsfraktur. Eller ja, läkt nog att manövrera ett tangentbord i alla fall. I en numera något sånär smärtfri vardag är det bara United som får mig att vilja ta en morfinöverdos, med andra ord: det mesta är som vanligt igen.
Och framför oss har vi Arsenal. Som inte alls känns som “Arsenal” längre. För vad är det vi egentligen tänker pÃ¥ inför dessa möten? Fergie och Wenger som hetsar mot varandra med hela världens medialjus riktat mot sig? Keane och Viera som skallar varandra i spelargÃ¥ngen? Giggs som skriver FA-cuphistoria eller att världen till tvÃ¥ tredjedelar täcks av vatten och resten av Wayne Rooney? Jag vet inte, men nu sitter jag här med tomt sinne och tankarna pÃ¥ Rochdale och en sargad trupp, som i förlängningen tar tankarna till den ovärdiga behandling vÃ¥r klubb fÃ¥tt utstÃ¥ de senaste Ã¥ren, till följd av ett förödande ägarskap. Ingen rolig känsla. Inga lösningar. Inget ljus i framtidstunneln.
MEN. Som vi Unitedfans fått lära oss den hårda vägen går det inte att leva på gamla meriter, det enda vi kan göra är att sträva efter nya och vi MÅSTE lyfta blicken och se de verkliga problemen. Det är inte spelarna. Det är inte Ole. Det är inte ens Woodward (åtminstone inte i den utsträckning många fans verkar tro).
Som ni säkert förstår kan vi (trots att vi är lite fula i mun occasionally) inte gå loss totalt på Uniteds ägare i en av klubbens offentliga kanaler som detta ändå någonstans är, så därför kommer jag runda av här för denna gång. Jag skulle dock vilja be alla våra läsare om något; ikväll när ni ser matchen så skulle jag önska att alla funderar ordentligt på varför blotta tanken på United-Arsenal på Old Trafford inte får nackhåren att resa sig och blodet koka, så som det alltid gjorde förut. Vad var det som gjorde att likgiltighet och tvivel smög sig in i hjärtat hos alla oss som firade som galningar vid Moskva 2008, och alla andra gånger vi varit störst? Och framför allt, vad kan du som supporter göra för att din klubb inte ska monteras ner? Fundera, kära ni, så hörs vi snart igen.
Â