Otippat effektivt, United! | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Med tanke på hur det såg ut mot Newcastle senast var första halvtimmen mot Burnley som manna från himlen.

Och inte ens 2021 års ytterst skakiga upplaga av Manchester United lyckades slarva bort en 3-0-ledning.

Nu återvänder vi till hoppet inför 2022: Hoppet att det äntligen ska bli den fotboll vi längtat så länge efter, följt av de framgångar Manchester Uniteds fans längtar lika mycket efter.

Fantastiskt:

Tre mål på en halvtimme! Den första halvtimmen! Det har inte hänt sedan 9-0-slakten av Southampton för god know hur många pandemimånader sedan. Och det var inte så att United spelade Burnley av banan, utan effektiviteten var i stället det som regerade på Old Trafford. Offensivt bästa insatsen under Ralf, helt klart.
Scott McTominay gör såna här matcher ibland, där han är i princip unplayable. Tyvärr är de far and few between, men likväl vackra att se när de kommer. Med bara lite mer tur hade han varit hattrickskytt mot Burnley. Nu fick han nöja sig med ett mål och en assist, vilket inte är fy skam det heller.

Stabilt:

David De Gea hyllas inte som en hjälte i de här spalterna. Vi ska inte underskatta betydelsen av det.
Ända sedan Solskjaer fick foten är United, trots allt, obesegrat. Visst, det är fortfarande långt mellan de fina anfallen och motståndet den senaste tiden är inte ur den högsta skolan, men det är trots allt fakta.
Luke Shaw var mer lik den Luke Shaw vi vill ha än den bedragare som lallat omkring på planen under större delen av hösten. Han är bra mycket bättre än Telles, när han är så här bra.

Saknades icke:

Bruno. Avstängd. Hitta formen, och återkom sen.
Rashford. Bänkad. Hitta formen, och återkom sen.

Intetsägande:

Andra halvlek var så där blek och händelsefattig att man kunde börja virka eller fundera på vilken tv-serie man ska börja kolla på härnäst medan den pågick. Tror att Greenwoods och McTominays skott var det enda jag noterade. Och så hörnorna förstås. Dessa hörnor.

Illa:

Kaptensbindeln hålls som ni vet väldigt högt i England, medan man i andra länder knappt vet vem som är kapten för ens lag. Det måste vara anledningen till att Harry Maguire fortfarande startar matcher för United. För sett till insatser, form och utfall av hans deltagande borde han inte ens vara i närheten av att ens sitta på bänken. Mot Burnley var han lika mycket 3-av-10-i-betyg som han varit under hela hösten (ibland ännu lägre). Obegripligt fall from grace, även om han aldrig varit en 10-av-10-mittback.

Skrattretande uselt:

Uniteds hörnor, ja. United har under många år varit i princip helt tandlöst på offensiva hörnor, medan man samtidigt varit skakiga på defensiva. Inför säsongen anställde Ole Gunnar en coach, Eric Ramsay, vars uppdrag var att se till att United skulle bli mer effektiva på hörnor och frisparkar. Resultatet? Skrattretande. United har gjort noll mål på fasta (bortsett från någon straff). Mot Burnley lyckades spelarna inte ens få in hörnorna i straffområdet. Helt bisarrt.

Och sist:

United var av många tippat att vara med i titelracet inför våren 2022. Istället avslutar vi första delen av säsongen med att hänga på sjätte plats och med nitton poäng upp till serieledning (ja, jag vet att vi har två matcher mindre spelade). Förväntningar och verklighet går inte alltid hand i hand. Så eftersom ligan är körd återstår bara FA-cupen, igen.
Anthony Martials karriär i United är snart över och det var på tiden för alla inblandade. Han levde aldrig upp till sin hype mer än under perioder och det är svårt att veta varför. Men vi glömmer aldrig hans debut. Få förunnat att få debutera i Premier League och United på samma sätt.