Manchester United anno 2022 är just nu sämre än man varit på över 35 år.
Det är ett vrak till fotbollsklubb.
I nuläget finns ingenting att se fram emot som Unitedsupporter – mer än att säsongsslutet bara är veckor bort.
Härligt:
- Att säsongen alldeles snart är över. Det här har varit den värsta i mitt liv som supporter. Och då finns det några säsonger post-Fergie som konkurrerar. Men inget slår detta.
- Att många av de här spelarna snart aldrig mer kommer att visa sig i en Unitedtröja igen.
- Hannibal!
Ett enormt frågetecken:
- När United spelar på Anfield är det minsta man kan begära att spelarna ska kunna se sig själva i spegeln efteråt – och jag tvivlar på att dom kan det? Eller? Dom kramas med motståndarna innan matchen, går ut och erbjuder i princip ingenting i fighting spirit och kliver av, åker hem och alla “vet” att det här laget redan stämplat ut för flera veckor sen? Ynka två avslut på en hel match, varav ett som faktiskt rullade mot Alisson. Borde vara straffbart.
Skamligt:
- Att man ens ska behöva sitta och tro att Paul Pogba fejkar skada och kliver av planen. En av planetens mest kända spelare har varit i klubben i sex år och jag minns typ tre matcher han har gjort. Fyra, om man räknar med mötet med Liverpool där jag – helt utan bevis – är övertygad om att han bara klev av för att han inte ville vara med mer. Ett oerhört sorgligt spelarkapitel i Uniteds historia.
- Om Pogba är sämst så är inte Maguire många mil efter om vi ser till den här säsongen. Kaptenen (det är ju nuförtiden ett skämt att han är det) var planens överlägset sämsta spelare på Anfield och det i sig ska ju inte bara ske. Han kunde ha gjort bättre ifrån sig på samtliga insläppta mål, men det var nog det sista som tog priset. Först slog han en så kallad “kompispassning” till debuterande Hannibal och när denne tappade bollen så hamnade kaptenen i någon slags brainfreeze och var inte längre att räkna med i defensiven och så blev det mål igen. Hela Maguires uppenbarelse på planen skriker ”jag vill inte vara här egentligen!”.
- 0-9 på två matcher mot Liverpool under en säsong, och känslan är att det kunde ha blivit mer. Det tog fem minuter innan matchen var över i och med 1-0. Och när United erbjöd lite motstånd i går, så växlade hemmalaget bara upp och satte 4-0. Som för att markera revir. Och ingen mer än Hannibal visade hjärta.
- Sätter man upp en fembackslinje med Phil Jones som central härförare i det här läget av säsongen så vet man att till och med Ralf Rangnick gett upp. Inte en enda United- eller Liverpoolsupporter kan ha tänkt när laguppställningarna kom att “wow, här kommer nog United och Jones att stänga igen”.
Ledsamt:
- Sällan ser man ett så snabbt förfall som Marcus Rashfords denna säsong. Mötet med Liverpool var FJORTONDE matchen i rad som han deltog i utan att göra mål. Som striker i Manchester United. Och han är ju av våra egna, vilket gör det hela än mer ledsamt.
Sist:
- De svenska kommentatorerna fortsatte givetvis den ytterst märkliga traditionen att alltid vara tysta under inspelningen av Liverpools sång innan match. Ingen annanstans är det lika viktigt att göra det.
- Vad gör egentligen Darren Fletcher i klubben? Och vad gör han egentligen på bänken? Jag blir provocerad av att se honom sitta där.
- Ten Hag behöver i princip göra “en Fergie” och reboota klubben igen, men jag har svårt att tro att det går med nuvarande styre, så risken är att han blir ytterligare en i mängden som inte lyckas efter Alex Ferguson. Tyvärr.