Manchester United hade vunnit trippeln 1998/1999 och stod på toppen av världen, utan möjlighet att nå högre. Hur hanterade man det säsongen 1999/2000? Jo, man vann ligan med bredare marginal än något annat lag tidigare gjort i den engelska fotbollshistorien, då man med 91 poäng och 56 plusmål slutade hela 18 poäng före Arsenal som tog andraplatsen i ligan.
Endast en A-lagsspelare hade lämnat United på permanent basis efter den magiska trippelsäsongen, men det var inte vem som helst som tappades. Peter Schmeichel hade varit Uniteds nummer 1 sedan 1991 och ansågs allmänt som en av världens absolut bästa målvakter, men efter 398 matcher kände han att vid 35 års ålder var det dags att gå vidare, något han i United podcast från mars 2020 sa att han i efterhand ångrar.
En rejäl målvaktskarusell tog fart för att hitta hans ersättare. Sedan tidigare fanns Raimond van der Gouw i klubben, men den vid det här laget 36 år gamle holländaren hade aldrig varit tänkt som någon förstemålvakt i United, utan Sir Alex Ferguson valde att gå för Aston Villas australiensiske målvakt Mark Bosnich. Bosnich hade tillhört United redan 10 år tidigare, och hade då också fått göra 3 ligamatcher trots att han fortfarande var tonåring, men det var i Villa som han etablerat sig i Premier League och under 5 säsonger hade han varit deras förstemålvakt med ett förhållandevis gott rykte om sig. Nu kom han gratis till United, men hans tid i United blev dock inte vad någon hade hoppats på, och han spelade bara 23 ligamatcher under säsongen, och inga fler matcher efter det då United istället valde att satsa på en galen fransman som vi återkommer till i artikeln om ligatiteln 2001.
Tidiga skador på både Bosnich och Van der Gouw gjorde att United den siste augusti också värvade in den italienske målvakten Massimo Taibi, som inledde sin Unitedkarriär med att bli vald till matchens lirare mot Liverpool, vilket följdes av en 1-1-match mot Wimbledon innan han mot Southampton gjorde det misstag som han förmodligen är mest hågkommen för. Ett skott med knapp styrfart från Matthew Le Tissier letade sig in mellan benen på Taibi, och när han i sin nästa match släppte in 5 mål mot Chelsea fick Sir Alex nog. Det blev inga fler matcher för italienaren, i januari 2000 lånades han ut till Reggiana, dit han också såldes samma sommar.
Sammanlagt startade Bosnich 23 ligamatcher, Van der Gouw 11 och Taibi 4, och på dessa matcher släppte United in 45 mål, vilket faktiskt bara var 8 fler än vad laget släppte in säsongen före. En fjärde målvakt fick också speltid, då egna talangen Nick Culkin den 22 augusti långt in på stopptid tvingades ersätta Van der Gouw som skadade sig. Culkin fick slå frisparken som Van der Gouw fick vid skadetillfället, sedan var matchen över. Detta blev hans enda match i Uniteds A-lag, och bollen var bara i spel i någon sekund.
Utöver Schmeichel tappade United ett par spelare till inför säsongen, dessa på grund av skador. Jesper Blomqvist, som medverkade på försäsongsturnén, spelade efter trippelsäsongen aldrig någon mer tävlingsmatch för Manchester United då han med flera allvarliga knäskador fick en kraftigt förkortad karriär. Även Wes Brown missade säsongen 99/00 på grund av skada, och spelare som David May (som också var utlånad en period under säsongen) och Ronny Johnsen gjorde bara ett fåtal matcher då skador plågade även dessa herrar. Nykomlingar i laget var Mikaël Silvestre som köptes från Inter, och Quinton Fortune som hämtades från Atletico Madrid.
United skulle så klart få svårt att upprepa succén från året före, då endast Ligacupen inte vanns av de turneringar man ställde upp i under 1998/99. Denna säsongs ligacup rök man direkt i, då man i den tredje rundan lottades mot Aston Villa och när Sir Alex mönstrade ett väldigt ungt lag med spelare som Michael Twiss, Ronnie Wallwork, Luke Chadwick och Jonathan Greening i startelvan fick man stryk med 3-0.
FA-cupen valde United att inte ens ställa upp i, detta på grund av att FIFA bestämt sig för att starta Världsmästerskapet för klubblag som skulle spelas i januari 2000. Beslutet att inte delta i FA-cupen var kontroversiellt, men stöttades av FA då man såg ett deltagande i turneringen som positivt för Englands chanser att få anordna VM (ett riktigt alltså) framöver. Uniteds insats i VM för klubblag var dock nedslående, då man slutade trea i sin grupp efter Vasco da Gama och Necaxa och därför inte gick till vare sig final eller match om tredje pris. Det gick inte heller bra i UEFA:s supercup i augusti, där United förlorade med 1-0 mot Lazio. Däremot vann United Interkontinentalcupen genom att i slutet av november besegra Palmeiras med 1-0.
Champions League hade till säsongen utökats och delvis gjorts om. 32 lag deltog nu i ett första gruppspel, där United vann sin grupp före Marseille, Sturm Graz och Croatia Zagreb, innan ett andra gruppspel hölls dit de två bästa lagen från varje grupp i det första gruppspelet tog sig. United vann även där sin grupp, före Valencia, Fiorentina och Bordeaux, och sedan var det dags för kvartsfinal där Real Madrid väntade.
