En småskalig men ack så vetenskaplig undersökning gjordes på Twitter i helgen, där jag undrade vilken av dagens Unitedspelare som är favoriten.
Som väntat dök de för tillfället mest framgångsrika upp allra oftast, liksom trotjänare som De Gea och Mata och en newcomer som McTominay. Således inga större överraskningar, men också intressant.
De som nämndes var:
- Rashford (flest omnämnanden av alla, föga förvånande, filantrop som han är, vår Manc).
- Greenwood.
- De Gea.
- Pogba (coolt att han hänger i, trots allt).
- Mata (fortfarande världens snällaste Unitedikon).
- Bruno (1,4 i snittpoäng innan ankomsten, 2,4 efter, he is the real deal).
- McTominay.
- Romero (!).
När man ser listan konstateras följande direkt: Det finns exakt NOLL försvarsspelare där. Och: Det finns exakt FYRA egna produkter, vilket för oss in på dagens stora fotbollshändelse rörande Manchester:
Uniteds möte med Southampton.
Både Chelsea och Leicester fuckad upp rejält i helgen, vilket ger United ett fullkomligt drömläge att till och med fixa en tredjeplats i ligan. Vid tidigare tillfällen när ryssarna har deserterat på planen har United aldrig lyckats dra riktig nytta av det och fuckat up själva. Med tanke på formkurva, skadeläge, hemmaplan och Southampton på andra sidan finns inga ursäkter för att göra det i detta läget.
Med namn som Greenwood och Bruno på planen och i toppslag är favoritskapet tungt på hemmalaget. Och jag blir apgalen om man inte infriar det. Det är en jävligt lurig match, det medges, och för varje vinst eller icke-förlust kommer man närmare en förlust, men kom igen. Southampton hemma (och ja, nu bortser jag från att vi bara vunnit två av de sex senaste hemma mot just Southampton).
Apropos namn förknippas de för alltid med bäraren av det. SÃ¥ är det. Det handlar inte bara om hur man är och hur man ser ut, utan ocksÃ¥ om namnet “passar” helheten. Vi kan väl vara överens om att Herkules inte är ett namn vi skulle kunna tänka oss pÃ¥ en spinkig, kortväxt figur och lika lite tänker vi oss att Lars Lagerbäck skulle kunna byta till Severin Lagerbäck utan att vi skulle behöva en riktig tillvänjningsperiod. PÃ¥ ett helt liv.
Alla spelare i Manchester United har (tack och lov) namn och med tanke på vilka de är så är det svårt att tänka sig några andra benämningar på spelare som Anthony Martial, Harry Maguire eller Fred.
Men för att illustrera hur märkligt det skulle vara med lite ommöbleringar tänkte jag ge lite förslag på alternativa namn, just for the hell of it.
Några namnbyten skulle givetvis fungera hur smärtfritt som helst och skulle inte förändra synen på spelarna. Som Juan De Gea och David Mata. Inga konstigheter alls. Marcus Greenwood och Mason Rashford. Samma där, liksom med Harry Shaw och Luke Maguire.
Men det finns givetvis andra möjligheter som skulle vara både orimliga, oväntade och ofantligt härliga. Så låt oss ta en titt på dessa, och här får man välja vem av dom man anser skulle passa bäst i sin nya namnskrud:
- Bruno Lindelöf. Här är det någonting som skaver rejält. Inte bara för att Bruno är ett ganska ovanligt namn i Sverige, utan för att Vigge definitivt inte ser ut som en nalle, lika lite som Bruno ser ut som en Lindelöf. Victor Fernandes funkar ju klockrent, men blir inte lika minnesvärt.
- Jesse James. Av självklar anledning. Ingen av dom skulle göra succé i någon westernrulle. Möjligen om målet var att missa så många skott som möjligt.
- Scott Rojo. Med Charles Bronson i huvudrollen vore detta ett fullt godkänt antihjältenamn i en knarkuppgörelse i Tijuana. Eller så skulle bara själva namnet få Conor McGregor att darra lite på manschetten i MMA-ringen.
- Nemanja Chong. En alldeles utomordentligt underbar sammansättning som skulle fungera i de allra flesta sammanhan på en fotbollsplan.
- Sergio Jones. Jag vet inte vem av dom som skulle bära upp det bäst. Gissningsvis vår andrekeeper. Den andre, den med grimaserna, skulle kunna fixa Phil Romero utan bekymmer också.
Ole Gunnar Phelan kom plötsligt som en snabb utmanare här, avslutningsvis.
Hörs.