I sedvanlig ordning är det svårt att hitta något roligt att skriva om under landslagsuppehållet, särskilt med tanke på magsjukan som går på förskolan och som numer har spridit sig som ett coronavirus rakt in i vårt hem, samtidigt som Ukraina jämnas med marken och Sverige lyckas med det enda de är bra på, att förlora när det gäller mot ett sämre motstånd.
Nej, klagosången ekar runt om i Europa och världen, kanske är det dags att bojkotta VM i Qatar nu när Sverige inte ens ska få vara med. Däremot skulle den bojkotten vara av helt fel anledningar även om ett fotbolls-VM i november känns aningen grått, kallt och jobbigt. Nu är det här ett forum för Manchester United och inte Sverige så låt oss hålla oss till saken.
”en trasig klocka visar ju rätt tvÃ¥ gÃ¥nger per dag”
Så vad händer egentligen i England och i Manchester United. Nja, inte särskilt mycket känns det som, den eviga debatten om vem som ska vara tränare nästa säsong sprids som en löpeld genom forum och tabloider världen över. Erik ten Hag eller Mauricio Pochettino verkar vara namnen som florerar mest just nu. För mig personligen så lutar det mer åt ten Hag, visst Pochettino gjorde det väldigt bra med Tottenham och lyckades skrapa dom vidare till en final i Champions League men mer än så är det inte. Erik ten Hag å andra sidan har väl inte lyckats med något nämnvärt (som jag kan komma på ), däremot står han för vad jag kan tycka en modern fotboll. De få matcher en har sett med Ajax i år har bevisat att det finns något där, det finns en identitet, det finns en idé och alla spelare drar åt samma håll. Däremot ska han lyckas med det i ett Manchester United som är mer dysfunktionellt än vad det är funktionellt. Där en rad andra tränare har misslyckats år efter år. Och är han rätt person för det? Som vanligt vet en inte, en får hoppas att det blir något bra till slut i tränarfrågan med tanke på att en trasig klocka visar ju rätt två gånger per dag.
”presterar som en pÃ¥se skridskor”
Sen ska det väl nämnas att även vår Harry Maguire blev utbuad av Englands fans. Vilket för mig är helt oförståeligt. Att bua ut Manchester United när de presterar som en påse skridskor kan jag förstå, att vara missnöjd med världens dyraste mittback och hans säsong kan jag också förstå. Men att bua ut en specifik person i landslaget, det kan jag inte förstå. Nu kanske min anglosaxiska förståelse är låg men det skulle aldrig förmå mig att bua ut en svensk specifik spelare i en landskamp oavsett hur dålig hen må vara i sitt klubblag, det kanske är så läktarkulturen fungerar i England men jag kan inte minnas att jag hört eller läst om det tidigare, rätta mig gärna om jag har fel. För att ha någon form av parallell så skulle jag till exempel aldrig bua ut Danielsson eller Karlström med tanke på det som hände i Polen, fatala misstag som kostade oss en match och en VM-biljett. Men i i landslaget vinner man tillsammans och man förlorar tillsammans, som ett lag. Jävligt trist, både för Sverige och för Harry Maguire.
Å andra sidan sköt Bruno Fernandes Portugal till VM. Jävligt kul.
Dreams can’t be buy.
Res med oss till Manchester!