We’re the famous Man United and we’re going to Wembley ?
Ibland när jag tittar på fotboll i soffan hemma hos föräldrarna känns det som att tiden stått stilla. Nyare soffa, plattare TV och lite högre vilopuls nu än förr i tiden kanske, men i övrigt känns det som det alltid gjort. Samma rutiner hänger med: vi klagar på matchstudion, ölen står på bordet bredvid chipsen, Adidasbrallorna och matchtröjan är på, kanske ligger det en tipskupong på soffbordet. Ni känner säkert igen scenariot, men om det är något som visar hur lång tid det verkligen gått så är det väl när en gråhårig Solskjær står vid sidlinjen som manager för Man United, i färd med att slå ut en tunnhårig Frank Lampard som manager för Chelsea i en FA-cupsemi. Jodå, tiden har gått.
FA-cupdagarna är alltid mina favoritdagar, men när man får spela en semifinal mot Chelsea, då mår man.
Man skulle väl kunna tänka sig att det finns ett argument för att ligamatchen mot West Ham bör prioriteras och att vi kanske borde vila en och annan spelare idag. Chelsea har haft längre tid på sig att förbereda sig inför dagens match, och i nuläget hade kanske även vi behövt någon extra dag att samla ihop oss från lite småskador och allmän trötthet. Shaw kommer inte till spel, och vi startar således med en lite tilltufsad Williams. Känslan är också att Bruno är lite sliten, och Matic (som gjorde enorm skillnad när han byttes in mot Palace senast) borde man vila varje möjligt tillfälle för att han ska hålla. Jag håller dock inte helt med om att vi ska gå på något annat än helfart idag. Visst, man måste ta varje match som den kommer, men att slacka idag för att gå all in nästa vecka? Heeeell no. Det är 200% ända in i kaklet som gäller säsongen ut nu. Vi ska vinna FA-cupen och vi ska ha en CL-plats. Ingen anständig människa kan ha andra prioriteringar nu. Och dessutom, att trycka till Chelsea ordentligt idag kan även gynna oss i ligan, där de otroligt nog fortfarande kämpar om topp fyra-placeringarna mot oss.
Elvan då. Kort och gott, De Gea i mål. Både Dave och Romero är med, så slutsatsen att De Gea då startar är fullt rimlig tycker jag. Nog för att Romero vanligtvis spelar cupmatcherna, men det här är inget jävla teparty. Det är en semifinal och då ska bästa målvakten stå. Punkt. Backlinjen gissar jag utgörs av Williams till vänster, som sagt, Maguire och Lindelöf plöjer vidare i mitten och Wan-Bissaka går in till höger efter Fosu-Mensahs oväntade men välkomna framträdande senast. Pogba och Matic startar centralt hoppas jag. Man skulle eventuellt kunna se Fred gå in i stället för Matic men efter moget övervägande tror jag Matic går före. Framför dem fortsätter han med Bruno, som förmodligen då hade mått bättre av lite vila, men vad gör man när man är oumbärlig liksom. Rashford intar vänsterkanten och jag har en liten smygande föraning om att Lingard går in på högerkanten. Inte den mest väntade kanske men eftersom Greenwood nog vilar och Lingard tidigare funkat bra ihop med Rashford och Martial kan han nog vara aktuell. James är förstås ett alternativ men jag känner spontant att han är bättre att slänga in i slutet mot ett lag som Chelsea, som det lilla rivjärn han är. Längst fram fortsätter då Martial, som förmodligen hade gått i taket om han bänkades idag. Med rätta, faktiskt. Jag tycker Martial varit vår genomgående bästa spelare sedan årsskiftet.
Snart vet vi, och ni vet vad som gäller under tiden. Det gamla vanliga: party like it’s 1999!