Trippelvinnare 1999, ligavinnare med rekordstor segermarginal 2000 och en chans att för första klubben någonsin i klubbens historia vinna ligan tre år i rad. Där befann sig Manchester United sommaren 2000, och säsongen som följde visade sig bli förhållandevis lik den föregående då United vann ligan tämligen bekvämt, men cuperna blev rejäla besvikelser.
Efter målvaktskaoset säsongen före valde Sir Alex Ferguson att vända blicken mot Frankrike, för att värva in världs- och europamästarmålvakten Fabien Barthez från Monaco. Detta blev Uniteds enda nyförvärv inför säsongen, och förutom en del ungdomsspelare var det bara Massimo Taibi och Jordi Cruyff som lämnade laget under sommaren 2000. Senare under säsongen, vi är fortfarande före transferfönstrets tid, skulle Henning Berg skriva på för Blackburn och Mark Bosnich gå gratis till Chelsea, men sommaren var alltså lugn för United. Istället satsades det på en spelare som Luke Chadwick som kom upp från reservlaget och stundtals visade framfötterna.
Sir Alex visade direkt att det var Barthez han tänkt satsa på i mål, och tog helt sonika nummer 1 från Bosnich och gav till Barthez. Fransmannen var också en direkt succé för United, något som minnet idag kanske förträngt. Men under hans första säsong växte han mer eller mindre direkt ut till en publikfavorit, då hans våghalsiga spel med fötterna gick vägen mest hela tiden och han samtidigt stod för många viktiga ageranden som räddade poäng åt United under säsongen. United såg vid det här läget ut att ha löst målvaktsfrågan för lång tid framöver.
Eller ja, inte riktigt, under våren (när Bosnich hade lämnat) blev både Barthez och reservmålvakt Raimond van der Gouw skadade, och United lade då pengar på att låna in skotten Andy Goram resten av säsongen. Den då 37-årige Goram gjorde dock bara två matcher för klubben (och blev utbytt mot Van der Gouw i båda), den första dock mot Coventry City i matchen som säkrade titeln.
Cupspelet under säsongen matchade som sagt tyvärr inte ligaspelet. United var tillbaka i FA-cupen efter att ha avstått den säsongen före, men efter att i omgång 3 slagit ut Fulham borta åkte man ut hemma mot West Ham i omgången efter. Målet i matchen var det klassiska från Paolo Di Canio, där Barthez bara står med handen upp för att påkalla offside när italienaren kommer fri.
Ligacupen blev lite likadan, seger i omgÃ¥ng 3 (3-0 mot Watford borta) innan det blev respass i omgÃ¥ng 4 efter förlust mot Sunderland efter förlängning, i en match där Dwight Yorke blev utvisad men United berövades pÃ¥ en solklar straff som kunde gett 2-1. Istället avgjorde Sunderland med en straff orsakad av en ung John O’Shea.
Champions League hade fortsatt sitt upplägg med dubbla gruppspel, där United i den första gruppspelsrundan inte kom bättre än tvåa bakom Anderlecht, men man höll i alla fall PSV Eindhoven och Dynamo Kiev bakom sig vilket gav avancemang till andra gruppspelsrundan. Även i den gruppen slutade man tvåa, efter att ha vunnit 3 matcher och 3 slutat oavgjort. Valencia vann gruppen på bättre målskillnad, Sturm Graz och Panathinaikos slutade trea respektive fyra.
Kvartsfinalen mot Patrik Anderssons Bayern München blev ingen rolig historia och tyskarna fick revansch för finalförlusten -99. United inledde hemma och släppte in ett sent mål som gav tyskarna 1-0 att spela på inför returen på Olympiastadion. Där tog de ledningen med 1-0 redan efter 5 minuter, och 2-0 kom en stund före paus. Ryan Giggs reducerade i början av den andra halvleken, men United kunde inte vända utan var för andra året i rad utslagna redan i kvartsfinalspelet.
Ligan drog igång den 20 augusti 2000, då United tog emot Newcastle på hemmaplan. Ronny Johnsen och Andy Cole gav United en smakstart på säsongen genom att göra varsitt mål, och det var en seger som var i underkant. Bobby Robson, då tränare för Newcastle, uttryckte det som många motståndare troligen kände, att det som är bra med Manchester United på Old Trafford är att man bara behöver komma dit en gång per säsong.
Segern följdes visserligen av 2 oavgjorda matcher, mot Ipswich och West Ham pÃ¥ bortaplan, men när alla matcher i augusti och september var spelade hade United 4 segrar och 3 oavgjorda vilket gav en topplacering före Leicester som hade samma facit. United hade redan hunnit med att dundra in 20 mÃ¥l, och David Beckham som stÃ¥tt för 4 av dem hade varit en av nyckelspelarna under säsongsinledningen, trots att hans förhÃ¥llande med Sir Alex hade försämrats gradvis under tidens gÃ¥ng. PÃ¥ plan var han dock fortfarande en av världens absolut bästa spelare, och utöver de 4 mÃ¥len hade han ocksÃ¥ ett flertal assistpoäng och även ”hockeyassist”. Även Teddy Sheringham hade en fin säsongsstart i vad som skulle bli hans sista säsong i Manchester United, faktum är att han blev Uniteds bästa mÃ¥lskytt i sÃ¥väl ligan (15 mÃ¥l) och sammanlagt (21 mÃ¥l) och valdes till säsongens spelare i ligan.
