Chelsea, check! | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Wow, vilken kväll det blev bara sådär från ingenstans? Av min Twitterfeed från gårdagen att döma var jag inte den enda som på förhand var lite.. låt oss kalla det skeptisk, till hur rolig denna match egentligen skulle bli. Men holy guacamoley ändå. Det var inte den match jag kommer ligga på min dödsbädd och minnas som den mest underhållande eller välspelade, men det ska inte förringas hur mycket positivt vi faktiskt har att ta med oss härifrån. Kan inte alla onsdagar vara såhär?

Ole’s at the wheel – och där ska han fanimej stanna
Japp, jag fortsätter strida för Oles case. Känns det inte som vi sett en liten förändring i hans matchcoaching de sista 2-3 matcherna? Han har kritiserats ganska hårt för att han inte gjort byten tillräckligt tidigt (eller alls) men det tycker jag vi ser förändring i nu. Man kan givetvis argumentera för att han borde gjort förändringar ännu tidigare i matchen även igår, och kanske agerat innan Chelsea tog över alltför mycket. Men samtidigt såg man ändå det där Chelsea-målet komma och att vi återigen tar ledningen i 73:e efter att Martial och Pereira kommit in tycker jag visar på fingertoppskänsla hos Solgutten. Mer sådant! Och samtidigt fortsätter hans nyförvärv vara bland de bästa i varje match, kanske med undantag av Maguire som tillsammans med andra var ansvarig för målet vi släppte in igår. Wan-Bissaka var som vanligt att lita på, och James är alltid underbar.

Ligacupens nyvunna status – ett tecken på att det går sådär.
För mig har ligacupen alltid känts som en bonusgrej. Inte i närheten av FA-cupstatus såklart. Mer en turnering det gärna får gå bra i, men som man samtidigt inte saknat när man förr eller senare åkt ut, för då har den positiva aspekten alltid varit “nu kan vi fokusera på titelrace i ligan.” Eftersom det tyvärr inte är aktuellt längre (…) så tycker jag att årets ligacup är ett perfekt tillfälle att nå framgångar. I synnerhet ett år som detta, dels då vi ser en ny generation fantastiska unga Unitedspelare på allvar ge sig in i hetluften, men också när vi har en ny och relativt oprövad manager i Ole, som verkligen skulle stärka sin position genom att ta en cuptitel. Givetvis kommer ligaspel och Europa League prioriteras trots att chanserna till framgång där är betydligt mindre, men oavsett: en ligacuptitel skulle höja moralen något enormt, både hos laget och oss supportrar. Med det sagt hoppas jag vi tar hem skiten.

Scotty McSauce – får mig att sakna Pogba typ inget alls.
Jag ska ärligt säga att det tog mig lång tid att helt och fullt gilla McTominay som spelare. Jag tyckte väl inte han var bra nog helt enkelt, men det kliv han tagit sedan i våras är enormt, och nu tycker jag nästan det är lite kaptensmaterial över den pågen? Vidhåller helt att McTominay tilsammans med Daniel James har varit våra två bästa och mest jämna spelare den här säsongen, tillsammans med Wan-Bissaka och möjligen Maguire. Igår var han fullkomligt massiv, planens gigant överlägset men blir väl kanske snuvad på den titeln av herren här nedanför som stod för två mål, varav ett tämligen fantastiskt. Men ändå: tack till er som fortsatte tro på McSauce trots att jag slaktade honom Fellaini-style i bloggen vecka ut och vecka in. Consider me convinced.

Äntligen satt den förbannade frisparken
Okej, ärligt nu. Hur många av er suckade och svor eller äggade TV:n i frustration när Rashford gick fram för att ta frisparken? Jag tror att jag sa “hundrade gången gillt nu” eller något sådant i passivt aggressiv ton och orkade knappt kolla, men jevlarr vad den satt. Vill hävda att detta är det snyggaste mål Rashford gjort i sin karriär, herre min JISSES. Precis när ångestpåslaget efter att han stegade fram för att ta straffen någorlunda lagt sig dessutom. (Ingen behöver här låtsas att ni inte suckade och svor även när han gjorde anspråk på straffsparken, efter senaste matchens två straffmissar var keff attityd tillsammans med hjärtklappning och tunnelseende befogat). Men det visade sig finnas exakt noll anlending till oro, och Rashford verkar vara påväg tillbaka till sin fina form igen. Förmodligen inte helt orelaterat till Martials återkomst. Önskar man kunde säga detsamma om Lingard, som var förtvivlat värdelös igår, och faktiskt varit en längre tid.

Chelskis nya filosofi.
Vill avsluta med att ventilera den provokation jag känner när det i positiva ordalag pratas om “det nya, unga Chelsea.” Som om de satt en enda person under 20 år på laguppställningen ifall de inte hade varit så illa tvugna? Som supporter till en klubb som United, som alltid satsat på och värnat om sina egna känner jag bara avsmak åt deras försök att promota sig själva som en klubb med hjärta och själ. Chelsea kommer alltid vara plastiga, ihåliga Rent Boys för mig, även om jag visserligen kan tänka mig att om det är någon manager för Chelsea som faktiskt av egen fri vilja skulle kunna tänka sig att jobba på det sättet så är det Frank Lampard, även om han just nu inte har något annat val. Tycker förresten fortfarande det är beyond weird att se honom som manager, undrar om man någonsin vänjer sig.

Så, för att citera Kjell Bergqvist: “passa på att vara glada nu, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång!”