Cara-bye-cup | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

När jag såg startelvan mot West Hem rusade en snabb dos av entusiasm in i mig, Donny skulle äntligen få spela, Elanga fanns med och Sancho skulle äntligen få briljera. Men den lilla entusiasm jag hade raderades snabbt av John Moss visselpipa efter 90 melankoliska minuter av stundtals alibifotboll. De som ska vara minst nöjda efter onsdagen är Martial, John Moss och mitt kontosaldo på Svenska Spel.

Säga vad man vill om Carabao Cup, cupen som byter namn lika ofta som Pogba byter frisyr och låter lika glamorös som söderkällaren på Södermalm i Stockholm. Skenet bedrar ju allt som oftast och Mark Noble fick onsdagsmatchen att se ut som ett hopklipp av sekvenser från Sunday League. Inte nog med att vi blev rånade på en straff – igen, Mark Noble såg ut som någon från benknäckargänget och fermenterade fram någon ”prison rules-mentalitet” där regler och hyfs var ett minne blott och den enda rättvisan som faktiskt skipades och återställde balansen i universum var Matic knä rakt i Coufals heligheter, vilket vad jag kan anmoda hade lett till ett rakt rött kort vilken annan dag som helst, men John Moss hade väl sovit dåligt, ätit dåligt, glömt kontaktlinserna och att året är 2021 och att fotboll faktiskt har förändrats sedan Tipsextratiden och vansinnestacklingar från Vinnie Jones. Vilket också leder en till frågan om vad som krävs för att vi faktiskt ska få en straff år 2021. Jag kunde aldrig ha trott att Klopps och Lampards uttalanden 2020 skulle ha den effekten att det ska krävas en bår och direktskjuts till närmsta sjukhus för att vi ska kunna få en straff. Kosta vad det kosta vill, efter dessa två möten mot West Ham ska Solskjaer ut och säga det vi alla tänker, varför får vi inte straff när vi alla kan se att det är en solklar straff. Till och med jag kan höra att Sir Alex Fergusons hårtork börjas susa i hallen i Cheshire. Nä Ole, kritik från min sida att du inte kanaliserar din inre norrman och riktar polarstormar med ost, torsk och arga skidåkare rakt mot domarkåren i England.

”hade nog knappt räckt till att försvara sig mot SSAB i Korpen Norrbotten”

Vad kan vi då tänkas ta med oss från uttåget i Carabao cup.. Inte särskilt mycket om du frågar mig, däremot fick vi en hel del svar på svävande frågor som funnits tidigare. Telles har inte spelat på ett tag och varit skadad, men hans försvarsspel hade nog knappt räckt till att försvara sig mot SSAB i Korpen Norrbotten. Hans offensiv balanserade inte heller upp hans dåliga försvar. Donny gjorde det bra, vilket var förväntat, en godkänd insats och bör rimligtvis inte vara längre ned än Fred i Ole Gunnars hierarki. Matic kan, utöver pungsparkar, trolla fram hans inre Messi vid behov en gång per säsong och tvåfotaren sitter som handsken. Sancho.. Vart ska en ens börja, 100 miljoner, än så länge noll impact på laget eller individuellt och med en tillfrisknande Rashford och en Greenwood i storform bör han börja prestera och det är snarast. Matas tid är gången, känns som att han inte alls orkar med tempot, fortfarande en av ligans bästa vänsterfot men det räcker inte långt när tempot är för högt, låt honom ha någon form av spelar/tränarroll av något slag. Sist men inte minst Martial, inte ens en ny frisyr (räknas det som ny frisyr om man är flint?) räcker för att kicka igång en karriär som är lika het som en kall potatis. Nä, jag undrar om vi fasen inte börjar se slutet på en hans karriär i Manchester United. Det mesta känns nonchalant och rent ut sagt dåligt med en nypa pissig attityd. Vi vet att hans högsta nivå är oerhört hög, men nu har nivån varit oerhört låg sen säsongen 19/20 och som nummer nio i en klubb som Manchester United håller det inte. Det tar emot att säga men vi får leva men den fakta som serveras, ungefär som skollunchen på en måndag, take it or leave it.

Tittar vi på själva uttåget ur ett tävlingsperspektiv så är det väl inte hela världen att åka ut. Vi missar ju dock en chans att ta en trofé i år även om det är den minst åtråvärda att vinna. Vilket gör att vi har tre till chanser att vinna något den här säsongen annars blir det den längsta trofétorkan sen vi åkte ur den gamla andradivisionen för 50 år sen. Klart det hade varit en fin möjlighet att lufta typ Elanga och de spelare som inte platsar i den ”riktiga” startelvan och att Manchester United som lag ska alltid vinna oavsett vem som står på andra sidan, det finns inte plats för ursäkter, men livet går vidare.

På lördag är det nya tag och jag är inte den som hänger läpp.

Inte än.

Res med oss till Manchester!