Likt föregående säsong är det till viss del vid förlusterna vi får stanna till. Den första ligan kom 1 oktober, då Thierry Henry gjorde matchens enda mål på Highbury. Förlusten gjorde att United tillfälligt tappade serieledningen till Leicester, som med 4 segrar och 4 oavgjorda och en målskillnad på blott 7-2 toppade ligan. I omgången efter, den 14 oktober, återställdes dock ordningen, när United åkte till Leicester och vann med hela 3-0. Från detta datum och framåt tappade United inte förstaplatsen. Arsenal var med på samma poäng ett tag, men efter Leicestermatchen vann United ytterligare 7 raka, däribland derbyt mot Manchester City där Sir Alex saknades på grund av att hans son gifte sig i Sydafrika. Beckham, nyss utnämnd lagkapten i det engelska landslaget, gjorde den matchens enda mål med en patenterad frispark. Den fina matchsviten gjorde att det inte spelade någon roll att United i december förlorade mot Liverpool och spelade oavgjort i matcherna mot Charlton och Newcastle. När år 2000 var slut hade United 8 poäng ner till Arsenal och 10 till Ipswich(!) som låg trea i ligan.
2001 började storstilat, med 5 raka segrar i ligan innan en bortmatch mot Chelsea slutade 1-1. Efter det följde vårens förmodligen näst mest minnesvärda match, den när Arsenal kom på besök till Old Trafford. Serieledarna mot tvåan, och även om det skiljde 13 poäng mellan lagen förväntades en tuff match. Så blev det inte. Efter 3 minuter gjorde Dwight Yorke 1-0. Henry kvitterade efter 16, men det var bara ett litet hack i Unitedmaskineriet, ty 2 minuter senare gjorde Yorke sitt andra mål för dagen och i matchminut 22 fullbordade han sitt hattrick. Av bara farten spelade han fram Roy Keane till 4-1 efter 26 minuter, Solskjaer gjorde 5-1 efter 38 innan United slog av på takten. I matchens slutskede ville dock Teddy Sheringham skriva in sig i målprotokollet med Uniteds sjätte mål för dagen. Efter matchen fick Arséne Wenger frågan om kampen om titeln nu var över, och fransmannen medgav att kampen var över redan före matchen.
Officiellt över var titelkampen över den 14 april. United mötte Coventry hemma, och en dålig start till trots så vände United matchen efter bland annat 2 mål av Yorke, som tidigare under säsongen varit ganska ifrågasatt, och när Arsenal samma dag förlorade med hela 3-0 hemma mot Middlesbrough hade United 16 poängs försprång med 5 matcher kvar att spela.
Säsongens förmodligen mest ihÃ¥gkomna match, eller i alla fall den match med den mest ihÃ¥gkomna incidenten, kom i ligamatchen efter Coventry, när lillebror frÃ¥n andra sidan stan kom pÃ¥ besök för att fortsätta sin kamp i nedflyttningsstriden (en kamp de förlorade). Sheringham hade gett United ledningen pÃ¥ straff med 20 minuter kvar, City kvitterade efter 84 minuter och kort efter mÃ¥let tog Roy Keane ut sin hämnd pÃ¥ Alf-Inge HÃ¥land efteratt norrmannen hÃ¥nat honom över 3 Ã¥r tidigare. Keane satte helt sonika dobbarna rätt in i norrmannens högerknä och blev givetvis utvisad, och skrev senare i sin biografi ”Bollen var där (tror jag)”. NÃ¥got oväntt spelade HÃ¥land faktiskt klart matchen men fick senare avsluta sin karriär pÃ¥ grund av skada i vänstra knä. Hur mycket Keanes tackling pÃ¥verkade att det blev sÃ¥ är oklart.
United vann sedan borta mot Middlesbrough, och hade med 3 omgÃ¥ngar kvar en ledning pÃ¥ 14 poäng, när luften sedan gick ur och man i de 3 majmatcherna förlorade mot Derby, Southampton och Tottenham. United vann till slut ligan med 80 poäng och en mÃ¥lskillnad pÃ¥ 79-31, 10 poäng före Arsenal pÃ¥ andra plats – och hade för första gÃ¥ngen nÃ¥gonsin vunnit ligan 3 Ã¥r pÃ¥ raken.
Säsongen i siffror
Förra titeln
Nästa titel
Res med oss till Manchester!