Så är det väl varje decennium kan tänkas. Och visst, varje match mot Liverpool är i princip lika viktig.
Livsviktig.
Känslan inför varje match är alltid densamma. Anspänningen. Det spelar ingen roll vad som står på spel, för allt står på spel.
Så är i alla fall känslan.
Samtidigt ska det sägas att United och Liverpool sällan är lika bra samtidigt, det finns några grader mellan himmel och helvete. Blott en gång (2008/09) har en ligatabell slutat med United som 1:a och Liverpool som 2:a. Vi får gå tillbaka till 60-talet för att hitta ett decennium med jämna utbyten av titlar och täta tronskiften mellan klubbarna. Liverpool dominerade sedan 70- och 80-talet medan United ägde 90 och 00. Mer om det finns att läsa här.
På så vis är United vs Liverpool olik andra rivalmöten ute i världen – Celtic vs Rangers, Real Madrid vs Barcelona, River Plate vs Boca Juniors. Det är inte det ena eller andra laget, år efter år. Vart lag har sin tid, en egen epok, som musik, politik och frisyrer.
Jag tycker att Ole hade en poäng i ett uttalande häromveckan (fast nuförtiden kan ju allt han gör och säger vändas emot honom), att det junior- och reservbetonade Liverpool som ”sensationsslog” ett fullskaligt Everton i FA-cupen trots allt inte var yngre än den elva som han ställer ut på planen veckovis. Det Liverpool vi vanligen ser på planen är betydligt äldre, de bästa spelarna är runt 28 år, rimligen med 4-5 år kvar på den absoluta toppen (firma Firmino-Salah-Mané kanske med färre år än så). Om det verkligen finns några talanger i Liverpool idag så kan man undra när de ska få chansen sen, en generationsväxling om 4-5 år torde ju vara försent.
United å sin sida kör sin generationsväxling ganska precis nu, ungefär som Chelsea, medan andra storklubbar går sin kräftgång, själavandring eller bara desperat försöker till en andra andning. Klart är att ingen av klubbarna som slutade topp 6 i fjol gör en bättre säsong i år, förutom just Liverpool (om än bara en marginal höjning, rent statistiskt). Att det är deras tur i år råder det ingen tvekan om, men det är inte helt hugget i sten att hela 20-talet är deras epok. Så långt ifrån varandra som vi är just nu kommer vi inte att vara om ett år. Det kan du hoppa upp och sätta dig på.
Jag har liksom redan förlikat mig med tanken att Liverpool vinner ligan i år (det står alltså då 20-19 i ligatitlar till United), därför vill jag hellre lägga känslorna åt sidan och spekulera i framtiden.
Hur länge till håller Klopps husbilsrock innan det går på pumpen?
Och hur länge dröjer det innan United har ett komplett lag som kan konkurrera?
Jag vet inte, ska vi säga 2022? Eller är det försent?
En annans tålamod sträcker sig ju inte längre än till Anfield på söndag, och visst kan jag förstå en sådan själ.
För på söndag finns bara liv och död.
***
Tre favoritögonblick borta mot Liverpool:
- John O’Sheas smash and grab-kupp, ett helt oförtjänt men ljuvligt sista minuten-mål (3 Mars, 2007)
- Diego Forlans två mål i Björn Borg-frilla, en för den tidpunkten välförtjänt och efterlängtad vinst (1 December, 2002)
- Juan Matas två mål och saxspark, samt Gerrard utvisad efter 38 sekunder av andra halvlek. Poetiskt. (22 Mars, 2015)
***
Bruno Fernandes ska förstås bara ha BRUNO på ryggen.
***
Utan YOUNG blir United ännu yngre. Marcos Rojo (29) är numera äldst i backlinjen. Att Phil Jones inte är äldre än Van Dijk, det säger mycket om mycket.
***
Glöm inte: I Women’s Super League ligger Liverpool sist i tabellen med 0 vinster på 11 matcher.