I samband med att Sir Alex Ferguson fyller 80 år den sista december passar vi givetvis på att uppmärksamma den legendariske managern och företrädesvis hans tid i Manchester United. I den här kolumnen har delar av redaktionen tagit ut sin respektive drömelva med spelare från Fergusons era på Old Trafford.
Alla fotbollsintresserade personer har säkerligen någon gång satt ihop en drömelva av något slag, och det är alltid en delikat uppgift. När det handlar om att sätta ihop en elva med spelare under Sir Alex Ferguson i Manchester United blir det så klart lite extra klurigt, givet att det finns så otroligt många att välja på.
En drömelva är i detta fall att räknas som något högst subjektivt. Det är nödvändigtvis inte den bästa elvan som ska tas ut, för i vissa fall går det inte att välja den bästa spelaren på en position. Man tvingas därför gå till sig själv och fundera på vem man föredrar. Kvalitet över lojalitet? Stjärnglans över lågmäldhet? Den ene spelaren må ha varit bättre, men den andre har kanske gjort mer för Manchester United. Det finns alltså mycket att väga in i sina val.
Nedan har vi sammanställt hur delar av redaktionen svetsat ihop sina elvor.
Lisa Lloyd Larsson
Kommentar: På målvaktssidan finns det egentligen bara två alternativ, Van der Sar och Schmeichel. Två olika typer av målvakter, som var aktiva i tider där trenden i Premier Leagues målvaktsspel skiljde sig åt ganska ordentligt, men i slutändan drar Edwin det längsta strået. Dels för att han i min mening var snäppet bättre än dansken, men också tack vare det enkla faktum att han aldrig spelat i City.
Backlinjen är för mig helt given. Den enda lilla reservationen är väl att man skulle vilja få in Evra, som också var otrolig, men Irwin var “tyvärr” för bra. Rio och Vidic är det bästa mittbackspar klubben haft (nej, Pallister och Bruce var inte bättre) och detsamma gäller även Gary Neville, som bortsett från sin sista horribelt dåliga sista säsong känns ohotad som högerback.
Rooney blir truppens enda hjälpgumma, då han är för bra för att lämna utanför en drömelva, men man samtidigt vill ha Cantona och Van Nistelrooy som forwards. Han får således spela till vänster på mittfältet där han också var bra. Scholes och Robson är de bästa innermittfältare jag sett i en Unitedtröja, även om Roy Keane också varit en stor idol för mig. Becks till höger kunde väl antagligen ersatts av Ronaldo, men av moraliska skäl vill jag varken ha med honom eller Giggs i en drömelva .
King Eric och Ruud behöver väl ingen närmare presentation eller motivering. Skulle jag valt anfallsspelare baserat på partnership istället för position för position hade York och Cole varit givna, med Rooney och Van Persie som bubblare.
Marcus Eriksson
Kommentar: Att välja målvakt samt försvaret var för min del det allra enklaste. Tycker att spelarna inte behöver någon längre motivering då de enligt mig är självklara i elvan.
Mittfältet var svårare. Finns så många bra spelare att välja mellan. Känns dumt att utelämna Ryan Giggs och Michael Carrick men har inget val. Paul Scholes och Roy Keane tillsammans har allt jag vill att ett mittfält ska ha. Svårt att blunda för att Cristiano Ronaldo mellan 2007-2009 var världens bästa spelare. Och David Beckham? Ja, han är David Beckham. Mer behöver inte sägas.
Finns också en hel del bra anfallare att välja bland. Men i slutändan känns mitt val självklart. Wayne Rooney tillsammans med Ruud van Nistelrooy är den bästa anfallsduon som går att formera med spelarna som är tillgängliga. Det är jag säker på.
Mikael Österdahl
Kommentar: Vid en första anblick kan det tyckas vara en omöjlig uppgift. Men vid närmare eftertanke ser jag elvan som självklar. För åtta år sedan föreslog jag dock en annan elva, så det är väl som det är med den saken.
I mål förstås Peter Schmeichel. Det är prestationen som Unitedspelare som ska beaktas. Ta bort säsongen 1995/96 så blir det ett svårare val, men alltjämt samma svar. Det är enda titelsäsongen där Uniteds målvakt har spelat en direkt avgörande roll.