0-0 pÃ¥ Bernabeu följdes av en retur pÃ¥ Old Trafford. Roy Keane gjorde självmÃ¥l efter 20 minuter, och trots ett flertal rejäla chanser fick United inte in en kvittering, dÃ¥ en ung Iker Casillas stod för en suverän insats i RealmÃ¥let. Istället gjorde Raul 2 snabba mÃ¥l i början av andra halvlek, varav det ena efter ett fantastiskt förarbete av Redondo (Henning Berg drömmar förmodligen fortfarande mardrömmar) och dÃ¥ hjälpte det inte att Beckham reducerade med ett fint solomÃ¥l med 26 minuter kvar och att Paul Scholes dundrade in en straff med 2 minuter kvar – United var utslagna i kvartsfinalen av Champions League.
Ligan då, som ju ändå någonstans var det vi egentligen skulle behandla i den här artikeln, hur gick det egentligen till när United vann den år 2000?
Jo, efter en förlorad Charity Shield-match drog ligan igång den 8 augusti. Premiären spelades borta mot Everton och matchen slutade 1-1, efter detta vann United 5 raka matcher i augusti och allt såg väl ut. Landslagsuppehåll stundade, och när United skulle spela Premier League-fotboll igen i mitten av september var det Taibi time. Det började som sagt väl för italienaren, med en seger mot Liverpool vilket gjorde att United efter 7 omgångar hade spelat ihop 19 poäng. Näst bästa lag hade 13, om än att Chelsea och West Ham var 2 av 5 lag som hade 13 poäng och de hade 2 matcher mindre spelade, men oavsett detta var det ändå United som hade kopplat ett litet grepp. De 3 följande ligamatcherna var dock Taibis 3 sista, alltså 1-1-matchen hemma mot Wimbledon, 3-3 hemma mot Southampton och slutligen 0-5 borta mot Chelsea i början av oktober. United tappade serieledningen till Leeds och var, efter seger mot Watford följt av förlust mot Spurs i omgång 12, nere på fjärde plats när man den 30 oktober tog emot Aston Villa.
Matchen mot Villa blev starten på en 6 matcher lång segersvit i ligan, och man tog tämligen snabbt tillbaka serieledningen efter att Leeds, Sunderland och Arsenal som legat före tappat poäng i ett antal matcher.
Interkontinentalmatchen mot Palmeiras den 30 november gjorde dock att United fick en ligaomgång framskjuten, varför tabellen haltade och Leeds under hela december månad låg precis före United, men United hade alltid en match tillgodo för att kunna gå om. United spelade sin sista match för året den 28 december, och eftersom Leeds samma dag förlorade mot Arsenal kunde United tagit över ledningen även med en match mindre spelad. 2-2 borta mot Sunderland gjorde dock att man istället lade sig en poäng efter, och när 1999 tog slut hade Leeds spelat 20 matcher och dragit ihop 44 poäng medan Manchester United hade spelat 19 matcher med 43 poäng som facit. Arsenal var några poäng efter, med 39 stycken inspelade på 20 matcher.
På grund av VM för klubblag skulle United inte återvända till ligan förrän den 24 januari. Då hade Leeds och Arsenal spelat ytterligare 2 ligamatcher, med Leeds i 4 poängs serieledning före United och Arsenal, som hade klarat av att ta sig upp till samma poäng som United. Det var just Arsenal som United skulle möta den 24 januari, och 1-1 där vilket följdes av 3 segrar mot Middlesbrough, Sheffield Wednesday och Coventry inom loppet av 8 dagar tog United upp i toppen av ligan när hängmatcherna nu hade spelats ikapp. United hade 6 poäng till Leeds och 9 till Arsenal. Ett rejält snedsteg kom mot Newcastle den 12 februari (0-3 slutade matchen, hemma på Old Trafford i augusti hade United vunnit med hela 5-1) vilket gjorde att när United skulle åka och möta Leeds på Elland Road den 20 februari så skiljde bara 3 poäng lagen emellan.
I vad som blev en tuff match skulle United fÃ¥ med sig samtliga poäng, efter att Andy Cole gjort matchens enda mÃ¥l 7 minuter in i den andra halvleken. Leeds saknade inte chanser att kvittera, och hade ett flertal fina frisparkar frÃ¥n Ian Harte och även tvÃ¥ bollar i ribban, men Mark Bosnich fick hÃ¥lla nollan i matchen vilket gjorde att United med 13 matcher kvar Ã¥terigen hade en serieledning pÃ¥ 6 poäng – och en rak väg mot ligatiteln.
De två kommande matcherna tappade man dock poäng i, först borta mot Wimbledon och sedan hemma mot Liverpool då båda dessa matcher slutade oavgjort. Leeds tog sig 2 poäng närmare, men sedan satte United ner foten och vann alla sina 11 sista ligamatcher på säsongen. Jämför detta med Leeds som på sina sista 11 vann 4, spelade 3 oavgjort och förlorade 4, något som gjorde att de tappade andraplatsen till Arsenal.
Matematiskt säkrade United ligan den 22 april, 3 dagar efter att man åkt ur Champions League mot Real Madrid, då man åkte till The Dell för att möta Southampton. Man visste på förhand att seger innebar säkrad ligatitel, och besvikelsen efter Realförlusten hade vänts till beslutsamhet då Beckham efter 8 minuter skruvade in en frispark, Phil Neville efter 15 minuter tvingade fram ett självmål och Ole Gunnar Solskjaer efter en halvtimme satte 3-0 fint framspelad av Beckham. En reducering i andra halvlek skapade ingen oro, United spelade av matchen och säkrade klubbens 13 ligatitel, varav 6 hade kommit de senaste 8 åren.
Säsongen i siffror
Förra titeln
Manchester Uniteds ligatitel 1999: Den största säsongen någonsin?
Nästa titel
Res med oss till Manchester!