Jag vill ha in Jaap Stam i mittförsvaret men Nemanja Vidic och Rio Ferdinand var bra under så lång tid att de måste väljas. Högerbacken är så självklar att jag inte ens bemödade mig med att sätta ut en initial på storebroderns namn. Någon kanske vill argumentera för Patrice Evra som vänsterback. Han var trots allt fantastisk. Men Denis Irwin var bättre defensivt och bättre offensivt. Irwin hade mycket högre lägstanivå, betydligt högre medelnivå och även högre högstanivå. Irwin spelade fler matcher, gjorde fler mål, fler assists och vann mer än Evra. Det är helt enkelt utklassning till Irwins fördel.
Om vi skulle ha beaktat hela Bryan Robsons Unitedkarriär skulle det ha varit omöjligt att välja centrala mittfältare. Men nu räknar vi bort de flesta av Robsons bästa säsonger, så då återstår bara Roy Keane och Paul Scholes. Offensivt bär det emot att välja Ryan Giggs och Cristiano Ronaldo, med tanke på misstankar om våld mot kvinnor. Sett till prestation på fotbollsplanen är de emellertid givna i elvan.
I anfallet satte jag Yorke-Cole tillsammans med lagkapten Eric Cantona men det var tydligen inte tillåtet. Jag fattar faktiskt inte varför. Ruud van Nistelrooy var den bästa avslutaren under Fergieeran men totalt sett var Wayne Rooney den bättre spelaren.
Jonathan Gren
Kommentar: Målvaktspositionen var ett val mellan Van der Sar och Schmeichel. Anledningen till att det blev holländaren var för att det var han som jag växte upp med att se mellan stolparna i varje match. Straffräddningen mot Chelsea i CL-finalen kommer alltid att vara ett av mina bästa fotbollsminnen.
På högerbacken blev det Gary Neville, vilket inte var ett speciellt svårt val. Han kanske inte var den mest spektakulära spelaren, men var oerhört stabil och den ultimata lagspelaren. Mittbacksparet var för mig inte heller speciellt svårt. Där blev det Rio Ferdinand och Nemanja Vidic som tillsammans bildade ett perfekt mittbackspar. Ferdinand var otroligt lugn och bra med boll, och var nästan lite före sin tid när det kom till sin spelstil. Vidic var nästan den exakta motsatsen mot Rio, vilket också var varför de passade så bra tillsammans. Serben gjorde allt för att vinna boll även om det ibland resulterade i några stygn. För mig var vänsterbacksplatsen ett ganska svårt val mellan Patrice Evra och Denis Irwin. Evra var den spelare jag såg mest av live, men Denis Irwin var så otroligt stabil och gjorde sällan bort sig på planen. Att han sedan vann 18 titlar som United-spelare gör väl att det ändå känns som det självklara valet.
På högersidan av mittfältet hittar vi Cristiano Ronaldo. Ronaldo var, precis som för många andra 9-åringar min stora idol. Det var han som man försökte efterlikna på fotbollsträningarna vare sig det handlade om hans ansats vid frisparkar eller överstegsfinter. Var också en otrolig poängmaskin. På det centrala mittfältet valde jag Paul Scholes och Roy Keane. Som någon som är ett otroligt svag för bra passningsfötter så var det ett enkelt beslut att ta med Scholes. Han fick allt att se så otroligt enkelt ut, vilket också gjorde allt han gjorde på fotbollsplanen ännu mer imponerande. Keane var perfekta kaptenen som inte tog skit från någon. Hade ett otroligt hett temperament vilket var både bra och dåligt. Ibland gick han över gränsen vilket skadade laget. Som spelare så var han en otrolig bollvinnare, men var enligt mig också underskattad i det han kunde göra med boll. På vänsterkanten blev det Ryan Giggs för mig. Walesaren innehar både rekordet för flest spelade matcher I Uniteds historia och även flest PL-titlar utav någon, och bara det säger ju en del. Hade också fantastisk teknik och var ett konstant hot på vänsterkanten.
På topp blir det en anfallsduo bestående utav Wayne Rooney och Eric Cantona. Det känns ganska självklart för mig att spelaren med flest mål i klubbens historia ska vara med i detta laget. Utöver det så jobbade han otroligt hårt på planen och var en fantastisk avslutare. Han har också gett mig några oförglömliga minnen, som den där cykelsparken mot City till exempel. När det kommer till Cantona så hade fransmannen en spelstil och personlighet som fick mig att fastna för honom. Han hade alla de egenskaper jag vill se hos en fotbollsspelare. Otroligt smart och kreativ med boll, men var också en riktigt bra avslutare med ett bra skott.
Gustav Brinck-Larsen
Kommentar: Ett lag kraftigt influerat av trippeln 1999. På målvaktssidan kunde det blivit Van der Sar, men för mig med danskt påbrå vinner Schmeichel på målfoto.
Backlinjen känns ganska given. Jag gillade visserligen Jaap Stam, men Ferdinand och Vidic var för bra under några år där för att inte komma med som mittbackspar. Den enda som kunnat konkurrera på ytterbacken var Patrice Evra, men fransmannen når inte hela vägen mot Neville och Irwin.
Mittfältet är för mig än mer givet. Vi hade under ett antal säsonger ett mittfält som man nu kan se tillbaka på som ett av de bästa någonsin. Under Fergusons tid hade vi oerhört många fler mittfältare som höll fantastisk nivå, jag tänker på spelare som Michael Carrick, Bryan Robson med flera, men för mig är 1999-mittfältet det bästa vi skådat och skall därför in.
Framåt är det tuffare att välja. Att inte få med en Wayne Rooney gör ont, men Cantonas klass var en nivå högre och Van Nistelrooy var nog den bästa målskytten vi hade under Fergusons tid. Ja, man kan argumentera för Yorke-Cole också, eller Berbatov, eller van Persie, och om jag skulle haft med Cristiano Ronaldo i drömelvan så är det som anfallare. Men nej, Cantona och Van Nistelrooy är det par av anfallare jag helst skulle velat se spela tillsammans.
Elias Hallström
Kommentar: Som sig bör börjar vi med den sista utposten. Där finns endast två kandidater och mitt val faller på holländaren före dansken. Van der Sar må inte ha varit lika karismatisk och spektakulär som Schmeichel, varför nog också många väljer bort honom framom Schmeichel. Att dividera om vem som var bäst är inte lönt. Det går liksom inte basera på något konkret ändå, eftersom båda var otroliga. I min bok är emellertid Van der Sar kanske den mest kompletta fotbollsmålvakten någonsin. Således kanske också den bästa. Med det sagt säger jag inte heller emot den som vill argumentera för Schmeichel.
Fyrbackslinjen var om möjligt den enklaste lagdelen att pussla ihop. Gary Neville har liten, om ens någon, konkurrens ute till höger. Mittlåset utgörs av Rio och Vidic. Ingen diskussion, sett till hur bra de var över tid tillsammans. Det serbiska granitblocket är nog för övrigt den första jag sätter ut i en sån här startelva. Till vänster blir det trots allt Dennis. Patrice har visserligen alltid legat mig varmt om hjärtat och är en spelare jag vuxit upp med, men så otroligt pålitlig irländaren var samt vad han gjorde för United går inte att blunda för.
På mittfältet är givetvis Scholes självskriven. Det behövs ingen närmare förklaring till det valet. Bredvid honom var det däremot svårare. Jag ville så gärna ha in Carrick, men ibland är det bara inse att det inte går att få allt. Sedan behöver ju alla lag en kapten. I mitt fall landar valet till slut på Captain Marvel. Skador till trots men Robson var en fullkomligt enastående fotbollsspelare och hade inga egentliga svagheter.
På kanterna är det svårt, eftersom Giggs också måste med i ekvationen. Han ska väl egentligen ingå, men av olika anledningar tar det emot att försöka få in honom. Precis som det gjorde med Ronaldo. Vad gäller portugisen kan jag emellertid inte ignorera det han uträttade på planen mellan 2006-2009. Endast baserat på de säsongerna är det den bästa fotbollsspelaren i United under Ferguson-eran. På högerkanten var det faktiskt givet att Beckham skulle in, just för att han bara ska spela till höger.
Anfallet blev till slut ganska självklart. Rooney är ingen diskussion, baserat på vad han uträttade över tid. I min grafiska elva har han fått nummer 8. Det är den Rooney jag vill ha i mitt anfall. Ungdomlig, kaxig, och totalt hänsynslös. Jag hade sedan bubblare i form av två holländare – Robin och Ruud. Med tanke på att de har bland det högsta målsnitten någonsin i klubben kittlar det ju. Men i slutändan går det inte att komma ifrån Cantona, med allt han hade. Fotbollskonsten, karisman, genialiteten, galenskapen. Som sagt, allt.